Från vaggan till graven
/https%3A%2F%2Frapport2021.vaggantillgraven.regionhalland.se%2Fwp-content%2Fuploads%2F2019%2F01%2F16631392-portrait-of-an-elderly-woman-with-her-little-grandson-1.jpg)
Hallänningens liv och livsvillkor ur ett intersektionellt perspektiv. En analys framtagen av Region Halland i samverkan med Länsstyrelsen i Halland.
Så här läser du rapporten:
I menyn ovan finns analysens olika kapitel, underrubriker visas till höger. Här visas även källor och statistik. Vill du läsa en förkortad version finns den i högermenyn under Bästa livsplatsen. Längst ner kan du ladda ner analysen i PDF-format.
Den genomsnittliga hallänningen har det ganska bra. Halland har en stabil arbetsmarknad och en medelinkomst i åldern 16-64 år på 307 000 kronor per år, vilket är något över riksgenomsnittet. Hallänningarna mår ganska bra: de stressar mindre än riksgenomsnittet, 13% är stressade (riket 16%) och 74% (riket 71%) upplever sin hälsa som god.
Hallänningen har gymnasieutbildning (77%) och jobbar i något mindre företag, eller har högre utbildning (40%) och pendlar till Göteborg (framför allt från Varberg och Kungsbacka). I Hylte och Laholm är hallänningen ofta anställd inom industrin. Arbetslösheten är låg. Boendet är oftare än i riket en villa, i naturskönt läge, men med korta resor till storstads-regionerna i norr och i söder. Hallänningen känner sig ganska trygg (ca 22% jämfört med riket 28% är rädda att gå ut ensamma), litar på andra (25% jämfört med 28% litar inte på andra) och är också något mindre utsatt för våld än riksgenomsnittet (2,5% jämfört med riket 4%).
Hallänningen har 1,9 barn och lever i kärnfamilj (77% jämfört med riket 73%). Levnadsförhållandena är städade, med aningen lägre användning av berusningsmedel (alkohol, narkotika, tobak) än i riket och en aktiv fritid (ca 57% är fysiskt aktiva 30 min dagligen). Den politiska aktiviteten är jämförelsevis hög. Valdeltagandet är överlag högre än i riket, särskilt i Kungsbacka.
För den genomsnittliga hallänningen är livet alltså ganska gott att leva, vilket gång på gång visas i statistik och rapporter. Men den mest gynnade hallänningen är sannolikt en inrikesfödd, heterosexuell cisman utan funktionsnedsättning och som lägst gymnasieutbildning och anställning. I denna rapport ska vi tränga bakom fasaden och visa hur livet ser ut också för andra grupper av hallänningar.
Cisperson (cisman/ciskvinna). En person som identifierar sig med det vid födseln tilldelade könet. Cis är latin för ”på samma sida”. (RFSL)
Nära hälften av kvinnorna i Halland har eftergymnasial utbildning, jämfört med en tredjedel av männen. Skillnaden är något större än i riket samtidigt som den totala andelen med eftergymnasiala studier är något lägre än i riket totalt.
Trots lägre utbildningsnivå har män i Halland runt 80 000 mer i nettoinkomst än kvinnor på ett år, vilket ger kvinnor tre fjärdedelar av mäns inkomst. Skillnaden i inkomst är något större än i riket, främst för att män tjänar mer än i riket, medan kvinnor tjänar ungefär detsamma i Halland som i riket. Mäns högre inkomster kommer framför allt från lön, kapital och pensioner. Det är främst män med kort utbildning som tjänar mer än i riket, samtidigt som kvinnor med lång utbildning tjänar något mindre än i riket.
Män i Halland har alltså en bättre ekonomi än både kvinnor i Halland och män i riket, trots lägre utbildningsnivå än båda grupperna.
Skillnaden i inkomst ökar i familjebildande åldrar. Kvinnor tar också ut en betydligt större del av föräldradagarna än män, 70%, även om skillnaden minskar. Det större ansvaret för det obetalda omsorgsarbetet missgynnar kvinnors yrkes- och inkomstutveckling påtagligt.
Skillnaderna i inkomster över en livstid ökar i pensionsåldern. Kvinnors pensionsinkomst i Halland är bara två tredjedelar av männens, jämfört med 70% i riket. Kvinnor över 65 år i Halland har ungefär tre fjärdedelar av vad män har när skatter och bidrag räknas med.
Manligt dominerade företag med krav på främst yrkeskompetens är stora i Halland, exempelvis byggbranschen, industri och utvinning och transport. Det ger goda möjligheter för främst män med gymnasieutbildning. Skillnaden syns redan efter gymnasiet där personer som gått yrkesförberedande program oftare än i riket etableras på arbetsmarknaden. Vi ser också att både kvinno- och mansdominerade arbetsplatser har högre andel kvinnor än i riket.
Den stora efterfrågan på arbetskraft med yrkeskompetens gynnar också personer med utrikes bakgrund. Män med utrikes bakgrund är arbetslösa i lägre grad än i riket, men skillnaden i sysselsättningsgrad är fortfarande stor. Personer med utrikes bakgrund utgör därmed en möjlig lösning på dagens kompetensbrist i företagen.
Att det i jämförelse med riket finns färre arbetsplatser i riktigt stora företag och stora offentliga institutioner, kombinerat med en jämförelsevis liten tjänstesektor, leder till färre arbetstillfällen inom de områden där högutbildade kvinnor söker sig, såsom HR, administration och ekonomi.
När arbetsplatserna är mindre än i riket minskar också möjligheten till anpassade arbetsuppgifter, vilket missgynnar grupper som har behov av det, exempelvis personer med funktionsnedsättning eller nedsatt arbetsförmåga. Möjligheterna att komma in på och utvecklas på arbetsmarknaden påverkas också av normer kring exempelvis heterosexualitet, vithet och funktionsförmåga, vilket gör det svårare för normbrytande grupper, särskilt utanför storstadsregioner och studentstäder.
Ungefär 8% av den halländska befolkningen är företagare 2019: 3,7% av kvinnorna och 13,7% av männen. Det är något färre än i riket, främst för att andelen kvinnor som driver företag är lägre. Det speglar arbetsmarknadens dominans av manligt kodade företag. Det motsvarar ungefär siffrorna för 2017.
Män innehar också oftare än kvinnor beslutande poster både i politiken och i näringslivet. Totalt är bara 37% av cheferna i Halland kvinnor, i aktiebolag bara 27%. Vi vet också att minoriteter är dåligt representerade på ledande poster. I kommunfullmäktige är andelen kvinnor drygt 40%. Befolkningen i Halland speglas alltså inte av dem som fattar beslut i näringslivet! Männen är fler på maktpositioner, liksom andra grupper som är mer gynnade i samhället.
