Den halländska vaggan

I Halland föds årligen mellan 3000 och 3500 barn. De flesta föds in i kärnfamiljer bestående av en mamma och en pappa och de flesta har ett syskon under sin barndom. Något oftare än i riket består denna familj genom hela uppväxten.

Under den första tiden i livet lever barnet nära sina föräldrar och en stor del av tillvaron handlar om att få i sig mat och växa. Livsmedelsverket och Socialstyrelsen rekommenderar amning som enda föda upp till 6 månaders ålder, och främjande av amning ligger i BVC:s uppdrag och det finns tydliga samband mellan amning och långsiktig hälsa hos barn som får effekter livet ut. Samtidigt finns skarp kritik kring amningsfrämjandet utifrån kvinnors situation, där amning på individnivå inte alltid är den bästa lösningen och där amningen kan medföra sämre psykiskt välbefinnande och i värsta fall sämre anknytning.

Ett halländskt barn ammas ofta, bara ungefär en femtedel ammas inte vid två månaders ålder. Dock finns det skillnader mellan kommuner i hur länge barnet ammas, som följer de socioekonomiska mönstren. I Hylte, där något färre barn ammas vid två månader, fortsätter amningen under längre tid. I Kungsbacka slutar den tidigare. Även siffror inom kommunerna visar på samband med socioekonomi – i socioekonomiskt starkare kommuner ammas de mycket små barnen mer men slutar tidigare.

En möjlig delförklaring kan vara att kvinnor återgår till arbete. I Kungsbacka är utbildningsnivån generellt högre, och kvinnors utbildningsnivå är en starkt bidragande orsak till jämställt uttag av föräldrapenning. Mammor i Kungsbacka återgår alltså sannolikt till arbete tidigare än mammor i Hylte, vilket försvårar amning.

Sambandet kan också vara det omvända: Amning anges ofta som en anledning till att mamman stannar hemma under bebisens första levnadsår, och tar den största delen av föräldraledigheten, och även i famlijer med två mammor är det den mamma som varit gravid och ammar som tar ut mest föräldraledighet. Mammor i Halland tar ut nära 70% av föräldrapenningdagarna.

Kvinnor går också ned i arbetstid mer än män, så även efter att barnet börjar förskolan är mamman den mest närvarande föräldern. För barn till utrikes födda föräldrar gäller detta än mer, visar nationella siffror. Sannolikt ligger både socioekonomiska och kulturella faktorer bakom dessa skillnader. Utrikes födda kvinnor arbetar mindre än inrikes födda och familjerna kommer i många fall från samhällen där könsrollerna är mer traditionella.

Att mamman är den mest närvarande föräldern påverkar troligtvis barnets bild av föräldraskapet, vilket i förlängningen kan påverka hur det själv agerar i sitt föräldraskap i vuxen ålder.

De allra flesta barn går i förskolan. Forskningen på förskolans konsekvenser för barnet är otillräcklig men tyder på positiva effekter både för barnets lärande och för dess övriga utveckling, under förutsättning att förskolan är en välfungerande pedagogisk verksamhet. I synnerhet kan förskolan spela stor roll för de barn som kan behöva extra stöd i sin utveckling, exempelvis i språkutveckling. Förskolan har också en viktig roll i att uppmärksamma barn som far illa i sin hemmiljö.

Vi saknar halländska siffror över förskolestart men på riksnivå vet vi att barn oftast börjar förskolan när de är mellan ett och två år, det gäller nära 9 av 10 barn. Det gäller i stort sett oavsett kön, men en aning större andel pojkar går i förskolan. Lite större är skillnaden mellan barn till in- och utrikes födda föräldrar. Vid två års ålder är det dubbel så hög andel barn till utrikes födda föräldrar som inte går i förskolan än till inrikes födda – 16% jämfört med 8%. En sannolik orsak är kvinnors lägre sysselsättningsgrad bland utrikes födda. Trots lägre inskrivningsgrad är det något fler barn med utrikes bakgrund som fortsätter i förskola vid sex års ålder när de flesta börjar förskoleklass. En orsak kan vara ett större behov av stöd vad gäller exempelvis språkutveckling hos dessa barn.

Barn i Halland har överlag en något bättre hälsa än i riket, men också här ser vi skillnad mellan grupper. I socioekonomiskt svaga områden är barnfetma betydligt vanligare än i socioekonomiskt starkare områden. Barnfetma har tydliga samband med exempelvis diabetes typ 2 och med fetma senare i livet, vilket innebär ytterligare hälsorisker. Vi ser också att flickor i Halland oftare än pojkar definieras som feta, till skillnad från riket där pojkar oftare definieras som feta än flickor. Detsamma gäller vuxna både i riket och i Halland. Vi vet också att det finns samband mellan barnfetma och livsstilsrelaterade faktorer såsom låg konsumtion av frukt och grönt och högt intag av läsk och godis, faktorer som får hälsokonsekvenser senare i livet.

Barn och unga i Halland uppvisar en bättre tandhälsa än i riket. Trots att tandvård upp till 22 år är avgiftsfri så verkar det finnas könsskillnader när det kommer till tandvårdsbesök hos barn. Något fler 15 åriga flickor än 15 åriga pojkar besökte tandvården 2017.

Fler barn skadas i Halland än i riket. Dryga 1000 barn per 100 000 jämfört med 800 i riket vårdas för yttre skador, alltså olyckor eller våldsutsatthet. Flest skador drabbar de yngsta, 0–4 år, och de äldsta, 15–19 år. Det är tydligt att fler pojkar än flickor drabbas, oavsett åldersgrupp, och det finns undersökningar som visar att vuxna har sämre uppsikt över pojkar än över flickor. Pojkar leker också oftare fysiskt aktiva lekar. Om sådana könsskillnader i uppfostran ligger bakom siffrorna kan det komma att påverka barns beteenden långt in i framtiden, där män tar mer risker och ”lever farligare” än kvinnor. Exempelvis vet vi att män tar mer risker i trafiken och finns oftare listade hos Kronofogden, vilket är en konsekvens av ekonomiskt risktagande.

