Framtidshoppet?

I ett föränderligt samhälle förändras livsvillkor och attityder från generation till generation. Så hur ser det då ut för dem som växer upp i Halland idag? Vilka livsvillkor formar dem inför framtiden?

 

I Halland föds årligen mellan 3000 och 3500 barn308. De flesta växer upp i kärnfamiljer bestående av mamma och pappa och ett syskon, och en majoritet av dessa barn skrivs också in på BVC. Det gäller också de runt 70 barn som adopteras, och de barn som flyttar in i Halland från andra platser. BVC är den främsta källan till information om barns livsvillkor under de första levnadsåren309.

 

Barnens livsvillkor under de första åren präglas i hög grad av familjens situation. Halland är en region med goda livsvillkor överlag men som vi sett också med stora skillnader, och de skillnaderna präglar också barnens uppväxtvillkor. Redan i familjekonstellationen310 syns skillnader: barn till ensamstående föräldrar har färre syskon än barn till sammanboende – 1,6/1,5 barn per familj för ensamstående mammor respektive pappor, jämfört med 1,9 för kärnfamiljer och 2,1 för ombildade familjer. Totalt finns drygt 31 000 kärnfamiljer311 i Halland och knappt 3 800 ombildade familjer. Drygt 5 700 är familjer med endast en mamma och drygt 1 900 familjer med endast en pappa. 154 familjer faller under kategorin ”övriga”. Det innebär att 72,9% av barnen växer upp med sina ursprungliga föräldrar, fler än i riket, där det är 67,9%. Ytterligare 78,8% växer upp med två vuxna i ombildade familjer, de flesta med mamman och en ny partner. 13,4% av barnen lever med en ensamstående mor (jämfört med 17,1% i riket) och 4,5% med en ensamstående far (jämfört med 5,2% i riket). 0,4% av barnen lever med någon annan än de registrerade föräldrarna. Totalt 82% jämfört med 77% på riksnivå lever i familjer med två vuxna. Kärnfamiljen är alltså starkare i Halland än i riket.

 

Tidigare fanns ett samband mellan bostadsort och familjetyp – där barn med separerade föräldrar oftare bodde i stora städer än i glesbygden. Den skillnaden finns inte längre312 så den stora andelen befolkning utanför städerna är troligen inte orsaken till att andelen kärnfamiljer är högre i Halland. Orsaken får sökas främst på andra ställen, exempelvis i livsvillkoren. Kanske är det de lite bättre livsvillkoren i Halland (se kapitel ”En doft av 50-tal“) som gör det lättare att hålla ihop relationerna över lag? Eller är det höga levnadskostnader, t ex bostadspriser, som gör det svårt att separera? Barn med en utlandsfödd och en inrikes född förälder är de barn som oftast har separerade föräldrar 313. Kan kulturella och vanemässiga skillnader i relationen ligga bakom detta?

 

Även om gruppen ensamstående är mindre i Halland än i riket blir konsekvenserna för den som separerar desamma. Ekonomiska och sociala konsekvenser för familjen när en person i stället för två står för försörjningen blir en del av de socioekonomiska skillnaderna beskrivna i kapitel ”Ekonomisk utsatthet och segregation”. Till det kommer sociala konsekvenser för barnet av att växa upp med endast en förälder eller växelvis i olika hem, som vi ska se längre fram i detta kapitel.

 

För många barn är bröstmjölk den viktigaste födan under det första halvåret i livet. Efter två månader ammades314 drygt 78% av barnen i Hylte, medan över 85% av barnen i Kungsbacka ammades (helt eller delvis). I övriga kommuner var samma siffra runt 83%, undantaget Halmstad med drygt 81%. Vid nio månader var förhållandena snarast omvända, dryga 44% av barnen i Hylte ammades medan samma siffra i Kungsbacka var knappt 29%. När barnet var 12 månader hade skillnaden vuxit ytterligare: nära 29% av barnen i Hylte ammades medan det gällde bara dryga 10% av barnen i Kungsbacka. I Halmstad ammades drygt 21% av barnen fortfarande vid 12 månaders ålder, i Laholm och Falkenberg knappt 19% och i Varberg dryga 16%. Även inom kommunerna finns konstaterade skillnader, med stark koppling till socioekonomiska faktorer315.

 

En möjlig orsak bakom dessa skillnader är skillnaden i förvärvsfrekvens316 bland kvinnor. Många tycker att förvärvsarbete – som i praktiken innebär att någon annan än mamman tar hand om barnet under dagen – gör det svårare att fortsätta amma, och väljer att avsluta innan317. I debatten kring delad föräldraförsäkring nämns också amning som en orsak att inte dela lika. Kunskap om amning och dess effekter och utrymme och stöd för att få amningen att fungera de första veckorna är andra avgörande faktorer bakom en fungerande amning318 och som kan antas variera mellan olika grupper, utifrån teorin om hälsoliteracitet som presenterats i kapitel ”En privilegierad livsstil”. Det kan också finnas kulturella skillnader, där vissa kulturer – med ursprung i andra länder eller i olika grupper i Sverige – ser olika på amning och huruvida det är viktigt.

 

De direkta effekterna av amning på individnivå är svåra att bedöma. Upplevelsen av amning skiljer sig stort mellan kvinnor, vilket får psykologiska och emotionella konsekvenser. Vissa positiva medicinska effekter har påvisats men svagare i Sverige än i låginkomstländer319, och det är svårt att säga om de överväger nackdelarna om mamman inte trivs med situationen. Amning kan vara både en oerhört positiv och stärkande upplevelse, men i värsta fall också en direkt kvinnofälla med både dåligt mående och större anknytningssvårigheter som konsekvens320. Men oberoende av den individuella situationen har det konstaterats starka samband mellan amning, socioekonomi och andra barnhälsofaktorer som har konstaterade effekter på barnens långsiktiga hälsa321.