Utbildning är en nyckel till en god livssituation, både vad gäller ekonomi och hälsa. Särskilt i utsatta grupper ser vi hur tillgång till utbildning kan kompensera för ojämlikheter som annars slår hårt.
Samtidigt påverkas barns utbildning av vilka de är. Flickor presterar bättre och skaffar längre utbildning än pojkar. Barn vars föräldrar har eftergymnasial utbildning väljer oftare högskoleförberedande program än barn vars föräldrar har kortare utbildning. Detta bidrar till den könssegregerade arbetsmarknaden där kvinnor missgynnas ekonomiskt.
Barnens och familjernas livsvillkor påverkar barnens möjligheter till skolgång. Trångboddhet, barnfattigdom och föräldrars sämre psykiska påverkar barnens mående och möjligheter att klara skolan. Detta påverkas i hög grad av familjens ursprung: till exempel lever 18% av barn med utrikes bakgrund i barnfattigdom, jämfört med bara 2% av barn med inrikes bakgrund. Skillnaderna mellan in- och utrikesfödda föräldrars barn minskar dock ju längre tid familjen varit i Sverige, i takt med att föräldrarna etablerar sig på arbetsmarknaden och i samhället och i vilken ålder barnen börjar svensk skola.
Barnens och familjernas livsvillkor påverkar barnens möjligheter i skolgången. Trångboddhet, barnfattigdom och föräldrars sämre psykiska hälsa är exempel på livsvillkor som påverkar barnens möjligheter att klara skolan. Detta hänger i sin tur i samman med familjens ursprung: till exempel lever 18% av barn med utrikes bakgrund i barnfattigdom, jämfört med bara 2% av barn med inrikes bakgrund. Andelen har dock minskat de senaste åren och är lägre än i riket.
I Halland är den psykiska hälsan bättre än i riket. Men skillnaden mellan olika grupper är stor. Äldre har mer sällan psykisk ohälsa än yngre (18-25 år) där hela 18% av männen och 26% av kvinnorna har nedsatt psykiskt välbefinnande.
Män har mer sällan än kvinnor nedsatt psykiskt välbefinnande. Förklaringarna till detta är många. Kvinnor har ofta en mer stressad arbets- och hemsituation, men också en större förmåga att verbalisera känslor vilket ökar inrapporteringen. Män är överrepresenterade i självmordsstatistiken.
Hos unga nämns stress ofta som en förklaring, särskilt för tjejer. Runt 40% av alla unga tjejer och 10% av killarna rapporterar att de känt sig stressade de senaste sex månaderna. Skolan, höga prestationskrav, oro för framtiden och sociala medier nämns ofta som källor till psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är också en orsak till bristande skolresultat.
Grupper som bryter mot normen och utsätts för diskriminering, till exempel HBTQ-personer, personer födda utanför Norden och personer med funktionsnedsättning, har oftare än andra nedsatt psykiskt välbefinnande. Minoritetsstress, som uppstår i stigmatiseringen i att tillhöra en normbrytande grupp, är en stor källa till detta.
Också utrikes födda och unga med utländsk bakgrund har sämre psykisk hälsa än genomsnittet. Många bär med sig trauman från hemlandet eller flykten och ska dessutom anpassa sig till ett nytt land. Tidigare trauman och utanförskap kan också göra det svårare att fungera som förälder vilket bidrar till den psykiska ohälsan hos barnen.
Den självskattade hälsan överlag följer tydliga socioekonomiska mönster. Bland personer med förgymnasial utbildning är det två tredjedelar som upplever sin hälsa som bra eller mycket bra, medan detsamma för personer med eftergymnasial utbildning är 82%. Män upplever oftare god hälsa än kvinnor, och inrikes födda oftare än utrikes födda. Också normbrytande grupper upplever oftare dålig hälsa, i synnerhet homosexuella män, bisexuella kvinnor, transpersoner och äldre med funktionsnedsättning.
Den som lider av psykisk ohälsa har sämre förutsättningar att göra bra ifrån sig i skolan eller i arbetslivet. Det i sin tur kan öka den psykiska ohälsan ännu mer. Stress på jobbet eller i skolan, oro för ekonomin eller familjen eller psykisk sjukdom, missbruk, mobbing eller diskriminering och andra orsaker till psykisk ohälsa blir därför lätt en ond spiral som kan vara svår att ta sig ur.
Rätten till sin kroppsliga integritet är grundläggande för vårt välmående, men rättigheten är ojämnt fördelad. Kvinnor utsätts för sexualbrott i långt högre grad än män: totalt 10% jämfört med 2% av männen. Yngre är utsatta i högre grad än äldre: 31% av tjejerna och 3,5% av killarna. Utrikesfödda utsätts i lägre grad än inrikes födda men mest utsatta är inrikes födda med två utrikesföda föräldrar.
Kvinnor uppger sig oftare än män utsättas för kränkande behandling, i synnerhet i yngre åldrar. Det finns också skillnader mellan personer med kortare och längre utbildning, där personer med lång utbildning oftare utsätts. Generell utsatthet verkar alltså hänga samman med andra former av utsatthet. Statistik om kränkande behandling måste dock alltid läsas utifrån att olika grupper har olika uppfattning om vad som kan kallas kränkande behandling, vilket påverkar rapporteringsgraden. Inom alla grupper har utsattheten ökat sedan 2014, något som sannolikt påverkats av att frågor om kränkningar och sexuella trakasserier uppmärksammas allt mer i samhället. Även HBTQ-personer, personer som inte är vita och personer med funktionsnedsättning utsätts oftare än andra.
Förutom kvinnor vet vi också att män som bryter mot mansnormer, exempelvis genom att inte vara heterosexuella, vita och normfungerande, är mer utsatta för olika former av våld och övergrepp än andra – både sexualbrott och andra våldsbrott. Även transpersoner oavsett kön är i hög grad utsatta för sexualbrott. Kvinnor i utsatta positioner, exempelvis med funktionsnedsättning eller med psykisk ohälsa är mer utsatta än andra kvinnor. Minst utsatta är homosexuella kvinnor, förmodligen eftersom de sällan lever tillsammans med män – den grupp som oftast är förövare. Att inte känna sig trygg bidrar i hög grad till både psykisk och fysisk ohälsa.
Siffrorna speglas i oro och trygghet i samhället generellt. Kvinnor har oftare än män avstått från att gå ut ensam. Utrikes födda avstår något oftare än inrikes födda och personer med kort och medellång utbildning något oftare än personer med lång utbildning. Samma grupper upplever i högre grad att de har svårt att lita på andra.