Barns språkutveckling får stora konsekvenser för livet som helhet. Språket är grunden för all mellanmänsklig kommunikation. Det finns starka samband mellan språkstörning i tidig ålder och svårigheter i skolan, både vad gäller prestation och vad gäller beteendeproblematik och tidiga insatser är viktiga för att lindra konsekvenserna. En bedömning av barnets språkutveckling erbjuds i Halland vid 3 års ålder för att man skall kunna upptäcka tidiga språkstörningar, och därmed ha en möjlighet att komma in tidigt med adekvat behandling. Bland kommunerna i Halland hade Hylte högst andel barn som remitterats till antingen logoped, psykolog, öronklinik eller barnmottagning 2017.

En lägre andel barn än i riket växer upp i ekonomiskt utsatta hushåll i Halland. Men bland dessa är barn med utrikes bakgrund kraftigt överrepresenterade 22% jämfört med 3%. Detta visar hur föräldrars utsatthet också påverkar barnen och gäller sannolikt även andra ekonomiskt utsatta grupper. Mot bakgrund av hur socioekonomiska faktorer i barndomen även påverkar utbildningsresultat (se nedan) och därmed framtida livschanser, ser vi hur en social position ärvs vidare från föräldrar till barn.

En nationell undersökning från Folkhälsomyndigheten visar också att barn med funktionsnedsättning oftare än barn utan funktionsnedsättning har föräldrar med låg utbildningsnivå och en sämre ekonomisk situation. Det gäller i synnerhet svårare fysiska nedsättningar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. En orsak till detta kan bland annat vara bristande samhällsstöd som medför att föräldern behöver lägga större tid på sitt föräldraskap, på att samordna vårdkontakter och på att ge barnet det stöd hen behöver, vilket kan göra det svårt att fullt ut delta i arbetslivet och skaffa sig en god ekonom.

Skolåren

Avgörande för det framtida yrkeslivet är barns skolgång och utbildning är särskilt viktigt för redan utsatta grupper och kan mildra konsekvenserna av en funktionsnedsättning, av normbrytande sexualitet eller könsidentitet eller av att ha sin bakgrund utanför Sverige.

Det syns tidigt vilka som kommer att klara tröskeln till högre utbildning: samma grupper som mer sällan når målen i lågstadiet, saknar oftare gymnasieutbildning i vuxen ålder. Redan i årskurs tre uppnår pojkar mer sällan än flickor kraven på de nationella proven. En orsak kan vara en anti-pluggkultur i vissa grupper av pojkar som gör att de lägger mindre tid och arbete på skolarbetet. Att många pojkar i Halland får ett hyfsat välbetalt arbete efter enbart genomgånget gymnasium kan också bidra. Överlag är skolresultaten lite bättre för elever i Halland än i riket, men könsskillnaden är också en aning större.

Barn till utrikes födda föräldrar och nyanlända barn har extra svårt att klara kraven i skolan, särskilt de som kommit hit i högre ålder. Sannolikt beror detta på sämre förutsättningar redan från början. Dels har de en språkbarriär att ta sig över, dels har de svårare att få hjälp hemifrån i ämnen som har en svensk kontext. En del har också brister i tidigare skolgång på grund av krig i hemlandet, långa tider på flykt mm.

Vad gäller behörighet till gymnasieskolan efter årskurs nio kan vi tydligt se hur detta drabbar pojkar mer än flickor, om vi utesluter gruppen nyinvandrade blir könsskillnaden betydligt mindre. Det är svårt att veta vad orsaken är men det verkar som att normer kring femininitet och maskulinitet bland unga med utrikes bakgrund slår igenom i skolan. Det skulle kunna hänga samman med förhållandena i familjerna, att pojkarna inte kontrolleras lika hårt och därför ges mer utrymme för slarv. Troligen påverkar också bostadssegregationen: att unga killar i vissa områden mer än andra inte ser meningen med av att skaffa sig en utbildning.

När vi kommer upp till gymnasiet ser vi tydligt hur både kön, utländsk bakgrund och föräldrarnas utbildningsnivå påverkar gymnasievalen. Ungdomar med utrikes bakgrund finns i första hand på introduktionsprogram, men även på International Baccaleaureat. På de högskoleförberedande programmen är andelen med högutbildade föräldrar betydligt högre än på de yrkesförberedande programmen. Andelen flickor och pojkar varierar mindre när vi skiljer mellan yrkes- och högskoleförberedande program, men syns tydligt när vi bryter ned valen programvis – flickor finns på program som förbereder för kvinnodominerade yrken, och pojkar på program som förbereder för mansdominerade yrken. Det är med andra ord tydligt att gymnasievalet påverkas av elevernas bakgrund och grupptillhörighet. Dels spelar praktiska faktorer in, såsom tillgången till stöd och studiero i hemmet. Dels spelar normer och förväntningar på eleven roll, både i familjen, i kompisgänget och inte minst i skolan, där lärarnas förväntningar på eleven påverkar elevens resultat och framtida val.

Psykisk ohälsa är en vanlig både orsak till och konsekvens av att misslyckas i skolan. Att prestera maximalt vid dåligt mående är svårt och det kan finnas bakomliggande faktorer som både påverkar skolresultat och mående. Att sedan misslyckas i skolan ökar det dåliga måendet ytterligare både genom känslan av misslyckande i sig, och genom att framtidsutsikterna krymper.

Ändå ser vi när vi tittar på stress, att det är unga tjejer, alltså den grupp som presterar bäst, som är mest stressad. Och det gäller än mer i de grupper där förutsättningarna för att prestera bra är som bäst: unga i Kungsbacka där föräldrarnas utbildningsnivå är högst i Halland, arbetslösheten lägst och andelen nyanlända lägst. Också i Halmstad, är andelen stressade unga stor. Kanske är stressen så mycket högre bland annars gynnade grupper för att kraven på att prestera, både i skolan och i andra sammanhang, är störst i de grupper där förutsättningarna är bäst och det är känslan av att inte kunna leva upp till egna och omgivningens förväntningar som skapar stressen.