 

Samma samband finns vad gäller barnfetma, i socioekonomiskt mer utsatta områden är både övervikt och fetma322 mer utbrett än i socioekonomiskt starkare323. Barnfetma har tydliga samband med exempelvis typ 2-diabetes324 och dessutom med fortsatt fetma i vuxen ålder som i sin tur har flera konstaterade samband med andra sjukdomar325.

 

Vad gäller barns övervikt och fetma326 ser vi också skillnader mellan flickor och pojkar. Flickor är i högre grad överviktiga än pojkar, 10,6% jämfört med 8,4% men med minskande skillnad. 2,8% av flickorna och 1,3% av pojkarna har barnfetma. Att flickor i Halland oftare är feta och överviktiga än pojkar är intressant i jämförelse med riket – där pojkar oftare är feta och överviktiga327.

 

Barnfetman samvarierar också med livsstilsrelaterade faktorer som låg fysisk aktivitet, låg konsumtion av frukt och grönt och högt intag av läsk och godis328.

 

Tyvärr saknar vi data på andra grupptillhörigheter än kön, men andelen feta barn är lägre i Sverige än i många andra länder329 vilket antyder att utrikes födda grupper kan ha större andel barn med fetma och övervikt. Om så är fallet borde skillnaderna minska ju längre föräldrarna varit i Sverige och ju mer integrerade de är (tillgång till arbete, boendemiljö osv). Detta eftersom de flesta med tiden i någon mån anpassar livsstil och vanor efter omgivningen. Eftersom vi saknar siffror på detta vet vi inte i vilken mån det stämmer. Nya siffror visar också att andelen med fetma också är högre bland unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar330.

 

Vid tre och fyra års ålder genomför BVC en språkscreening av barnen i Halland. Bakgrunden är att språkstörningar har ett nära samband med beteendeproblem under senare barndom och i förlängningen med livschanser över lag331. Språksvårigheter i tidiga år tenderar hänga kvar genom uppväxten och bidra till en sämre språkmedvetenhet, såsom förmåga att kunna läsa, skriva, ett mindre ordförråd med mera, vilket i skolåldern leder till sämre skolresultat. Det i sin tur har konsekvenser för hela det framtida livet332 eftersom utbildning är en avgörande faktor för såväl ekonomisk situation som mående. Ju tidigare insatser sätts in mot språksvårigheter desto bättre kan dessa konsekvenser motverkas.

 

Redan i treårsåldern ser vi de stora skillnaderna i barnens utveckling mellan olika kommuner i Halland. I Hylte finns en högre andel barn som inte undersöks, 18% jämfört med 0-3% i övriga kommuner. Men det finns också en stor variation i andel som remitteras vidare efter undersökningen333. I Kungsbacka kommun är det 5% av barnen som remitteras vidare till antingen logoped, psykolog, öronklinik eller barnmottagning. I Hylte är samma andel 20% och i Varberg och Laholm 16-17%. I Varberg, Falkenberg och Halmstad är siffran på regiongenomsnittet 11-12% . Statistiken är tyvärr inte uppdelad utifrån någon annan grupptillhörighet utöver kommun, men det går att se ett samband på kommunnivå mellan socioekonomiska faktorer som i sin tur hänger nära samman med bland annat etnicitet. Baserat på att de beteendestörningar som nämns som en framtida konsekvens av språkstörningar är vanligast bland pojkar, är det en kvalificerad gissning att också språkstörningar är vanligare eller grövre bland pojkar.

 

Det finns många tänkbara orsaker till skillnaderna. En möjlig sådan är att resursstarka föräldrar bättre själva, utan stöd utifrån, kompenserar för barnets svårigheter. En annan möjlig förklaring ligger hos BVC-sköterskorna: att de lägger ribban för remiss annorlunda för barn i mer utsatta områden. Dels kan där finnas en dimension av okunskap kring flerspråkighet och vad det innebär för språkutvecklingen334. Det finns forskning som visar hur bristande kulturell kompetens hos BVC-personal kan leda till missbedömningar, feltolkningar och felaktiga beslut inom BVC335.

 

En enkätundersökning på riksnivå från Statens folkhälsoinstitut 2012 visade också att en mindre andel barn med funktionsnedsättning336 har föräldrar med högskole- eller universitetsutbildning. Det gäller i synnerhet neuropsykiatriska nedsättningar, där bara 29% av föräldrarna har hög utbildning, jämfört med 48% av barn utan nedsättning. Även för fysiska funktionsnedsättningar är skillnaden signifikant, 39% har högskoleutbildning337. I samma grupper ser vi också högre andel barn vars föräldrar är arbetslösa eller långtidssjukskrivna, och som upplever svårigheter med ekonomin338. Det verkar alltså finnas ett cirkulärt samband mellan socioekonomisk status och funktionsnedsättningar av olika slag – där fler i utsatta grupper bedöms ha funktionsnedsättningar, och funktionsnedsättningen också sätter ökad press på familjen så att större social utsatthet skapas både vad gäller hälsa och ekonomi. Tyvärr saknar vi data över om detta gäller också andra grupper i samhället.

 

En god tandhälsa bidrar till att motverka uppkomst av andra sjukdomar och bidrar till en stärkt livskvalitet och självkänsla. Barn och unga i Halland uppvisar en bättre tandhälsa än i riket. Flest kariesfria barn och unga finnas i Kungsbacka (99% av 3-åringarna) medan barn och unga i Hylte (89% av 3-åringarna) uppvisar en sämre tandhälsa. Andelen kariesfria 19-åringar är 46% i Halland som helhet.