Utsatthet för kränkande behandling följer samma mönster med det undantaget att personer med lång utbildning oftare upplever detta än andra – något som sannolikt förklaras av medvetandegrad och inrapportering. Även HBTQ-personer och personer med funktionsnedsättning utsätts oftare än andra.
Män och kvinnor utsätts i ungefär lika hög grad för våldsbrott (sexualbrott ej inräknat): män utsätts något oftare: 3% av männen utsattes 2018 jämfört med 2% av kvinnorna. Siffrorna har inte ändrats märkbart sedan 2014. Ändå upplever kvinnor större otrygghet: kvinnor har oftare än män avstått från att gå ut ensamma. Äldre upplever större otrygghet än yngre trots att yngre är betydligt mer utsatta. Utrikes födda avstår något oftare än inrikes födda från att gå ut och personer med kort och medellång utbildning något oftare än personer med lång utbildning.
Valdeltagandet och det politiska deltagandet är högt i Halland. Totalt deltog ca 90% av samtliga röstberättigade i Riksdagsvalet 2018, ett par procentenheter högre än i riket. Men valdeltagandet är inte jämnt fördelat. Yngre deltar mindre än äldre, personer med kortare utbildning mindre än de med längre utbildning, utrikes födda mindre än inrikes födda och personer med funktionsnedsättning mindre än personer utan. Högst är valdeltagandet i Kungsbacka och lägst i Hylte. Mönstret är tydligt: i samma grupper där utsattheten är stor är också valdeltagandet lägre. I vissa grupper, exempelvis personer med dyslexi eller svårt nedsatt rörelseförmåga, är valdeltagandet så lågt som 60-65%.
Det är inte bara valdeltagandet som visar i vilken mån olika grupper deltar i det gemensamma beslutsfattandet. Minst lika viktigt är vilka som blir valda till beslutsfattande positioner. Kvinnor och utrikes födda är i lägre grad än män och inrikes födda på plats där politiska beslut fattas. 44,5% av kommunfullmäktigeledamöterna i Hallands kommuner är kvinnor. Bara 8% har utrikes bakgrund.
Siffrorna för valdeltagandet går i stort sett igen i annat politiskt deltagande, medlemskap i fackförbund och politiska partier. Kvinnor är mer sällan medlemmar i politiska partier och fackförbund och deltar i lägre utsträckning i politiska diskussioner än män. Skillnaderna är större i Halland än på riksnivå! Men kanske är detta på väg att förändras? I yngre åldersgrupper är kvinnor snarare mer aktiva än män.
En nyckel till delaktighet är förtroendet för samhällsinstitutioner. Om vi inte litar på institutionerna, varför ska vi då försöka påverka dem? Siffror från 2014 visar hur delaktigheten återspeglas i förtroendet för olika samhällsinstitutioner. Ungefär en fjärdedel av hallänningarna har stort förtroende för kommunpolitikerna. Bland utrikes födda är siffran bara 19%. Förtroendet för polisen och vården är betydligt högre men lägre i de grupper där delaktigheten är låg.
Det är alltså de grupper som mest behöver samhällets stöd som deltar minst. Vad händer när vissa grupper inte finns representerade där besluten fattas? Den största risken är att det bildas en ond spiral där de utsattas perspektiv saknas i beslutsfattandet och där beslut och åtgärder inte speglar dessa gruppers livsvillkor och behov. De exkluderade grupperna tappar därmed förtroendet för samhällets institutioner och deras engagemang och deltagande minskar ännu mer.
De grupper som kan göra sin röst hörd får lättare att forma ett samhälle som passar deras behov och levnadssätt. Det leder till större förtroende och större engagemang och i förlängningen ännu större inflytande.
Halländska kvinnor skaffar barn tidigare än män – liksom i riket. Kvinnor är i genomsnitt 29 år när de får sitt första barn, män är 31. Det ger männen mer barnfri tid för att bygga en karriär och få hög lön innan barnaåren. Glappet förstärks också av att kvinnor har längre tid i utbildning.
Andelen kärnfamiljer är högre i Halland än i riket, 77% (jämfört med 73% i riket). Kanske hänger det samman med att kvinnor jobbar i lägre grad och tjänar mindre pengar än i riket? Behovet att heltidsarbete är mindre i en tvåförsörjarfamilj och mer tid hemma minskar vardagsstressen och stärker familjen. Kvinnor är oftare än män föräldralediga – mer så i Halland än i riket – och fortsätter sedan ta huvudansvaret för det obetalda hushållsarbetet.
Kvinnor är oftare än män föräldralediga – mer så i Halland än i riket – och fortsätter sedan ta huvudansvaret för det obetalda hushållsarbetet. Män däremot lönearbetar mer och tjänar mer pengar. Det faktum att det i Halland finns en stor andel kärnfamiljer kan vara en bidragande faktor till detta, eftersom behovet av heltidsarbete är mindre i en tvåförsörjarfamilj.
Att kvinnor jobbar i lägre grad än männen och därmed spenderar mer tid hemma kan minska vardagsstressen och stärka familjen. Kanske är detta också en orsak till att kvinnors psykiska hälsa är så mycket bättre i Halland än i riket? Men vad händer om något händer den ena partnern? Eller om man vill lämna relationen när man är ekonomiskt beroende av sin partner?
Bland utrikes födda är kvinnans roll ännu tydligare. Både könsroller i hemlandet och förutsättningar i det nya landet bidrar till att det tar längre tid för kvinnor än för män att ta sig ut i arbetslivet. Det bidrar till att det tar längre tid att lära sig språket, skapa kontakter och bli delaktiga i samhället.
I grupper där familjen inte är en idyll eller där en part råkar ut för något skapar detta svårigheter. Kvinnor har svårare att lämna relationer när deras egen ekonomi är sämre än männens. Det gäller även när relationen är destruktiv. Det är svårt att få bostad och att behålla sin levnadsstandard med bara en (eller ingen) inkomst.
Att vara ensamstående förälder är också en riskfaktor för flera sorters utsatthet, inte minst ekonomisk men även psykosocialt. Mammor är de som oftast tar huvudansvaret för barnen efter en separation: 12% av barnen lever med en ensamstående mamma jämfört med 4% som lever med en ensamstående pappa.
Första momentet handlade om att kartlägga: 1) vilken statistik som existerar, 2) hur den kan delas upp utifrån olika diskrimineringsgrunder och 3) om den går att få fram även på regional nivå för Halland. Researchen har också omfattat operationaliseringar (hur en faktor kan göras mätbar) och andra detaljer bakom statistiken för att kunna tolka den på ett korrekt sätt.