Samtliga normbrytande/diskriminerade grupper är extra utsatta för sämre psykisk hälsa i unga år. Att vara en normbrytare innebär att utsättas för minoritetsstress. Det är en stress orsakad av att ständigt befinna sig i minoritet, och tvingas vara vaksam på och hantera okunskap, negativa attityder och ibland hat mot den egna gruppen. Ofta utsätts de också för mikroaggressioner: små markeringar från omvärlen som signalerar att de inte här till, som var för sig är lindriga, men som tillsammans utgör en betydande påfrestning, i synnerhet på en ung individ. Att vara utsatt för minoritetsstress har visat sig ha stora konsekvenser för både den psykiska och fysiska hälsan hos en individ.

Utöver minoritetsstress och mikroaggressioner möter olika diskriminerade grupper sina specifika utmaningar. HBT-personer upplever ofta diskriminering och en känsla av utanförskap både i hemmet och i skolan. Det gäller i hela samhället, men blir extra uttalat i miljöer av mer traditionella värderingar kring kön och sexualitet, till exempel (men inte enbart) bland vissa grupper av utrikes födda. Sådana normer kring kön och sexualitet drabbar också heterosexuella cis-ungdomar, i synnerhet flickor vars rörelsefrihet ofta begränsas påtagligt.

Många utrikes födda ungdomar och ungdomar med utrikes bakgrund tampas förutom med rasism också med traumatiska minnen eller en familjesituation präglad av sådana, men också med svårigheter eller föräldrars svårigheter att integreras i samhället. Många unga med utrikes bakgrund upplever också ett mellanförskap: de hamnar mitt emellan ett värderingssystem i hemmet och ett annat i skolan och det omgivande samhället, och behöver anpassa sig till båda och hantera de situationer där de hamnar i konflikt med varandra.

Unga med funktionsnedsättning har ofta praktiska svårigheter att delta i ungdomslivet på samma villkor som jämnåriga, och möts dessutom ofta av både diskriminering och en känsla av att vara andra och samhället till last.

Psykiskt mående samvarierar också med alkoholkonsumtion, särskilt för pojkar: de pojkar som dricker mer mår också sämre. Alkoholen kan vara både en orsak till dåligt mående och ett sätt att hantera det. Bland unga i Halland varierar alkoholkonsumtionen mycket men ett väldigt generaliserat samband är att unga tjejer dricker tidigare men killar dricker mer och oftare. I de större städerna (Kungsbacka/Halmstad) är könsskillnaderna mindre än i landsbygdskommunerna Laholm, Hylte och Falkenberg.

En meningsfull fritid är en viktig friskfaktor för ungdomar, och fritiden ger utvecklingsmöjligheter också inför framtiden. Att ha ett socialt nätverk och delta i fritidsaktiviteter och föreningsliv är något som bidrar till välmående, särskilt för ungdomar i behov av vuxenstöd, men i vissa fall också till ökad stress och prestationskrav.

Samtliga grupper av ungdomar träffar i hög grad vänner varje vecka – mellan 75 och 90%, men formerna varierar. Det tydligaste sambandet är att ungdomar med mindre gynnade omständigheter, såsom barn med ensamstående föräldrar, eller med sämre ekonomi, umgås i lägre grad i det egna hemmet än andra ungdomar, i synnerhet flickor. Samma grupper av unga deltar också mer sällan i ledarledda aktiviteter.

Ser vi till föreningsaktivitet visar äldre studier på skillnader i vilken typ av föreningar ungdomar är medlemmar i: i samtliga grupper är idrottsföreningar vanligast men flickor är oftare medlemmar i hobbyföreningar och ägnar sig mer åt kulturella aktiviteter som att spela musik eller besöka bibliotek. Det går också att se en generell tendens att grupper i en redan utsatt situation mer sällan har organiserade fritidsaktiviteter, exempelvis ungdomar med utrikes bakgrund, ungdomar med ensamstående föräldrar och ungdomar i hem med sämre ekonomisk situation.

Vi saknar data specifikt för HBT-ungdomar och ungdomar med funktionsnedsättning, men det finns anledning att tro att de inte deltar i föreningslivet på lika villkor som andra. HBT-personer, särskilt transpersoner och homo/bisexuella pojkar har ofta svårt att delta i idrotter på grund av starka tvåköns- och heteronormativa strukturer, både i gruppdynamik och inbyggda i anläggningar, med exempelvis könsseparerade idrotter, omklädningsrum och gruppjargong. Ungdomar med funktionsnedsättning kan möta hinder i verksamheten som gör det svårt att delta på lika villkor, men beroende på nedsättningens och aktivitetens art kan rätt fritidsaktivitet också ge ett tillfälle att blomstra, och utvecklas på egna villkor.

För de unga som lever med diskriminering, mobbing och trakasserier i sin vardag kan internet vara en källa till fritidssysselsättning och sociala relationer på egna villkor. Det kan bidra till både kunskap om den egna situationen och till en ökad känsla av gemenskap och delaktighet. Samtidigt är det också en arena för utsatthet för trakasserier och diskriminering. Överlag är det svårt att säga något om internets påverkan på ungdomars mående: både användandet och sammanhanget det används i varierar för mycket för att dra säkra slutsatser.

De unga vuxna

Under de första vuxenåren tas många avgörande beslut som påverkar hela ens framtid. Vi lämnar hemmet och inte sällan uppväxtorten, skaffar oss en utbildning och kanske redan en livspartner.

Valet av utbildning har många unga redan gjort inför gymnasiet. I Halland liksom i resten av riket följer dessa val samma mönster som arbetsmarknaden i stort: tjejer söker sig till kvinnodominerade yrken inom vård, utbildning och tjänster och killar till produktion, teknik och andra mansdominerade yrken. De studieförberedande programmen har jämnare könsfördelning: valen skjuts upp till ett senare skede.