 

Ett annat tecken på barns utsatthet är hur många som vårdas för yttre skador eller förgiftningar. Sådana skador uppkommer antingen genom att någon medvetet utsätter barnet för våld, eller genom att ansvariga vuxnas aktsamhet inte står i proportion till barnets beteende, så att barnet råkar ut för olyckor. På gruppnivå ger detta en indikation kring hur olika grupper av barn tas omhand i samhället.

 

Intressant nog är antalet skador per 100 000 invånare339 högre i Halland än i riket. Totalt dryga 900 barn per 100 000 skadas jämfört med ca 650 i riket. En spekulation är att barnen springer friare ju mindre trafikerade områden barnen bor i och om de har tillgång till trädgård. Stora delar av Halland är landsbygd och många bor i villa vilket möjligen ökar barnens frihet men också risken för olyckor. Flest skador uppstår bland de yngsta, 0-4 år och de äldsta, 15-19 år.

 

Det är också tydligt fler pojkar än flickor som skadas i samtliga åldersgrupper. Här kan finnas ett samband med i vilken mån barnen uppmuntras till fysisk aktivitet och risktagande, egenskaper som är associerade till pojkar. Det finns också studier som visar att vuxna inte har samma uppsikt över pojkar som över flickor340.

 

Förutom de direkta riskerna för att skada sig i stunden innebär detta konsekvenser för hur barnen utvecklas. Motsvarande beteenden med å ena sidan högre risktagande och å andra sidan mer självständighet, syns i vuxen ålder. Män på riksnivå orsakar exempelvis fler och allvarligare trafikolyckor341, och män tar i högre grad än kvinnor lån som sedan går till Kronofogden342, för att visa ett par exempel på mäns risktagande.

 

Pojkar får också oftare vård enligt Socialtjänstlagen (SoL)343 än flickor. 37,2% av de barn som fick vård enligt SoL i Halland 2015 var flickor. Det är något lägre än på riksnivå, 40,4%, men det är svårt att dra några slutsatser av detta eftersom de totala siffrorna är så låga. Vård enligt SoL orsakas av att föräldrarna inte klarar av sin föräldraroll tillräckligt bra och att barnet därför bedöms behöva annan omsorg. Det kan bero både på föräldrarnas beteende (missbruk, våld mm) men också på barnens beteende. Dessa placerade barn tillhör en extra utsatt grupp vad gäller tillgång till vård mm. Unga vuxna som varit placerade i heldygnsvård av socialtjänsten som barn hade till exempel mer sällan besökt tandvården än andra, och hade större behov av ingrepp, vilket påverkar deras tandhälsa resten av livet344. En studie från Diskrimineringsombudsmannen rapporterar att tillgången till insatser inom den sociala ungdomsvården är ojämt fördelade utifrån både kön (flickor beviljas mer insatser) och bakgrund (pojkar med utrikes bakgrund beviljades minst insataser)345. Utifrån detta pekar de på behovet av kunskap och kompetens kring ungdomars specifika behov utifrån grupptillhörighet såsom funktionsnedsättning eller bakgrund, för att kunna göra korrekta bedömningar. Behovet är extra stort, säger studien, vad gäller ungdomar med utrikes bakgrund, eftersom föräldrarna där ofta visar ett större motstånd mot att berätta om sin situation och ta emot stöd346. Vi ser här ett samband med bristande tillit till samhällsinstitutioner i samma grupper (se nedan).

 

Vi ser alltså hur vuxnas attityder till barnen, hur mycket omsorg de ger och hur väl de övervakas, lägger grund till barnets framtida beteenden. Pojkar får mindre omsorg under barndomen och har i högre grad svåra problematiska beteenden i tonåren, vilket i sig får konsekvenser för utbildning och mående. Pojkar visar också mer destruktiva beteenden i vuxen ålder, såsom högre risktagande, mer våldsamhet (se kapitel ”Otrygghet, utsatthet och delaktighet”) och högre konsumtion av alkohol och droger (undantaget tobak, se kapitel ”En privilegierad livsstil” samt ”Valen som påverkar hälsan”).

 

Vi har inga regionala siffror för Halland över när barn börjar förskolan. Nationella siffror347 visar dock att ungefär hälften (mellan 50-52%%) går i förskolan när de är 1 år, när de är 2 år går de flesta (ca runt 90%) i förskolan och efter fyra år går 95% av samtliga barn i förskolan. Övriga barn finns sannolikt inom andra former av barnomsorg eller hemma med föräldrar.

 

Det finns en liten men genomgående könsskillnad där en aning fler pojkar går i förskolan och något fler fortsätter även vid 6 år, då de flesta börjar förskoleklass. Skillnaderna är dock så små att det rör sig om några få tiondelars procentenheter. Mellan barn med inrikes och utrikes bakgrund är skillnaden högre: 16% av barn med utrikes bakgrund går inte i förskolan när de är 2 år, jämfört med 9% av barn med inrikes bakgrund. Mönstret återfinns bland fyraåringar, där är det 10% av barn med utrikes bakgrund jämfört med 4% av barn med inrikes bakgrund som inte går i förskolan. Sannolikt har kvinnors lägre sysselsättningsgrad i gruppen utrikes födda del i dessa skillnader.