Önskan att synliggöra även sådant som inte får registreras i offentliga register, exempelvis sexuell läggning, könsidentitet, etnicitet och funktionsnedsättning, har begränsat valmöjligheterna. Därför har vi i hög grad kommit att förlita oss på tre nationella enkätundersökningar där mycket tagits fram även på regional nivå: ”Undersökningar om levnadsförhållanden” (SCB: ULF-SILC) samt ”Arbetskraftsundersökningarna” (SCB: AKU) och Folkhälsomyndighetens enkät ”Hälsa på lika villkor”. Den sistnämnda har också använts som utgångspunkt för Folkhälsomyndighetens riktade undersökningar mot diskriminerade grupper såsom transpersoner, homo- och bisexuella samt personer med funktionsnedsättning – vilka försett oss med relativt jämförbar statistik på nationell nivå.
Viss statistik har också hämtats ur myndigheters register och motsvarande databaser, exempelvis Tillväxtverket, Skolverket och Pensionsmyndigheten. Det har visat sig svårt att få tag i data framtagen av privata institut. De försök som gjorts har inte mött gehör.
För att säkerställa att vi täckt samtliga relevanta aspekter i alla åldrar använde vi oss av sju livsområden: utbildning, arbete/ekonomi, livsstil/fritid, hälsa/sjukdom, makt /inflytande, våld/trygghet samt infrastruktur/samhällsplanering. Vi har försökt fånga dessa områden så gott det har varit möjligt utifrån samtliga åldersspann.
Nästa moment har varit att operationalisera ”önskelistan” med hjälp av statistikkartläggningen. Här har frågor ställts: vad har vi för data som skulle kunna visa på mobbing? På sexuell och reproduktiv hälsa? På svåra ekonomiska omständigheter? Och så vidare. Listorna över befintlig statistik har sorterats in under listan med önskemål, och utgjort underlag för att välja indikatorer.
Innan detta kunde ske krävdes dock svar på frågan: vad är en bra indikator? Vi har arbetat utifrån 5 huvudkriterier och poängsatt varje operationalisering från 1-5. Detta har gett en totalsumma som vi kunnat använda som stöd i urvalsprocessen. Viktigt att kommentera är att poängsättningen främst fyllt syftet att föra en strukturerad och systematisk diskussion kring indikatorerna, att kunna jämföra olika bedömningar och hitta en gemensam bedömning. Det har stöttat oss i processen snarare än fungerat som ett facit för vad som är en bra indikator eller inte.
De kriterier vi använt är:
1) Visar indikatorn på ojämställdhet/ojämlikhet?
Eftersom vi gör en jämställdhets- och jämlikhetsanalys har detta kriterium fått dubbel vikt jämfört med övriga. Här har vi tagit in i beräkningen dels om det finns spridning i värden, dels om det går att föra ett resonemang kring indikatorn utifrån etablerade teorier om jämställdhet och jämlikhet. Vad gäller exempelvis utsatthet för våld är det enkelt att föra sådana: våld är ofta en viktig aspekt av diskriminering och utsatthet, och dessutom en viktig del i etablerade teorier om maskulinitet och ojämställdhet. Vad gäller exempelvis tillgång till IT är det svårare. Det finns en koppling till jämlikhet, men den kan se ut på många olika sätt. Dels varierar det i vilken mån människor vill ha tillgång, dels finns skillnader i behov utifrån grupptillhörighet (den som har nedsatt rörlighet eller arbetar på distans har t ex ett större behov än andra.). Det blir alltså svårare att resonera kring vad skillnader i tillgång till IT betyder för individen ur ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv, i jämförelse med exempelvis våld eller ekonomiska frågor.
2) Hur många berörs av denna indikator och hur viktigt är det för de berörda?
Vissa indikatorer, exempelvis inkomster och skola, berör samtliga medborgare i ett samhälle. Andra berör enbart ganska små grupper, men är i gengäld enormt viktiga för dem som berörs. Ett exempel på det senare är personlig assistans, som på individnivå enbart berör gruppen med funktionsnedsättning, men som för denna är helt avgörande för människors liv.
I vissa fall berörs många i någon mån, men väldigt få berörs mycket. Betyg är en sådan fråga: samtliga elever berörs av betygen – ju bättre betyg desto bättre förutsättningar för fortsatt skolgång och framtida yrkesval. Men i de flesta fall räcker det att komma över en viss nivå för att ha många möjligheter öppna. Det spelar inte så stor roll om en elev har toppbetyg eller nästan toppbetyg – de flesta utbildningsmöjligheter står ändå öppna. Men för till exempel dem som inte klarar behörigheten till gymnasiet blir betygen närapå livsavgörande. Sammantaget har vi alltså här kunnat välja mellan att sätta höga poäng på hur många som berörs, men lägre poäng på hur mycket de berörs; eller tvärt om lägre på hur många som berörs och höga på hur mycket det berörs. Slutresultatet har dock varit ungefär detsamma oavsett val, så vi har inte fäst större vikt vid detta. Dessutom har poängsättningen inte fungerat som ett ”facit” på om en indikator varit bra eller inte, utan varit ett sätt att stödja en strukturerad och systematisk urvalsprocess.
3) Har indikatorn någon relevans för regional tillväxt?
Denna fråga har varit något underordnad men ändå fungerat som utslagsgivande i några fall. Eftersom Från vaggan till graven varit ett tillväxtprojekt har detta kriterium varit viktigt att diskutera. Kopplingen tillväxt har kunnat vara direkt, såsom befolkningens utbildningsnivå; eller indirekt, som påverkat attraktiviteten i regionen och därmed tillväxten. Ett exempel på en indirekt koppling är trygghet. Trygghet i samhället är något som påverkar människors välmående, och därmed regionens attraktivitet, vilket i sin tur påverkar tillväxten. Det finns alltså en koppling mellan trygghet och tillväxt, men indirekt snarare än direkt.
4) Tillför indikatorn något till helheten?
I många fall är indikatorer parallella med varandra, de följer varandra tätt inpå och visar på ungefär samma fenomen i befolkningen. Det gäller exempelvis olika sätt att mäta skolresultat eller parallella fenomen inom psykisk ohälsa. För att begränsa antalet indikatorer har det varit av vikt att varje indikator tillför något nytt till analysen.