I Halland är det något färre än i riket som fortsätter till eftergymnasiala studier oavsett grupptillhörighet. (Vi ska dock minnas att riksgenomsnittet dras upp av universitetsstäder och stora städer.) Men det finns skillnader mellan olika grupper. Kvinnor fortsätter oftare än män sin utbildning efter gymnasiet. Det går att se ett mönster där, med ett par undantag, fler elever från de kvinnodominerade gymnasieprogrammen än från de mansdominerade, läser vidare. På högskolan i Halmstad, liksom på högskolor och universitet i övriga landet, är andelen kvinnor också högre än andelen män, och den sammanlagda utbildningsnivån hos kvinnor är generellt högre. Särskilt stor är skillnaden i andelen som har en eftergymnasial utbildning längre än 3 år, såväl inrikes som utrikes födda kvinnor har det i betydligt större utsträckning än män i samma grupper.

De som inte väljer att utbilda sig vidare börjar vanligtvis söka jobb i denna ålder. Runt en tiondel av alla 18–24 åringar i Halland, saknar dock gymnasieexamen och för dem är utsikterna sämre än för dem med gymnasieutbildning. Det gäller fler män än kvinnor, fler utrikes födda än inrikes födda och fler i Hylte än i övriga Halländska kommuner. Personer som mår dåligt psykiskt är överrepresenterade i denna grupp, vilket visar att måendet i ungdomsåren kan få livslånga konsekvenser. Vi ska då minnas att det bland dessa finns en överrepresentation av ungdomar som redan har sämre förutsättningar: exempelvis personer med funktionsnedsättning/nedsatt arbetsförmåga, HBT-personer, utrikes födda och ungdomar från ekonomiskt eller på annat sätt utsatta hushåll.

För ungdomar med avslutad gymnasieutbildning är arbetsmarknaden ganska god. Etableringsgraden (på arbetsmarknaden) ett år efter avslutat gymnasium är högre i Halland än i riket för de flesta gymnasieprogram, andelen som varken arbetar eller studerar är vanligtvis lägre. Men förvärvsinkomsten är lägre bland unga, särskilt tjejer, och arbetslösheten i åldern 14–24 år väldigt mycket högre än bland äldre. Fler unga saknar kontantmarginal för oförutsedda utgifter.

Den goda arbetsmarknaden hjälper också nyanlända till etablering. Fler utrikesfödda i Halland än i riket har arbete – även om skillnaden mot inrikes födda fortfarande är stor. Gruppen utrikes födda i Halland har också överlag varit i Sverige längre än riksgenomsnittets utrikes födda – en faktor som har stor betydelse för etableringen på arbetsmarknaden. Det finns dock stora skillnader både inom gruppen och mellan olika områden i Halland. Utrikes födda kvinnor har avsevärt lägre förvärvsfrekvens än utrikes födda män. Kommuner och områden med bättre arbetsmarknad, i synnerhet Kungsbacka, har också överlag färre nyanlända, lägre arbetslöshet bland utrikes födda och mindre könsskillnader inom gruppen. De kommuner som tagit emot många nyanlända under de senaste åren har också både lägre förvärvsfrekvens och större könsskillnader. Det är också i samma regioner där arbetsmarknaden redan är mer ansträngd. I första hand gäller det Hylte, men även Falkenberg och Laholm.

Att flytta hemifrån innebär inte sällan att också lämna hemorten. Avsaknaden av större städer och urbana livsvärden gör att många väljer att lämna Halland. I synnerhet gäller detta dem som vill ha en högre utbildning, då Högskolan i Halmstad är jämförelsevis liten. Det gäller sannolikt även HBT-ungdomar, som ofta har lättare att hitta riktade aktiviteter och stödnätverk i storstäderna. I de norra delarna av länet är det sannolikt fler som bor kvar hemma och pendlar till Göteborg som ett alternativ till att flytta. I synnerhet som bostadsmarknaden är så svår att ta sig in på, både på de större universitetsorterna och i Halland.

Ungdomstiden är en tid av förändring, men också en tid av osäkerhet på många plan, såväl praktiskt (arbete, bostad mm) som identitetsmässigt (vem är jag och vad ska jag göra med mitt liv). Detta skapar en extra stor utsatthet för samhällets krav och normer, förmedlade både via massmedia och genom den närmsta omgivningen. Under ungdomsåren är problem med nedsatt psykiskt välbefinnandet som störst, stressen högst och självmorden ökar. Mer utsatta grupper är också generellt mer utsatta för nedsatt välmående, med andra ord mår kvinnor sämre än män, utrikes födda sämre än inrikes födda, homo- och bisexuella sämre än heterosexuella och personer med funktionsnedsättning sämre än personer utan funktionsnedsättning. Inom dessa grupper går mönstren igen: kvinnor med funktionsnedsättning är mer utsatta än män med funktionsnedsättning och så vidare.

Även om färre män än kvinnor uppger nedsatt psykiskt välbefinnande så är det mer än två tredjedelar av självmorden som begås av män, i synnerhet i åldrarna 25-29 år och de över 65 år, alltså tiden innan de har hunnit etablera sig på arbetsmarknaden och efter att de gått i pension. Mäns psykiska mående kan var starkt kopplat till föreställningen om mannen som familjeförsörjare. Självmorden i Halland (2019) var en aning lägre än rikssnittet (10,5 resp 12,4 per 100 000 invånare). Det totala antalet är så litet att det är svårt att dra generella slutsatser, särskilt eftersom skillnaden varierar mellan åldersgrupp och över tid.

En viktig källa till sämre välmående är upplevelser av sexuella trakasserier och övergrepp. Mönstret här tydligt: samma grupper där den psykiska ohälsan är dålig är också mer sexuellt utsatta: kvinnor, särskilt utrikes födda och personer med funktionsnedsättning, HBT-personer (i någon mån undantaget homosexuella kvinnor) och unga. Upplevelser av trakasserier och övergrepp – mildare eller grövre – påverkar självkänslan inte bara i stunden utan kan sätta spår för livet.