 

Betydelsen av att gå i förskola är otillräckligt utredda i forskningen. En forskningsöversikt från Folkhälsomyndigheten konstaterar dock att även om det bara finns enstaka studier på varje område och andra faktorer inte kan uteslutas, lutar resultaten åt positiva effekter för barnen. Barn som gått i förskola har bättre språkliga och matematiska färdigheter och i förlängningen högre utbildning och bättre inkomster samt färre psykiska problem och infektioner348. Som vi ska se i nästa kapitel ”En jämlik skola” finns ett tydligt samband mellan vilka grupper som lyckas i skolan i tidiga år, och de som senare tar gymnasieexamen och läser vidare på högskola/universitet. Språkutvecklingen har i sig också tydliga effekter som vi såg i avsnittet om barns språkutveckling.

 

Det finns också mycket som tyder på att förskolan har starkast positiv effekt för barn som kommer från hem med mindre resurser, exempelvis ekonomiska resurser, tid, språkkunskaper eller utsatthet i andra former349. Förskolan har utöver det goda möjligheter att uppmärksamma när barn far illa i sin hemmiljö eller när barnet av någon annan anledning (exempelvis en osynlig funktionsnedsättning) kan ha ett extra stort behov av stöd.

 

En förutsättning för alla dessa fördelar är dock att kvaliteten på förskolan är god: att personalen är utbildad, tillräckligt många och att det finns rutin för övergång till skola350. Idag finns skarp kritik riktad mot hur förskolan fungerar351, vilket sätter ett frågetecken kring hur väl dagens förskola lever upp till de goda resultaten.

En jämlik skola?

Vid sju års ålder inträder skolplikten352. Skolgången lägger grunden för framtiden och har stort inflytande både på barnens identitetsskapande och på deras kunskapsinhämtning och studiemotivation inför framtiden. Enligt skollagen ska den svenska skolan vara jämlik och kompensatorisk, alltså tillgodose samtliga barns behov av stöd, erbjuda samma möjligheter till lärande och fostra demokratiska individer utifrån individuella förutsättningar oberoende av grupptillhörighet. Skillnaden mellan att lyckas i skolan och inte är som vi sett i tidigare kapitel i många fall avgörande för framtiden, och kan för individer väga upp för andra sämre förutsättningar som att föräldrarna tillhör en utsatt socioekonomisk grupp eller andra hemförhållanden. I synnerhet i diskriminerade grupper, såsom bland kvinnor, HBT-personer eller utrikes födda, är skillnaderna mellan låg- och högutbildade större än i gynnade grupper.

 

Men det är också tydligt att alla inte har samma förutsättningar att lyckas. När skolan inte lever upp till kraven på jämlikhet så drabbas främst de minst gynnade. Ett exempel på hur den sociala situationen påverkar skolresultaten är att barn till separerade föräldrar över lag tenderar att klara skolan sämre än barn i kärnfamilj, i synnerhet de barn som var under fem när föräldrarna separerade353. Låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9 ökar risken för psykosociala problem i framtiden, exempelvis kriminalitet, fysisk och psykisk ohälsa och för tidig död354.

 

Icke desto mindre ökar skillnaderna mellan olika skolor. En forskningssammanställning från Skolverket 2009 visar på flera olika faktorer bakom den minskande likvärdigheten i skolan: för det första genomfördes ett antal reformer med nya styrdokument, kommunalisering och nytt betygssystem som minskade samordningen i undervisningen och en ökad valfrihet som bidragit till skillnaderna mellan skolor. Skillnaden mellan skolorna följer också mönstret för boendesegregation som vi såg i kapitel ”Det segregerade samhället”. För det andra finns sämre förutsättningar i befolkningen över lag med fler nyanlända, fler barn till ensamstående och stora årskullar. Detta ställer högre krav på skolans totala resurser och bidrar till minskande lärartäthet, brist på utbildade lärare och större klasser355. Bristande resurser och sämre förutsättningar i skolan påverkar mest de barn som redan från början har sämre förutsättningar, exempelvis för att de inte kan få stöd och hjälp hemifrån, på grund av psykisk ohälsa, funktionsnedsättning eller andra faktorer som gör att eleven behöver mycket stöd356. Det finns alltså många strukturella faktorer som påverkar elevernas förutsättningar att klara skolan.

 

Även i Halland syns betydande skillnader i hur barn och unga klarar sig genom skolåren. För de första nationella proven i årskurs tre357 ser vi att resultaten i Halland ligger något över riksgenomsnittet och att det gäller både pojkar och flickor. Flickor presterar i de flesta fall något bättre än pojkar. Skillnaderna syns i samtliga ämnen på de nationella proven men varierar. Vi har fokuserat på de två delprov per ämne (svenska/matematik) där flest elever inte nått kunskapskraven. Vad gäller matematik är det 18,2% av flickorna och 22,7% av pojkarna som inte nått kraven vad gäller skriftliga räknemetoder, alltså en femtedel totalt. För provet som handlar om tals inbördes relation och positionssystemet är det 23,6% av flickorna och 22,5% av pojkarna som inte klarar provet. Detta är det enda av delproven där större andel pojkar än flickor får godkänt. Inom ämnet svenska är könsskillnaderna stora och till flickornas fördel, särskilt avseende stavning och interpunktion. Bara 4,6% av flickorna jämfört med 12,9% av pojkarna klarade inte det provet. På provet skriva berättande text är det 4,5% av flickorna och 10,4% av pojkarna som inte klarade sig.

 

Båda ämnena är grundläggande för framtida skolresultat: matematik handlar om logiskt tänkande och ligger till grund för samtliga naturvetenskapliga ämnen. I svenska främjas förmågan till förståelse av skriftlig text liksom förmågan att uttrycka sig i tal och skrift, båda nycklar till goda skolresultat oavsett ämne under senare skoltid. Vad gäller svenska finns också en vidare funktion att kunna vara delaktig i samhället och känna till och tala för sina åsikter och rättigheter, men också att kunna ta till sig och värdera information. Den stora könsskillnaden här får alltså konsekvenser inte bara för den enskilda elevens framtida skola och yrkesval utan också för vilka som är delaktiga och deras bidrag till beslutsfattandet och i samhällsutvecklingen i stort.