Vi har också varit noga med att försöka täcka individers livsvillkor både utifrån så många aspekter som möjligt och i olika åldrar. Vi har därför också försökt lyfta in indikatorer som är viktiga för specifika grupper och för olika tidsperioder i livet. I vissa fall har förekomsten av samma eller olika indikatorer i olika livsskeden varit avgörande för valet. Exempelvis ställs frågor om mobbing i skolan av Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor (MUCF) i Lupp-enkäten, och en liknande fråga ställs till vuxna i SCB:s AKU-undersökningar. Även om inte datan är jämförbar kan vi i någon mån se hur mönstren förändras över tid genom att följa samma/liknande mått i olika åldrar.
Ytterligare en aspekt av detta har kommit fram under analysen. Eftersom vi intresserat oss för orsaker och konsekvenser i analysen så väcks frågor om ”kan detta vara en förklaring?”. Vi har då velat vända oss till statistiken för att få svar, och denna typ av frågeställningar har lett till flera kompletteringar i ett sent skede av analysen.
5) Finns tillgängliga data?
Slutligen och i många fall avgörande har varit tillgången på tillförlitlig och högkvalitativ statistik, helst på regional nivå och helst som synliggör fler grupptillhörigheter än enbart kön. Trots att vi fäst mycket stor vikt vid denna aspekt har analysen många brister här. I många fall har vi fått nöja oss med data uppdelad på en indelningsgrund i taget, dvs utifrån kön eller ålder, men inte samtidigt på kön i olika åldersgrupper. Vad gäller de diskrimineringsgrunder som inte fångas systematiskt (främst transpersoner, homo- och bisexuella och personer med funktionsnedsättning) har vi varit utlämnade till tillgång till specifika undersökningar gjorda av andra. Det som kan uppfattas som en skevhet i analysen, att vi exempelvis lagt stort fokus vid en viss grupp för ett visst fenomen, beror just på att det för detta fenomen funnits tillgänglig statistik. Vi har inte heller haft tillgång till data på individnivå, och vi kan därför inte säga om det är samma individer som berörs av ett fenomen, eller om det är olika individer men som tillhör samma grupper.
Bristen på data har huvudsakligen varit av tre slag: För det första har vi saknat underlag för verksamheter och områden som inte registreras systematiskt av myndigheter, exempelvis inom förskolan och människors privatliv. I någon mån har vi försökt motverka detta med kvalitativa analyser, men vi är medvetna om att detta är otillräckligt.
För det andra har vi saknat statistik uppdelad utifrån olika grupptillhörigheter. I vissa fall har sådan helt saknats, exempelvis för religion. I andra fall, såsom för HBT-personer och personer med funktionsnedsättning, har det funnits statistik, men begränsat och inte systematiskt. Dessutom har vi i många fall saknat statistik uppdelat på flera diskrimineringsgrunder samtidigt. I många fall har vi exempelvis haft data uppdelad efter kön och uppdelad efter ursprung, men saknat data uppdelat på kön och ursprung samtidigt.
För det tredje har det ibland varit svårt att få fram statistik specifik för Halland. Myndigheternas registerstatistik har i flera fall kunnat begäras ut på Hallandsnivå, men i flera fall har urvalsgrupperna då varit för små, i synnerhet om statistiken ska delas in utifrån fler grupptillhörigheter än kön. Vi har därför i flera fall tvingats att utgå ifrån nationella data och utifrån dem fundera över om vi har anledning att tro att det ser annorlunda ut i Halland eller inte.
Avsaknaden av statistik har försvårat möjligheterna att specificera vilken grupp som omfattas av ett visst fenomen, vilket försvårar att studera hur olika diskrimineringsgrunder samverkar och att dra säkra slutsatser på gruppnivå. Att veta till exempel att samma grupper, exempelvis kvinnor med förgymnasial utbildning, har höga nivåer av ekonomisk utsatthet samtidigt som de har dålig fysisk hälsa innebär inte att de två faktorerna berör samma individer. Vi har alltså inte samma möjlighet att säga att det finns ett orsakssamband mellan ekonomisk situation och hälsa som om vi hade haft data på individnivå och kunnat se att samma individer som är ekonomiskt utsatta också har sämre hälsa. För att ändå kunna fastslå samband har vi vänt oss till dels annan forskning och rapporter med statistiska inslag, dels kvalitativa analyser. För att synliggöra vad som är vad har vi varit noga med att redovisa källor till resonemang och när vi inte hittat sådana har vi markerat i texten att det är en hypotes eller en spekulation.
Som tidigare nämnts så har vi också prioriterat att få fram data indelad efter grupp och på regional nivå, framför aktuella data. Tydligast blev detta vad gäller Hälsa på lika villkor, Folkhälsomyndighetens enkät över folkhälsa och levnadsvillkor, där mycket statistik hämtats. Denna görs årligen på nationell nivå, men ger då mycket begränsad statistik över Halland. Vi har därför använt oss av 2014 års siffror, då den senast togs fram specifikt för Halland. Det gäller också de kartläggningar av diskriminerade grupper (homo- och bisexuella, transpersoner och personer med funktionsnedsättning) som Folkhälsomyndigheten kartlagt specifikt, vilket gjordes 2014-15. Insamlingsperioden för den data som använts varierar därför över 5-10 år. Den största delen av statistiken togs fram 2014 eller senare. I ett par fall är datan äldre (exempelvis SCBs tidsanvändningsstudie som senast genomfördes 2010). I de fall vi tagit med så gammal data har vi gjort bedömningen dels att den tillför mycket till analysen och dels att vi inte tror att aktuella siffror om de fanns skulle skilja sig så mycket att det skulle förändra den övergripande analysen.
Genom den ovan beskrivna processen har vi landat i ett urval på dryga 100 indikatorer, där vi i vissa fall använt olika operationaliseringar för att kunna synliggöra olika grupper.
I analysen har vi funnit det viktigt att lyfta in olika former av expertkompetens utöver vår egen. En intersektionell jämställdhets- och jämlikhetsanalys kan inte göras enbart mer hjälp av teorier om jämställdhet och jämlikhet, utan kräver också kunskap både om de ämnesområden där ojämställdheten och ojämlikheten tar sig uttryck och om den specifika situation där det sker. Vi har därför arbetat aktivt med att förankra analysen hos regionala experter inom olika ämnesområden (exempelvis skola, folkhälsa, infrastruktur) och på de olika diskrimineringsgrunderna.
I centrum för denna process stod två analysworkshops där vi bjöd in sakkunniga från hela Halland för att delta i arbetet. Under workshopen arbetade deltagarna med påståenden hämtade från statistiken, exempelvis ”Kvinnor finns oftare än män i utbildning efter avslutad SFI”. På stora pappersark länkade de samman korten genom att rita pilar, och kompletterade med att skriva in sina egna kunskaper. Vi bad dem också att så långt de kunde hänvisa till källor med mera för att underlätta för oss att kvalitetssäkra analysen.