Hallänningarna är överlag mer välmående än genomsnittssvensken. Det gäller såväl psykiskt välbefinnande som stress och andra livsstilsrelaterade hälsofrågor, oavsett grupptillhörighet. Det finns sannolikt ett samband med ekonomiskt välmående här, men det är inte självklart: Den psykiska ohälsan är inte alltid lägre i mer gynnade grupper, som klarar skolan bra, skaffar utbildning och god ekonomi. Unga kvinnor i Kungsbacka är den grupp som mår allra sämst, och som får personifiera detta fenomen, samtidigt som unga män i Kungsbacka är de som mår bäst.

Vad gäller de livsstilsrelaterade förklaringsmodellerna lever unga hallänningar ungefär som i övriga landet, med små variationer som ger en blandad bild vad gäller förutsättningarna för en god hälsa. Något färre har en stillasittande fritid, medan fysisk aktivitet och intag av frukt och grönt ligger på samma nivåer som övriga landet. Något fler har ett riskbruk av alkohol, antalet rökare är ungefär som rikssnittet medan cannabisanvändningen är lägre än i riket. Nationella undersökningar visar att grupper som utsätts för diskriminering, förutom kvinnor, överlag lever mindre hälsosamt än mindre diskriminerade grupper så det halländska välmåendet är inte jämnt fördelat.

Halland är också en trygg region att bo i. Färre än riksgenomsnittet är rädda att gå ut ensamma och färre utsätts för brott. Något färre är också utsatta för sexualbrott och för våld i hemmet. Yngre är genomgående mer otrygga och utsatta än äldre. Ofta finns tydliga paralleller till utsatthet redan innan vuxentiden. Upplevelser i barndomen och under tonåren präglar i synnerhet det tidiga vuxenlivet.

Men trots lägre nivåer av utsatthet ser vi att generella samhällsmönster även går igen i Halland; kvinnor är betydligt mer rädda än män, och även mer utsatta för sexualbrott och andra övergrepp som begränsar deras vardagsliv – även om män är mer utsatta för våld i gatumiljö. Otryggheten speglar en tillvaro där kvinnor å ena sidan är mer utsatta, och där män utsätter dem, både för fysiskt och sexuellt våld och för mer subtila våldsformer som kontroll, ekonomiskt och psykiskt våld. Ett vardagsvåld som hashtaggen #metoo vittnat om. Rädslan och känslan av utsatthet speglar också en vardag där kvinnor uppmanas till försiktighet och själva får bära skulden för de övergrepp de utsätts för. Kvinnors rädsla får också större konsekvenser; kvinnor stannar hemma, avstår från att göra saker, ändrar sitt beteende på många sätt i syfte att undvika utsatthet. I förlängningen kan detta påverka tillgången till det offentliga rummet och möjligheten till delaktighet i samhället.

En stor rädsla för att utsättas för våld gäller, med vissa undantag, än mer i grupper utsatta på andra sätt, till exempel HBT-personer och personer med funktionsnedsättning. Unga kvinnor med funktionsnedsättning, homo- och bisexuella män, bisexuella kvinnor och transpersoner är grupper som är påtagligt mer både rädda för och utsatta för våld. Bisexuella kvinnor och transpersoner sticker också ut när det gäller utsatthet för våld i hemmet.

Gruppen utrikes födda upplever sig överlag mer otrygga än inrikes födda, men tittar vi på faktisk utsatthet är skillnaden betydligt mindre. Gruppens utsatthet i samhället, ofta präglad av avsaknad av nätverk, traumatiska upplevelser i historien och svårigheter att komma in på arbetsmarknaden och i samhället, kan dock förvärra konsekvenserna av utsattheten. Kvinnojourer vittnar till exempel om hur kvinnor, i synnerhet utrikes födda, går tillbaka till våldsamma och farliga män eftersom de inte ser några möjligheter till försörjning utan männen.

Vi ser alltså hur samma grupper som mår sämre i samhället och som har sämre ekonomi också är mer utsatta för våld. Samma grupper deltar också mindre i beslutsfattandet i samhället; de har lägre valdeltagande, blir valda i lägre grad, har lägre grad av medlemskap i både partier och fackförbund, sämre förtroende för samhällsinstitutioner av olika slag, och de deltar mer sällan i politiska diskussioner.

Kvinnor är i vissa fall ett undantag här, deras lägre faktiska inflytande (färre nominerade och valda och lägre grad av partimedlemskap) finns där trots deras förtroende för samhällsinstitutioner, och större deltagande i politiska diskussioner. Att kvinnor inte följer samma mönster som andra diskriminerade grupper kan vara en fråga om utbildning – kvinnor är överlag högre utbildade än män och dessa faktorer tenderar hänga samman med utbildningsnivå. Orsaken till att kvinnor trots detta är sämre representerade i exempelvis kommunfullmäktige är sannolikt en kombination av praktiska omständigheter – att kvinnors tid ägnas åt annat (i synnerhet när de får barn) – och av en politisk kultur som systematiskt gynnar män. Dock finns hopp om framtiden: just bland de yngsta (-29 år) är kvinnor överrepresenterade bland valda till kommunfullmäktige. Framtiden får visa om det är en grupp som även fortsatt får vara väl representerad, eller om praktiska omständigheter förändrar bilden när de unga kvinnorna blir äldre och bildar familj.

Konsekvensen av att grupper som är utsatta både psykiskt, fysiskt och ekonomiskt också deltar mindre i beslutsfattandet blir en ond cirkel. Beslut fattas av mer gynnade grupper, och missgynnade gruppers perspektiv har svårare att få genomslag. De beslut som fattas riskerar alltså att ytterligare stärka redan gynnade.