 

I årskurs sex, när de första betygen delas ut, syns skillnaderna tydligare358. Hela 19,3% av pojkarna i Halland, jämfört med 11,9% av flickorna, klarar inte kunskapskraven i flera eller alla ämnen.

 

Våra data från läsåret 2015-2016 fördjupar bilden: 5,6% av flickorna jämfört med 7,3% av pojkarna når inte godkänt i ett av ämnena i årskurs 6. Detta är något lägre siffror än i riket men könsskillnaden består och fortsätter genom högstadiet. Efter årskurs nio359 är det 10,5% av flickorna som inte når gymnasiebehörighet och 19,3% av pojkarna. Räknar vi bort nyinvandrade elever och elever med okänd bakgrund så kvarstår könsskillnaden men i mycket lägre grad: 11,1% av pojkarna och 9,5% av flickorna når inte målen. Den stora könsskillnaden på totalnivå beror alltså till viss del på att just nyanlända pojkar klarar sig så mycket sämre än nyanlända flickor. Det finns också fler nyanlända pojkar än flickor i gymnasieåldern.

 

Samma grupper: pojkar och utrikes födda, har också svårare att klara gymnasiet360. 2019 var det totalt 21,7% av tjejerna och 28,5% av killarna som inte avslutat gymnasiet.

 

För utrikes födda kan det vara svårt att klara av den svenska skolan, beroende på när de kommit till Sverige. Av barn som varit mer än tio år i Sverige är det 83% som klarar gymnasiebehörighet, jämfört med 87% av samtliga. Bland unga som varit 4-9 år i Sverige är det 63% och bland dem som varit mindre än 1 år i Sverige bara 21%. Genomgående är det något fler flickor än pojkar som klarar gymnasiebehörighet.

 

Bakgrundsfaktorerna till detta är många. Förutom alla de ämnen där nyanlända elever måste skaffa den förförståelse som getts under tidigare skolår, och som de missat, måste de kämpa med språket. Många saknar också kontinuerlig och fungerande skolgång från hemlandet på grund av krig eller andra missförhållanden. De har också en mer eller mindre lång tid av flykt eller fysiska omplaceringar bakom sig som ibland omöjliggjort kontinuerlig skolgång och stora omställningar. Utöver detta är deras generella levnadsvillkor ofta svårare (vilket speglas i kapitel ”Sämre välbefinnande” och som vi ska återkomma till i kapitel ”Ett meningsfullt liv”) med en situation med traumatiska minnen, kulturkrockar och utmanade familjeroller361 samt praktiska svårigheter att hitta studiero då trångboddheten är större i dessa grupper362.

 

En vanligt angiven orsak till att pojkar inte klarar skolan lika bra som flickor är maskulinitetsnormer och deras koppling till en så kallad ”antipluggkultur”. En kille ska helt enkelt inte vara duktig i skolan, och är han det ska det vara till följd av ”naturlig begåvning” snarare än hårt arbete. I vissa sammanhang kan denna tendens också förstärkas i klassrumssituationen av lärarens agerande och attityd gentemot elever363. Det är dock viktigt att hålla i minnet att maskulinitetsnormer är olika beroende på sammanhang och att sambandet pojkar – antipluggkultur inte är en helt onyanserad bild. Socialgrupp och etnicitet är avgörande faktorer som spelar stor roll i sammanhanget364.

 

Det finns också genomgående tendenser att barn av båda könen klarar sig bättre om föräldrarna har högre utbildning365 och kommer från tryggare sociala förhållanden. Både social och ekonomisk utsatthet har negativ inverkan på den psykiska hälsan och i förlängningen också på utbildningsresultaten366. Vi ser att högskoleförberedande program367 domineras av elever med högutbildade föräldrar, i synnerhet inrikes födda. På naturvetarprogrammet har hela 77% högutbildade föräldrar, och på högskoleförberedande program totalt är siffran 67%, jämfört med 39% på yrkesförberedande program.

 

Valet av gymnasieprogram i Halland speglar arbetsmarknaden som helhet: tjejer väljer program som leder till kvinnodominerade yrken såsom barn och fritid, vård och omsorg eller hotell och turism. Killar väljer program som leder till mansdominerade yrken, exempelvis bygg och anläggning eller el och energi. Fler tjejer än killar läser högskoleförberedande program men skillnaden är mindre inom manligt kodade ämnesområden. På tekniska programmet är andelen tjejer bara 20%, medan det är 88% tjejer på humanistiskt program. Elever med utrikes bakgrund finns oftast i olika former av introduktionsprogram, hela 63% av eleverna på dessa program har utrikes bakgrund. Även på International Baccalaureate är andelen ungdomar med utrikes bakgrund stor, 55%, och på vård och omsorg, hotell och turism och naturvetenskapliga programmet är andelen med utländsk bakgrund över 20%, dvs högre än i befolkningen som helhet.

 

Vad eleverna gör ett år efter att de avslutat gymnasiet varierar också368. Inte oväntat leder studieförberedande program oftare till studier, medan yrkesförberedande snarare leder till yrkesetablering. Till program med hög andel som studerar räknas också vård och omsorg, naturbruk, hotell och restaurang, estetiskt, och barn och fritid, alltså program med hög andel tjejer.