Förutom att ge input till analysen fungerade workshoparna också som kvalitetssäkring av den insamlade datan. I ett par fall synliggjordes felaktigheter, antingen i tolkningen eller i datan som legat till grund för den. I något fall fick vi också information om motsägande eller uppdaterad statistik som inte överensstämde med våra resultat. Också detta var oerhört värdefull input som vi bearbetat vidare.
Utifrån resultatet i workshoparna har vi sökt källor till samtliga påståenden, och dessa källor har i sin tur gett oss mer information till analysen. De påståenden som vi inte har kunnat belägga har vi prövat utifrån våra egna förkunskaper: Om vi har uppfattat dem som rimliga och överensstämmande med befintliga teorier om jämställdhet och jämlikhet har vi skrivit in dem som hypoteser. Saker som motsäger befintlig forskning har vi utlämnat.
Inför analysseminarierna skickades det ut ett statistikunderlag. Samma underlag skickades också till experter inom respektive diskrimineringsgrunder. I många fall har detta varit personer som arbetar vid olika myndigheter i Halland. Vi har också i vissa fall specifikt vänt oss till personer med stor kunskap om en viss diskrimineringsgrund. I denna process har vi involverat främst Myndigheten för delaktighet och trans-/HBTQ-experten Lukas Romson.
Den samlade analysen är sammanställd i denna rapport. Att strukturera en rapport byggd på så mycket information utifrån många olika perspektiv har varit en utmaning.
Rapporten är upplagd tematiskt utifrån de ”sambandskluster” bestående av orsaks- och konsekvenssamband, som vuxit fram under analysen. Ett flertal olika upplägg testades innan vi fann detta vara det bästa möjliga. Att utgå från livscykeln med ett kapitel för barndom osv gjorde det svårt att se samband över tid, eftersom så många grupper berörs samtidigt. Sambandsresonemangen blev för uppsplittrade. Dessutom har vi inte samtlig information åldersindelad, och många samband gäller oavsett ålder, vilket innebar antingen onödigt många upprepningar eller stora hål i livsskildringen. När vi i stället försökte utgå från grupptillhörighet förlorade vi det intersektionella perspektivet, alltså hur olika grupptillhörigheter samverkar. Slutligen försökte vi tänka områdesvis, alltså separata kapitel för arbete, hälsa, utsatthet osv, men vi tappade då sambanden mellan de olika livsområdena. Därför landade vi slutligen i denna kanske ologiska men pragmatiska lösning, inte som optimal men som bättre än alternativen. Det har självklart konsekvenser, exempelvis blir livscykelperspektivet mindre tydligt.
För att slutligt kvalitetssäkra såväl form som innehåll bjöd vi in till ett ”kreativitetsseminarium” där deltagarna inböjds att kommentera fritt samt utifrån ett antal frågeställningar där vi upplevde ett behov av synpunkter. Synpunkterna från deltagarna var viktiga och ledde till ett antal förändringar både vad gäller innehåll och rapportens struktur.
Slutprodukten efter kreativitetsseminariet har slutligen skickats ut på bred front i Region Halland och till andra möjliga intressenter för att kvalitetssäkra slutprodukten. Efter denna remissomgång gjordes endast mindre ändringar.
Uppdateringen inleddes med att befintlig statistik uppdaterades utifrån de mest aktuella källorna som fanns tillgängliga. Så långt som möjligt gjordes detta med befintliga indikatorer. I flera fall hade dock källorna och den information som fanns tillgänglig förändrats, antingen genom att indikatorer eller redovisningsmetod tagits bort eller förändrats så att siffrorna inte längre var tillgängliga, eller för att statistiken inte längre fanns tillgänglig utifrån de bakgrundsfaktorer som fanns 2017. Ett exempel är Folkhälsomyndighetens enkät Hälsa på lika villkor vars siffror för 2014 fanns tillgängliga uppdelat på bakgrund (inrikes/utrikes), men där motsvarande inte gick att få för 2018.
I de fall där de valda indikatorerna inte längre fanns tillgängliga eller när informationen de gav inte gav möjlighet att synliggöra en förändring sedan första analysen gjordes en sökning efter alternativa indikatorer. Exempelvis byttes indikatorerna gällande ekonomiska livsvillkor för att bättre möjliggöra jämförelser mellan olika grupper. I flera fall har vi dock fått behålla de äldre siffrorna och kommentera att de är gamla.
Statistiken uppdaterades i rapporten med mer aktuella siffror. I de fall en märkbar förändring skett sedan första rapporten kommenteras detta. När förändringarna varit så små att inga slutsatser om utvecklingen kunnat dras har vi enbart uppdaterat statistiken.
Efter statistikuppdateringen gjordes en ordentlig genomläsning av analysen utifrån de senaste årens utveckling. I några fall har vi uppdaterat analysen utifrån ny kunskap som tillkommit de senaste åren. Vi har också sökt efter och kompletterat med kunskap inom områden där mycket kan antas ha hänt sedan förra rapporten. Ett exempel är vad som hänt med de som kom som flyktingar till Halland 2015-16. Tyvärr har vi inte haft utrymme att göra egna fördjupade utredningar om detta utan varit hänvisade till det som redan tagits fram av andra aktörer. Den nya versionen av rapporten har slutligen lästs och kommenterats av sakkunniga inom Region Halland för att kvalitetssäkra statistik och analys.
Uppdraget var att synliggöra människors livsvillkor utifrån de sju diskrimineringsgrunderna och andra relevanta bakgrundsvariabler. I praktiken är det omöjligt att ta in samtliga relevanta variabler i en analys, och vi har därför gjort ett antal strategiska val.
Etnicitet är definitionsmässigt något som berör självidentifikation. Det är inte heller ömsesidigt uteslutande utan en person kan bära olika etniciteter parallellt. Det som mest påverkar våra livsvillkor är dock inte vilken etnicitet vi faktiskt har. Vi utsätts för rasism utifrån vilken härkomst andra uppfattar att vi har. Praktiska aspekter av utrikes bakgrund handlar snarare om kännedom om och förankring i det svenska samhället. Vi har därför valt att mäta etnicitet huvudsakligen utifrån födelseregion (inrikes/utrikes samt på nationell nivå födelseregion). I vissa fall tittar vi också på bakgrund. Utrikes bakgrund har då den som själv är utrikes född eller har två utrikes födda föräldrar.1
Diskrimineringsgrunden religion/livsåskådning behandlas i praktiken som en aspekt av etnicitet/ursprung. Orsaken är att det ofta är mycket svårt att skilja ut religiösa uttryck från kulturella som bakgrundsvariabler och det blir därför svårt att hantera religion som en separat variabel. Det är dessutom i stort sett omöjligt att hitta statistik uppdelad utifrån religionstillhörighet. Vi är medvetna om att det finns en svaghet i operationaliseringen, eftersom diskriminering utifrån religion också drabbar personer som inte utsätts för rasism men som har en normbrytande religion/livsåskådning.