Familjebildaråren

Strax före 30 år har de flesta hunnit etablera sig på arbets- och bostadsmarknaden och är i färd med att bilda familj. Många väljer då att återvända till Halland, till en livssituation där trygghet, natur och närhet till familjen har större betydelse än urbana värden som krog- och kulturliv. Inkomsterna blir högre efter de utsatta ungdomsåren men även försörjningsbördan.

Genomsnittsåldern för när halländska kvinnor får sitt första barn är 29 år och för män är det vid 31 år. Inom länet varierar dessa siffror med ett par år, där genomsnittsåldern är lägre i Hylte och högre i Kungsbacka. Halländska par håller ihop i något högre grad än i riket, fler barn växer upp med båda sina ursprungsföräldrar.

Kvinnor arbetar oftare än män i offentlig sektor, vård och omsorg. Män arbetar inom privat sektor, i tillverknings- eller byggnadsindustrin. Både kvinnor och män arbetar också i stor utsträckning inom handel och finansiell verksamhet. Detta är en direkt spegling av hur det såg ut under utbildningstiden: hallänningarna får jobb inom de områden de utbildat sig.

Halland har totalt sett något högre förvärvsfrekvens och lägre arbetslöshet än i riket. Sysselsättningsgraden är lägre bland kvinnor än bland män, men arbetslösheten är också något lägre, vilket kan vara en avspegling av att kvinnor inte i samma grad som män finns i arbetskraften, exempelvis är de oftare studenter eller tar ett större ansvar för att var hemma med sina barn. Kvinnor är något oftare än män långtidsarbetslösa. Kvinnor som yrkesarbetar jobbar också 3,4 timmar mindre per vecka än män, mer än i riket där skillnaden är 2,4 timmar. Detta är ett generellt mönster i riket som speglar en arbetsmarknad där många kvinnodominerade jobb bygger på deltidsarbete, samtidigt som många kvinnor önskar deltid för att klara ett större ansvar för hem och familj. Vi ser också hur kvinnodominerade yrken är än mer kvinnodominerade i Halland än i riket, samtidigt som mansdominerade yrken med några undantag också har högre andel kvinnor. Detta är sannolikt en effekt av att de kvinnodominerade yrkena är en mindre andel av den halländska arbetsmarknaden jämfört med riket.

Utmärkande för Halland är också att förvärvsfrekvensen är högre än i riket i grupper som har kortare utbildning, i synnerhet män. Också ungdomsarbetslösheten är lägre. Sammantaget visar detta att den halländska arbetsmarknaden tydligt gynnar män, i synnerhet män med kortare utbildning.

I familjebildande ålder köper många hus, företrädesvis i kustregionerna. Möjligheterna att bo rymligt och med tillgång till vacker natur, men ändå i närheten av både tätorter och större städer i norr och söder, är en av Hallands största attraktionskrafter. Alla har dock inte möjlighet att köpa sitt boende. Bostadspriserna i Halland är höga vilket spär på boendesegregationen. Låginkomsttagare, ofta utrikes födda, samlas generellt i mindre attraktiva områden där priserna är lägre – samma områden där tillgången till jobb ofta är lägre. Det skapar en ond spiral där påfrestningarna på samhällsfunktioner som skola och socialtjänst i sig minskar livschanserna inte bara för föräldrarna utan också för de barn som växer upp här.

Samma grupper som inte kan köpa hus har mer sällan tillgång till bil vilket minskar möjligheten till en bredare arbetsmarknad där jobb kan sökas, vilket också kan bidra till inlåsningseffekten. Områden med lägre priser och större andel hyresrätter – som inte kräver några investeringar – finns i de större städerna. Men i Halland syns också ett tydligt mönster där kustnära och stadsnära områden har högre boendepriser än inlandet och längre från tätorterna. Hylte har länets lägsta huspriser, medan kustnära samhällen i och runt Kungsbacka, Varberg och Halmstad har de högsta. Hallands vackra natur och fina livsmiljö är alltså mer tillgänglig för personer med höga inkomster.

Småbarnsåren innebär en förändrad livssituation för alla, men mer för kvinnor än för män. I denna ålder växer det obetalda hem- och omsorgsarbetet och den största delen utförs av kvinnor. Kvinnor tar ut ungefär 70% av föräldraledigheten, och går ner i arbetstid mer än män. Kvinnor lägger också mer tid på hushållsarbete, omsorg och anhörigvård oavsett yrkesgrupp. Detta gäller något mer i Halland än i riket. Vi vet också från riksnivån att detta ofta gäller utrikes födda mer än inrikes födda.

I familjebildande åldrar vi ser inkomstklyftorna mellan könen växa. Från att kvinnor tjänar 81% av mannens lön under de första åren på arbetsmarknaden, ökar gapet så att kvinnor tjänar 76% av mannens lön efter att de fyllt trettio. Konsekvenserna av detta finns kvar genom hela livet: kvinnors inkomster återhämtar sig inte och inkomstskillnaden blir än mer kännbar efter pensionen I gruppen 70-75 år tjänar kvinnorbara 65% av vad männen tjänar, en skillnad på ungefär 95000 kr per år. Skillnaderna är också större i Halland än i riket.

Den andra sidan av detta mynt är att hallänningar i denna ålder mår bättre än i riket. De skattar sin hälsa bättre, har mindre ont i ryggen, motionerar mer, äter mer frukt och grönt och är i lägre grad feta än på riksnivå, och de stressar mindre.

Detta gäller oavsett grupptillhörighet, men de skillnader mellan grupper som finns på riksnivå finns även i Halland: kvinnor lever nyttigare men mår sämre än män. Utrikes födda mår sämre än inrikes födda: att de har nyttigare matvanor verkar inte väga upp för sämre motionsvanor, mer stress, mer riskbruk av alkohol och större ekonomisk utsatthet. På riksnivå vet vi också att HBT-personer, inte minst transpersoner, mår sämre, och bland homo- och bisexuella utmärker sig bisexuella kvinnor som en utsatt grupp. Detsamma gäller personer med funktionsnedsättning.