 

Högst etableringsgrad finns i programmen bygg (84%), fordon (79,5%), VVS och fastighet (74,1%) och el (67%), program som domineras av killar. Barn och fritid, vård och omsorg, naturbruk och restaurang och livsmedel är de program som har en etableringsgrad på över 40%.

 

Den tendens vi såg i tidigare kapitel, där kvinnor studerar och män arbetar, syns alltså tydligt direkt efter gymnasiet: kvinnodominerade program leder vidare studier medan manligt dominerade program leder direkt ut i arbete.

Ett meningsfullt liv?

En av de vanligaste orsakerna till att elever inte klarar av skolan är psykiskt dåligt mående. Skolmisslyckanden förstärker också ofta dåligt mående, så att elever fastnar i onda spiraler369. Sambanden följer också ofta barnen från tidiga åldrar och upp i ungdomsåren, vilket visar på hur viktigt det är att en god psykisk hälsa främjas i tidiga år370.

 

En viktig friskfaktor för psykisk hälsa är en aktiv och berikande fritid371. Det är ett sätt att skapa relationer och bygga sociala nätverk, och att delta i strukturerade, vuxenledda aktiviteter ställer krav på koncentration, ansträngning och skapar lärande som är gynnsamt för ungdomens utveckling, i synnerhet för utsatta grupper372. Vuxna i organiserade fritidsaktiviteter kan också vara ett stöd för ungdomar som mår dåligt och som inte får, eller får otillräckligt stöd hemifrån eller från skolan373. Fritidsaktiviteter kan också erbjuda andra former av lärande och känsla av att lyckas för ungdomar som har svårigheter i skolan374. Barn med neuropsykiatriska diagnoser nämns ofta som sådana375, men även ungdomar med psykisk ohälsa eller som kanske bryter mot till exempel normer om kön och sexualitet eller av annan anledning upplever ett utanförskap i skolan.

 

Vad en meningsfull fritid mer exakt innebär varierar utifrån olika individer men för de flesta innebär det någon form av social samvaro med andra. Många umgås med vänner. Flickor träffar dem oftare hemma hos sig själva eller andra (67% jämfört med 54% av pojkarna har vänner hemma minst en dag i veckan). Oavsett kön träffar många vänner på andra platser än i hemmet, 81% gör det minst en dag i veckan. 20% oavsett kön brukar också vara på aktivitet med en vuxen ledare (utöver sporter). Knappt 60% oavsett kön idrottar i en förening/klubb och knappt hälften läser böcker minst en dag i veckan. 14% oavsett kön tittar mycket på tv-program eller film, minst 3 timmar per vardag, och 59% är ute på internet minst 3 timmar per vardag. Pojkar spelar dock mer dataspel (28% jämfört med 6% av flickorna) och umgås (fysiskt) något mer med kompisar på internet (92% jämfört med 87% av flickorna). I gengäld pratar flickor något mer i telefon och sms:ar med kompisar dagligen (73% jämfört med 66% av pojkarna)376.

 

Det syns en tydlig skillnad mellan barn från olika typer av familjer, där barn med sammanboende föräldrar, barn med eftergymnasialt utbildade föräldrar och barn med inrikes bakgrund i högre grad än andra ägnar sig åt idrott i förening eller klubb, och aktiviteter med vuxen ledare. En förklaring till detta kan vara att sådana aktiviteter ofta kostar pengar (avgifter eller utrustning), eller underlättas om föräldrar har tid att engagera sig i till exempel skjutsande eller organiserande. Ungdomar i grupper som är mindre föreningsaktiva är i stället oftare än andra med kompisar och mer sällan i hemmet, mer ofta ute377.

 

Ungdomar med utländsk bakgrund umgås något mindre med kompisar (på internet, i telefon eller fysiskt hemma) och är mindre ute på internet (46% jämfört med 64%), men läser i gengäld oftare böcker (64% jämfört med 42% bland unga med inrikes bakgrund)378.

 

Tidigare undersökningar visar tydliga könsmönster i typ av föreningsengagemang bland barn, där exempelvis pojkar i högre grad ägnar sig åt idrott, och då oftare lagsporter och oftare på idrottsanläggningar, jämfört med flickor som i högre grad ägnar sig åt andra hobbyer, och de som idrottar oftare gör det i individuella sporter såsom dans379.

 

Förutom att föräldrarnas resurser påverkar barns fritidsaktiviteter ser vi också hur mönster för delaktighet i äldre åldrar går igen även för barn. De grupper som mindre deltar i politik och föreningsliv som vuxna (se nedan) deltar mindre i fritidsaktiviteter redan som barn. Barn som redan har en mer utsatt situation får också i lägre grad tillgång till vuxna stödnätverk i fritidsaktiviteter. Det finns alltså ett förstärkande samband mellan delaktighet och resurser som tar sin början redan i barndomen.

 

Det är svårt att avgöra hur stor inverkan på den psykiska hälsan dessa ojämlikheter har. En meningsfull fritid är förvisso en friskfaktor men inte den enda: många andra faktorer påverkar också. Som vi ska se är det i många fall snarare de grupper som har en aktiv fritid som är de som mår sämst. Kan det ibland vara så att organiserade fritidsaktiviteter, som är de vi kan mäta, snarare bidrar till känslor av stress och otillräcklighet? Det finns också visst forskningsstöd för att den verkligt meningsfulla fritiden är den som inte är styrd utifrån, av vuxna380.