Socioekonomiska faktorer har vi valt att operationalisera utifrån utbildningsnivå. Vi ville fånga socioekonomins konsekvenser i ett bredare perspektiv än enbart ekonomiska faktorer. I vissa sammanhang, till exempel vad det gäller bostadsmarknaden hade det sannolikt varit mer relevant att dela in utifrån inkomstnivåer, men det har varit tids- och resursmässigt omöjligt att göra samtliga indelningar.
Slutligen finns självklart ganska många perspektiv som vi inte hunnit fördjupa oss i. Det hade till exempel varit intressant att lyfta de nationella minoriteternas situation utifrån språk och strukturell diskriminering. I flera sammanhang hade vi också velat gå mer på djupet och studera specifika gruppers villkor generellt eller i specifika situationer, såsom placerade barn, ensamstående föräldrar, personer med funktionsnedsättning i arbetslivet (i synnerhet personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som i många fall inte omfattas av den tillgängliga statistiken), ungdomar som lever i gränslandet mellan olika kulturer (i synnerhet de som lever i en så kallad hederskontext), transpersoners situation i vården och HBT-personers föräldraskap. Samtliga dessa, och många fler, är områden där vi fått nöja oss med att kika genom en dörrspringa för att sedan hasta vidare.
Det som i slutändan varit avgörande för våra vägval har varit tillgången till statistik. Även om vi kompletterat med kvalitativa uppgifter finns det gränser för vad som är möjligt inom ramen för denna analys.
Ojämställdhetens och ojämlikhetens orsaker och konsekvenser går från vaggan, genom skolan, arbetslivet, pensionen och slutligen till graven. Det som exempelvis börjar med olika förväntningar från barnsben, fortplantar sig genom utbildning och yrkesval, in i privatekonomin hela vägen upp till pensionen. Dessa förutsättningar har en koppling till kön, etnicitet, funktionalitet, ålder, socioekonomi och andra grupptillhörigheter. De påverkar livsval från fritidsaktiviteter, studieval, yrkesval och inte minst val av vem som ska vara föräldraledig, men också livschanser där resurser fördelas på ojämställda och ojämlika villkor. Detta får konsekvenser för människors liv som påverkar både hälsan och ekonomin livet ut. Genom kunskap om hur det ser ut idag kan vi skapa verktyg att förändra strukturerna så att Halland blir den Bästa livsplatsen för alla som bor här.
I samband med Tillväxtverkets satsning på en jämställd regional tillväxt 2016-18 beviljades Region Halland finansiering för att genomföra en orsaks- och konsekvensanalys av hallänningars livsvillkor ”från vaggan till graven” ur ett intersektionellt jämställdhetsperspektiv. Ambitionen var att undersöka både orsaker och konsekvenser. 2020 beviljades Region Halland medel från Tillväxtverkets satsning på hållbar tillväxt, där uppdatering av statistik och analys ”Från vaggan till graven” ingick. Arbetet genomfördes av Region Halland i samverkan med Länsstyrelsen i Halland och med hjälp av konsultföretaget Medida.
Ett jämställdhetsperspektiv innebär att skillnader mellan könen synliggörs utifrån ett maktperspektiv, med utgångspunkt i regeringens jämställdhetsmål. Att analysen är intersektionell innebär att den inte bara ser till jämställdhet (mellan könen) utan också tar hänsyn till andra orsaker till ojämlikhet och hur de olika formerna av diskriminering samverkar med varandra i olika situationer. I första hand har vi arbetat utifrån de sju diskrimineringsgrunderna och socioekonomiska faktorer. Analysen är baserad på regional statistik i första hand, men kompletteras med nationell statistik och kvalitativa studier för att ge statistiken sammanhang och för att synliggöra också sådant som är svårare att mäta.
Syftet med projektet är att bidra till en jämställd och jämlik regional tillväxt genom att synliggöra ojämställdhetens och ojämlikhetens orsaker och konsekvenser ur ett livscykelperspektiv, och att därmed få ett underlag för politiska prioriteringar för att uppnå målet om en hållbar tillväxt (Hallands strategi för hållbar tillväxt, 2021).
Analysen är tänkt att i första hand användas av dem som fattar beslut som påverkar hallänningars livsvillkor, i första hand politiker och tjänstemän i kommuner och myndigheter, men även andra aktörer som verkar i Halland. Förhoppningen är att detta ska ge bättre förutsättningar för en jämställd och jämlik tillväxt, och i slutändan bättre livsvillkor i Halland. Analysen ska också kunna användas för att höja medvetenheten om ojämställdhet och ojämlikhet bland invånarna i Halland. Syftet med rapporten är dock inte att ge rekommendationer eller prioriteringar inför framtida beslut, utan att enbart att ta fram bakgrundskunskap. Detta eftersom målgruppen är så bred att det är svårt att ge riktlinjer som är konkret användbara för samtliga. Vi uppmanar läsaren att använda informationen för att själv dra slutsatser utifrån den egna verksamheten, om vad som är relevant i dess sammanhang, för att själv ta fram rekommendationer och riktlinjer för den egna verksamheten.
Intersektionalitet. Ordet intersektionalitet kommer från engelskans ”intersection” som betyder korsning eller skärning. Det används för att beteckna hur olika maktordningar och diskrimineringsgrunder påverkar och ibland förstärker varandra, en enskild maktordning kan inte förstås oberoende av andra.
Jämställdhet. Kvinnors och mäns lika rättigheter, möjligheter och makt.
Jämlikhet. Alla människors lika värde avsett ras, religion, social tillhörighet mm.
Denna rapport är i första hand baserad på statistik, och på jämförelser både mellan olika grupper och mellan Halland och riket. En statistisk bild av verkligheten är också förenklad. Det innebär att du som läsare behöver minnas några saker när du läser, för att inte texten ska missuppfattas.
Intersektionalitet innebär att vi velat titta på hur olika diskrimineringsgrunder samverkat med varandra för att visa på hur strukturer påverkar olika människor i olika situationer. I en statistisk analys framstår grupper lätt som homogena vilket vi alltså velat komma bort ifrån. Därför skickar vi med några tankar till er som läser.