När barnen blir större

I 40–50 årsåldern har de flesta klarat av småbarnsåren och har mer utrymme för annat i sitt liv. Vi ser hur den ekonomiska utsattheten, uttryckt som avsaknad av att ha en kontantmarginal, alltså en summa på 11000 kr tillgänglig, minskar efter 45 år, dock mer för män än för kvinnor. Nettoinkomsten är ungefär densamma som i det tidigare arbetslivet, vilket betyder att det med största sannolikhet är försörjningsbördan som minskar när barnen flyttar ut. Mönstren är dock samma som tidigare; det inkomstgap som växt mellan kvinnor och män sluts inte och utrikes födda tjänar mindre än inrikes födda, i synnerhet utomnordiskt födda och de som varit kort tid i Sverige. Utbildningsnivå är fortsatt en faktor som kompenserar för detta.

Den ekonomiska utsattheten är större för ensamstående, särskilt föräldrar. Ensamstående med barn har en betydligt lägre disponibel inkomst (pengar att leva på, både lön efter skatt och diverse bidrag) än genomsnittet, och är den ensamstående föräldern kvinna är inkomstskillnaden ännu större. En hushåll med sammanboende och barn 0-19 år har en disponibel inkomst på ungefär 744 000 kr, medan om hushållet består av en ensamstående mamma med barn 0-19 år har en inkomst på ungefär 363 000, alltså knappt hälften. Även om försörjningsbördan är lägre med bara en vuxen är många hushållsutgifter oberoende av antal vuxna i hemmet, såsom boende, försäkringar, el och internet.

Mycket tyder på att ekonomi är en betydande faktor för om kvinnor ska våga lämna dysfunktionella relationer, till och med om partnern (oftast en man) är våldsam. Kvinnors och ensamstående kvinnors ekonomiska utsatthet omvandlas alltså också till fysisk utsatthet, för både henne och barnen som inte kan lämna destruktiva miljöer.

Män avancerar till chefer i högre grad än kvinnor. Knappt en fjärdedel av samtliga chefer i Halland är kvinnor. Detta gäller oavsett sektor, undantaget kommunal- och landstingsverksamhet där två tredjedelar av cheferna är kvinnor. Det bör dock noteras att andelen kvinnliga anställda i kommuner och landsting är runt 80%, så fortfarande är andelen manliga chefer betydligt högre än manliga anställda.

För dem som driver företag blomstrar dessa när ägarna är i medelåldern: företagare över 31 år har både högre omsättning och fler anställda än yngre. Det gäller i synnerhet svenskfödda och män; samma grupper som är överrepresenterade bland nystartade företagare.

Att män i högre grad än kvinnor gör karriär, både som chefer och företagare, beror sannolikt till stor del på att kvinnor tar större del av hushållsarbetet. Genom de familjebildande åren satsar kvinnor mer på hemmet, medan män satsar på karriären, vilket betalar sig i bättre positioner på arbetsmarknaden.

I övre medelåldern finns som mest utrymme för att ha ett stimulerande arbetsliv. Trots detta – eller kanske just för att förväntningarna är högre – är en högre andel missnöjda med sitt arbete i just denna ålder. Skillnaden är särskilt markant för män, men gäller även kvinnor. Utrikes födda är mer missnöjda än inrikes födda men till skillnad mot andra arbetsrelaterade områden är det inga större skillnader utifrån utbildningsnivå.

I denna ålder börjar också kroppen åldras och ett flertal krämpor ökar. Sjukskrivningstalen ökar än mer och skillnaden i sjukskrivning mellan könen minskar efter 50 år. Under de sista åren i arbetslivet går personer med utrikes bakgrund också om personer med inrikes bakgrund: från något färre sjukskrivningsdagar till något fler. På motsvarande sätt minskar könsskillnaden vad gäller exempelvis ryggont – ökningen för kvinnor var störst mellan ungdomsåren och det tidiga arbetslivet, för män mellan det tidiga och det sena arbetslivet. Detta är sannolikt en konsekvens både av yrkesvalen – där kvinnor oftare arbetar i tunga och repetitiva arbeten som sliter ut kroppen, och av att kvinnor bär mer av ansvaret för barnen under de påfrestande småbarnsåren.

Vad gäller livsstilsrelaterade faktorer märks det att livet blir lugnare under denna period. Stressen minskar något – dock mindre i Halland än i riket eftersom nivån från början var lägre. Andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande minskar stadigt. Andelen som motionerar ökar något, men det gör också andelen feta något – sannolikt inte samma personer. Dessutom ökar andelen som söker vård eller tandvård vid behov – sannolikt en effekt av både mer tid och utrymme att tänka på sig själv, och bättre ekonomisk standard. Dock är det nu tidigare års livsstil med dåliga matvanor och låg fysisk aktivitet börjar få konsekvenser för hjärtat: det är efter 50 som allt fler, främst män, drabbas av hjärtinfarkt.

I övre medelåldern är också den politiska aktiviteten som störst: fler deltar i val, fler nomineras och väljs till (exempelvis) kommunfullmäktige och deltagandet i politiska diskussioner är som störst. Fler är partimedlemmar i övre medelåldern, och nivån är ytterligare högre bland pensionärer. Detta kan vara ett resultat av att äldre har mer tid för politiskt engagemang men är sannolikt också en ren generationsfråga, då vi vet att unga ofta väljer andra, mindre stabilt organiserade påverkansformer. Engagemang mätt som intresse och deltagande i politiska organisationer ökar inte med åldern.