 

Avsaknaden av uppstyrda sysselsättningar på fritiden kan medföra risker, i synnerhet i kombination med andra riskfaktorer. Det är på fritiden barn och unga är som mest utan vuxennärvaro och det är då de konfronteras med tobak, alkohol och andra droger, sexualitet, destruktivt spelande, våld, brott och andra potentiella faror381. Fritiden erbjuder som nämnts ovan möjligheter till kompensation och att bryta mönster. Men om detta inte sker tenderar ungdomars mönster att förstärkas – goda spiraler förstärks, men också negativa382.

 

Bland de unga som inte har en organiserad fritid finns det kanske alltså både de som mår bra av friheten från press och vuxeninflytande, med positiva effekter på hälsan, men också de som hade behövt mer vuxenstöd för att inte hamna i svårigheter som kan sätta sin prägel på livet under lång tid framöver? De som fastnar i brottslighet i vuxna år har ofta utvecklat de beteendena redan i ungdomen, även om de flesta som begår brott tidigt gör det vid enstaka tillfällen eller en kort period 383. Det kan alltså vara så att de som minst deltar i organiserade fritidsaktiviteter, som tillhör socialt eller ekonomiskt utsatta grupper, som är mest benägna att inte delta i eller hoppa av organiserade aktiviteter, också är de som bäst skulle behöva dem384.

 

Ekonomisk utsatthet i familjen är en riskfaktor för psykisk utsatthet. Dels kan ekonomin påverka föräldrarnas förmåga att ge barnen goda uppväxtvillkor både materiellt och socialt, både i skolan och på fritiden. Föräldrars utbildningsnivå och ekonomi kan också påverka förmågan att ta till sig kunskap om hur barns hälsa och utveckling främjas och att tillämpa den (så kallad hälsoliteracitet, se kapitel (”Valen som påverkar hälsan”), och föräldrarnas eget mående och ekonomiska stress kan påverka barnen385. Barn med föräldrar som har ekonomiskt bistånd från kommunen löper nästan tre gånger så stor risk att bli inskrivna på sjukhus på grund av psykisk ohälsa under barndomsåren386.

 

I Halland lever färre barn i ekonomiskt utsatta familjer än i riket387, 6,3% jämfört med 10,2%. Siffrorna för Halland totalt är de lägsta för hela Sverige. De allra flesta i denna grupp är barn med utrikes bakgrund: 18% av dem lever i barnfattigdom i Halland jämfört med 2,1% av barn med inrikes bakgrund388. Den regionala uppföljningen av Tillväxtstrategin 2017 visade att flest barn lever i ekonomisk utsatthet i Hylte (drygt 20%), vilket till stor del förklaras av den höga andelen nyanlända där. I Laholm, Falkenberg och Halmstad är siffran runt 10% och i Varberg och Kungsbacka under 5%389. Detta följer alltså samma genomgripande mönster som i övrigt: ett gynnat norr med goda livsvillkor, och ett söder och framför allt inland där situationen är svårare. Sannolikt är också barn till ensamstående överrepresenterade i gruppen barn i ekonomiskt utsatta hushåll, eftersom familjen med bara en vuxen endast har en inkomst att leva på390.

 

Unga är den grupp som mår absolut sämst av alla grupper, oavsett indikator som används och i synnerhet tjejer. Det gäller i Halland såväl som i riket. Runt 15% av flickor i högstadiet och 25% av kvinnliga gymnasieelever känner sig stressade391 en gång i veckan eller oftare. Bland killar är samma siffror mellan 5 och 10%. Nedsatt psykiskt välbefinnande392 drabbar också unga mer än äldre (siffror från 16 år och uppåt). Från nationella studier vet vi att detta gäller ännu mer i redan diskriminerade grupper, exempelvis bland homo- och bisexuella393 och transpersoner394 samt i någon mån också för personer med funktionsnedsättning395.

 

I en nationell studie från Folkhälsomyndigheten visas ett samband mellan att vara stressad eller mycket stressad av skolarbetet och psykosomatiska symtom. Bland de 13- och 15-åringar som säger sig vara stressade av skolan har de psykosomatiska symptomen ökat de senaste åren396.

 

Från nationella undersökningar vet vi också att barn till separerade föräldrar har över lag lägre nivåer av psykiskt välbefinnande och högre nivåer av psykosomatiska och psykiatriska symptom än barn till föräldrar som lever tillsammans397. En större social och ekonomisk utsatthet är en möjlig orsak, liksom familjesituationen över lag: konflikter mellan föräldrarna är vanligare i familjer med separerade föräldrar, både före och efter separation, och har negativ inverkan på barnets psykiska mående398.

 

En riskfaktor för både psykisk ohälsa399 och för att leva med separerade föräldrar400 är funktionsnedsättningar, i synnerhet neuropsykiatriska. Många funktionsnedsättningar är genetiskt betingade och risken är hög att också en av föräldrarna har en sådan, vilket i vissa fall kan påverka förälderns förmåga att ge en god hemmiljö för barnet401.

 

En särskilt utsatt grupp är unga tjejer: 39% av tjejer 16-18 år känner sig stressade jämfört med 10% av killarna, något lägre än i riket. Stress är också vanligare i de större städerna: 25% av samtliga unga i Kungsbacka och 26% i Halmstad känner sig stressade, jämfört med 19% i Hylte och 18% i Laholm402. 2014 var unga tjejer i Kungsbacka en grupp som stack ut extra403. Detta visar att de socioekonomiska sambanden vad gäller stress, mående och skolgång inte är enkelriktade, utan att även annars mycket gynnade grupper kan må väldigt dåligt. En orsak till stress och dåligt mående kan vara just de många livsmöjligheter som ligger framför dessa ungdomar. Det är i grunden positivt, men ställer också krav på unga att de själva ska välja sin framtid – val de kanske inte har kunskap och kompetens nog att hantera404. På motsvarande sätt kan ungdomar i gynnade grupper känna höga prestationskrav både från omgivningen och från sig själva405. Sociala medier och reklam lägger en press på att vara vacker, lycklig och framgångsrik utöver de mer formella skolkraven406. Många undersökningar visar på hur just tjejer drabbas extra hårt av denna press407 och att utseendeideal och balansgången mellan att vara sexuellt attraktiv utan att vara lösaktig är en stor källa till dåligt mående för tjejer408.