För det första arbetar vi med genomsnittsvärden för olika grupper. Ett genomsnittsvärde säger något om gruppen som helhet, men aldrig något om de enskilda individerna inom gruppen. Om texten säger ungdomar med utrikes bakgrund har svårare att ta gymnasieexamen så innebär det att FLER i den gruppen inte klarar sig än bland ungdomar med inrikes bakgrund, inte att alla har svårigheter. Det finns självklart många ungdomar med utrikes bakgrund som klarar skolan bättre än många med inrikes bakgrund. Ett medelvärde säger inget om spridningen inom gruppen, och som alltid när det gäller människor kan spridningen vara stor.
Dessutom är ungdomar så mycket mer än sin inrikes/utrikes bakgrund. De har ett kön, en funktionsnedsättning eller inte, en sexuell läggning och de kommer från familjer med olika förutsättningar. De är dessutom individer med olika förutsättningar och intressen i sig. Den som har resurser utifrån en diskrimineringsgrund kan vara diskriminerad utifrån en annan.
När vi skriver om statistik blir intrycket lätt att grupper är homogena. Genom att fokusera på medelvärden och skillnader mellan grupperna ges intrycket att kvinnor är på ett sätt, utrikes födda på ett annat, personer med funktionsnedsättning på ett tredje… Effekten kan bli den motsatta vad vi önskat: att rapporten bidrar till en stereotypisering av grupper genom att framställa vissa grupper som utsatta och maktlösa, och andra som priviligierade. Därför är det viktigt att hålla skillnaden mellan strukturnivå och individnivå i minnet: Att utrikes födda oftare än inrikes födda är arbetslösa innebär inte att varje utrikesfödd person är arbetslös. Det finns pojkar med toppbetyg, utrikes födda tjejer som helt slipper hedersrelaterat förtryck, transpersoner som aldrig misshandlats och personer med funktionsnedsättning som har ett bra arbete med god lön.
Men förenklingen är också statistikens styrka. Den dag vi studerar människor i egenskap av individer kommer vi inte längre att se skillnader på gruppnivå, skillnader som orsakas av olika förutsättningar i samhället omkring oss. Den förenklade bilden är viktig för att ge en bild av ojämställdheter och ojämlikheter, vilket motiverar rapporter som denna. Icke desto mindre måste vi vara försiktiga med hur vi använder dessa bilder, så att de inte stigmatiserar istället för att förändra villkoren. Det är svårt, men alternativet att inte visa på dessa ojämställdheter och ojämlikheter är ett sämre alternativ.
Samlingsbegreppet ”diskriminerade grupper” omfattar de grupper som på något sätt utsätts för eller riskerar utsättas för diskriminering i vissa situationer. I andra situationer kommer de inte att utsättas. Vi använder uttrycket för att förenkla läsningen, i stället för att vid varje tillfälle nämna samtliga de grupper vi menar. När vi antar att det kan finnas en koppling till just utsatthet och diskriminering generellt och inte till egenskaper/förhållanden specifika för en viss grupp, kan det vara rimligt att anta att sambandet gäller även andra diskriminerade grupper där vi saknar statistik.
Det kan förefalla som att vissa grupper i vissa sammanhang får ta oproportionerligt mycket plats i jämförelse med andra grupper. Detta beror i de flesta fall på tillgången till lättillgänglig information. Det finns exempelvis väldigt mycket skrivet (som vi kommit i kontakt med) om ungas psykiska hälsa, jämfört med äldres, oavsett grupptillhörighet. Vi har försökt kompensera för denna varierande tillgänglighet, men inte lyckats fullt ut. Vi uppmanar därför dig som läsare att reflektera över om det kan vara så att det som gäller i en grupp, exempelvis unga eller HBT-personer, också kan vara tillämpbart i din verksamhet för de grupper som finns där.
Jämförelserna sker också ibland mellan Halland och riket som helhet. När vi gör sådana jämförelser måste vi ha i åtanke att förutsättningarna mellan olika delar av Sverige skiljer sig åt och att ”sämre siffror” därför inte måste innebära att regionen i sig är sämre. Dessutom kan det finnas stora skillnader inom regioner. Utbildningsnivån är exempelvis alltid högre i större städer och än mer i de stora universitetsstäderna. Kulturutbudet likaså. En större befolkning ger större möjligheter till ett större utbud av både butiker och tjänster.
Vi har inte jämfört skillnader mellan olika regioner över lag, utan endast använt genomsnittsvärdet i riket som referensvärde till halländska data. Oftast använder vi då medelvärde, vilket innebär att enstaka regioner med mycket höga/låga värden kan dra upp medelvärdet så att de flesta regioner hamnar under genomsnittet. Ett bra exempel är utbildningsnivån: vi vet att ett par regioner som domineras av stora universitet och stora städer har avsevärt högre utbildningsnivå än övriga, som då hamnar under ett medelvärde trots att de tillhör den ”övre halvan” av regionerna vad gäller utbildning. Vi hade kunnat undvika detta genom att i stället arbeta med medianvärden för riket, vilket i sin tur hade fått motsatt problematik: i den verklighet Halland verkar existerar ju de utstickande regionerna som man också måste förhålla sig till.
Rapporten är ganska faktatung, och innehåller mycket statistik. Vi har valt att inte lägga tabeller fortlöpande i texten där fakta presenteras, utan i en tabellbilaga vid sidan om. Anledningen är att många tabeller är så stora och omfattande att det skulle göra texten än mer svårtillgänglig. Vi rekommenderar alltså att rapporten läses med tabellbilagan intill.
Slutligen, för att lite tydligare lyfta fram livscykelperspektivet, och göra en mer lättillgänglig presentation av rapporten, finns en livscykelberättelse som bilaga: ”Den bästa livsplatsen – för vem? – en livsberättelse från vaggan till graven”. Denna berättelse är skriven på ett mer målande sätt för att belysa de stora dragen i analysen med fokus på hur livet i Halland ser ut i olika livsfaser och för olika grupper. Den innehåller dock inte några fakta som inte finns också i den övergripande rapporten, så för källhänvisningar och detaljerade fakta med mera hänvisar vi till huvudrapporten.
1. Definitioner från SCB
Ladda ner rapport /https%3A%2F%2Frapport2021.vaggantillgraven.regionhalland.se%2Fwp-content%2Fuploads%2F2022%2F08%2Fregion-halland-2.png)
/https%3A%2F%2Frapport2021.vaggantillgraven.regionhalland.se%2Fwp-content%2Fuploads%2F2019%2F01%2Flansstyrelsen.png)
/https%3A%2F%2Frapport2021.vaggantillgraven.regionhalland.se%2Fwp-content%2Fuploads%2F2019%2F01%2Fvaxtverket.png)