Utsattheten för våld är lägre i högre åldrar och rädslan för våld är som lägst i övre medelåldern. Samtidigt är det i denna ålder som fler upplever sig sakna praktiskt stöd i vardagen. Liksom annan form av utsatthet är detta mindre vanligt i Halland än i riket, men vanligare bland mer utsatta personer såsom personer med funktionsnedsättning, HBT-personer och utrikesfödda. Till skillnad från det mesta andra tycks dock män vara något mer drabbade än kvinnor. Kanske är detta baksidan av att män genom livet har satsat på sin karriär, medan kvinnor har tagit hand om de sociala relationerna i vardagen, och därför har ett större nätverk av människor omkring sig? Att självmordsfrekvensen bland män ökar tydligt efter 65 år är en indikation på hur viktigt lönearbetet är för män, inte bara ekonomiskt utan också på andra plan i livet.

De sista åren

Efter pensionen ändras livet än en gång helt. Barnen är utflugna och inget arbete håller en kvar på orten där arbetet låg. Vissa väljer att flytta till sina semesterboenden längs den halländska kusten. Andra väljer att sälja sina villor och flytta till bostadsrätt.

När lönen övergår i pension sker en inkomstminskning, och de ekonomiska skillnader som synts tidigare ökar. För de grupper som redan tidigare haft det svårt ekonomiskt kan denna inkomstminskning få väldigt stor betydelse. Den klyfta som etablerades mellan kvinnor och män i yngre medelåldern växer nu än mer och kvinnors pension är i totalt bara två tredjedelar av mäns, främst eftersom tjänstepensionen är lägre. Störst är skillnaden i Kungsbacka, där kvinnors pension bara är 62% av männens. Samtidgit har kvinnor i Kungsbacka högre pension räknat i kronor än i övriga länet, ca 227 000 per år. Det är samma summa som männens genomsnittspension i Hylte. Kvinnor i Hylte har 68% av männens pension, men bara i genomsnitt 183000 kr.

Lägre skatter för låginkomsttagare och olika bidragssystem kompenserar i någon mån för skillnaderna i pension, men kvinnor i Halland över 65 år har fortfarande bara 77% av vad männen har att leva på.

Till pensionsskillnaderna kommer att kvinnor både gifter sig yngre och lever längre, och därför blir kvinnor änkor oftare än män blir änklingar. Förutom att förlora sin livskamrat innebär det att levnadsstandarden sjunker dramatiskt och många tvingas sälja sina hem för att klara sig.

För vissa blir omställningen att lämna arbetslivet ganska hård. Under åren efter pensionen ökar antalet självmord, för båda könen men särskilt för män. Det gäller mer i Halland än i riket. För andra är denna åldern en lättnad, färre lider av psykiskt nedsatt välbefinnande och stressen minskar påtagligt.

Samtidigt gör sig kroppen påmind allt mer. Fler lider av ryggvärk, fler drabbas av hjärtinfarkt och vårdbehovet ökar. Medellivslängden i Halland är ett knappt år längre än i riket: 84,5 år för kvinnor och drygt 81 år för män, men livet närmar sig ändå sitt slut.

Det är svårt att avgöra om skillnaden i livsstil bland äldre beror på praktiska förhållanden med mer tid, fysiska och mentala förändringar med ökande ålder, eller om det är ett utslag av generationsskillnader. Det blir också tydligt hur stor skillnad det är mellan olika grupper av äldre – sannolikt beroende på hälsa och livssituation generellt. Äldre är samtidigt de som motionerar mest (undantaget de yngsta) och är de som oftast är stillasittande.

Äldre personer motionerar mer – men har mer stillasittande fritid, äter medelmycket frukt och grönt, har lägre riskbruk av alkohol generellt men är samtidigt den grupp där störst andel aldrig dricker, men också störst andel som dricker riktigt ofta.

Också konsekvenserna av livsstilsrelaterade faktorer kan skilja sig i ålderdomen, eftersom både livsstilen och kroppen förändras. Alkoholkonsumtion kan exempelvis få värre konsekvenser när kroppen blir sämre på att bryta ned alkoholen. Fetma å andra sidan kan också vara mindre riskfyllt än undervikt bland äldre och är inte lika odelat negativt som bland yngre.

Bland äldre ökar andelen med funktionsnedsättningar av olika slag, främst fysiska. Även psykiska besvär som ångest och depression kan öka både som en konsekvens av mer begränsad rörlighet och ett mindre aktivt liv som också begränsar möjligheten till sociala relationer utanför hemmet. Många blir också beroende av hjälp utifrån för att klara vardagen. Män beviljas mer sällan hemtjänst än kvinnor men ungefär samma antal timmar. En möjlig orsak är att män inte förväntas klara att ta hand om en partner, i lika hög grad som kvinnor, och att kvinnorna därför beviljas hemtjänst.

Kvinnor är också ofta yngre än manliga partners och har kanske därför mer ork att vårda män, men anhörigvården är i många fall en tung börda för äldre kvinnor. I gruppen 65–84 år lägger kvinnor också mer än dubbelt så mycket tid som män på hushållsarbete – och långt mycket mer än yngre grupper. Kvinnor råkar också oftare ut för fallolyckor, vilka lätt förebyggs med enkla åtgärder om riskerna bara uppmärksammas.

Från vaggan till graven

Från att en människa föds i Halland, genom livet och fram till de sista åren, är Halland alltså en bra plats att leva på. Utifrån vad vi kan se är förhållandena överlag bättre än i riket även för utsatta grupper.

Samtidigt är skillnaderna inom Halland påtagliga: både utifrån kommun och utifrån bakgrund och grupptillhörighet. Den som föds som pojke i Kungsbacka till föräldrar födda i Sverige med gymnasie- eller högskoleutbildning och som visar sig vara en heterosexuell cisperson utan funktionsnedsättningar, den person föds till en mycket bättre framtid än den som tillhör en mer utsatt grupp. Genom hela livscykeln ser vi hur kvinnor missgynnas, hur HBT-personer har sämre livsvillkor, hur utrikes födda/eller personer med utrikes bakgrund har svårare att få en plats i samhället och hur funktionshinder sätts upp överallt i vardagen. Samma strukturer som präglar Sverige som helhet avspeglas också i Halland. Halland kanske är den bästa livsplatsen. Men inte en lika bra livsplats för alla.