 

Unga tjejer i Kungsbacka är dock inte ensamma om att må dåligt. Samtliga ungdomar drabbas i olika grad av oro inför det framtida vuxenlivet: ekonomi, bostad och liknande frågor. Arbetsmarknaden förändras och det blir svårare att få arbete, i synnerhet för unga. Fast anställning är än svårare att få, i synnerhet för den som saknar erfarenhet, och lågkonjunkturer tenderar drabba unga mer än äldre. Det i sin tur gör det än svårare att ta sig in på en alltmer pressad bostadsmarknad där möjligheten att ta större lån kan vara avgörande för att skaffa ett boende409. Denna typ av framtidsstress är också högre i mer socioekonomiskt utsatta grupper410.

 

Också bland unga killar kan oro att inte passa in och leva upp till samhällets förväntningar vara en källa till stress, om än på ett något annat sätt än för tjejer. Killar mår ofta sämst under pressen av en stark maskulinitetsnorm, ofta kopplad till en heteronorm411. Detta drabbar i synnerhet personer som på ett tydligt sätt bryter mot maskulinitetsnormer, exempelvis unga som inte är vita och homo- och bisexuella412.

 

Olika grupper kan också ha olika bakgrunder till dåligt mående. För personer som systematiskt utsätts för diskriminering är den i sig en självklar faktor, liksom minoritetsstress413. Den kan också ta sig uttryck i trakasserier eller mobbing eller ”bara” avsaknad av social gemenskap. I Kungsbacka, Hylte, Halmstad och Laholm är det mellan 30% och 40% på högstadiet som uppger sig blivit utsatta för mobbing eller utfrysning det senaste halvåret414, och betydligt fler tjejer än killar. I gymnasiet har siffrorna sjunkit avsevärt i alla kommuner men i samtliga kommuner är tjejer mer mobbade och utfrusna än killar.

 

Bland ungdomar i Halland som uppgett ”annan könsidentitet” är det över lag fler som utsatts för mobbing, men det är svårt att dra slutsatser på grund av små svarsgrupper. På nationell nivå 2014 var skillnaden både tydlig och stor: på gymnasiet blev 11% av tjejerna och 8% av killarna utsatta för mobbing eller utfrysning det senaste halvåret men över 30% av personer med annan könsidentitet.

 

Liknande nationella siffror finns hos barn med funktionsnedsättning415. Föräldrar till barn utan funktionsnedsättning uppgav i 6%416 av fallen att barnen blivit mobbade417. Samma siffra för barn med måttlig/svår funktionsnedsättning är 16%. Värst utsatta var barn med fysisk (17%) eller neuropsykiatrisk (19%) funktionsnedsättning.

 

Många studier visar att utsatthet för kränkningar i skolan påverkar självkänslan negativt och att detta kan integreras i elevens identitetsskapande. Om kränkningarna dessutom hänger samman med faktorer som är en viktig del av individens identitet, såsom sexuell läggning eller könsidentitet är risken än större att det påverkar självkänslan och att omgivningens negativa attityder internaliseras418. Sannolikt gäller motsvarande andra normbrytande identiteter, exempelvis en funktionsnedsättning, religion, hudfärg eller liknande419. Flickor tenderar också drabbas hårdare än pojkar av detta. Pojkars reaktion är i högre grad ilska, som inte på samma sätt påverkar självkänslan negativt420.

 

Särskilt utsatta är också unga som bryter mot familjens uppfattning om vad som är ett korrekt sätt att leva. Det gäller exempelvis HBT-personer som inte får stöd från familjen men är också vanligt i vissa grupper med utrikes bakgrund, där en så kallad hederskontext råder. En hederskontext utgörs av föreställningar och beteenderegler kring kön och sexualitet där respektabilitet, oskuldsnormer och liknande påverkar vad både tjejer och killar får göra men medan killar ofta ges alltmer frihet med åldern lever tjejerna oftare kvar under familjens kontroll421. Det kan röra allt från vad de får göra, vem de får träffa till hur de får klä sig, även inom ramen för skolaktiviteter. Killarna i sin tur kan tvingas utöva kontroll över tjejerna422. De unga som utsätts tvingas dessutom att leva i ett gränsland där de ska förhålla sig till olika normsystem som ofta står i konflikt med varandra, ofta kallat mellanförskap. En del av dem tvingas avstå från sådant som deras vänner ser som en självklar del av sitt liv. Hur utbrett mellanförskapet och hedersproblematiken är, hur många som drabbas och hur hårt, är inte systematiskt kartlagt. Det finns dock allt fler vittnesmål kring att detta är ett växande problem, i synnerhet i vissa segregerade områden423. HBT-personer i dessa sammanhang är en ytterligare mer utsatt grupp eftersom deras läggning/identitet ofta inte alls accepteras av familjen424.

 

Det psykiska måendet hänger också nära samman med alkoholkonsumtion, i synnerhet för pojkar425. Mönstren för alkoholkonsumtion varierar mycket mellan kommunerna i Halland men genomgående dricker pojkar tidigare och oftare än flickor.

 

Vi ser också att även om tjejer dricker sig berusade av alkohol tidigare än killar så dricker killar mer och oftare426. På högstadiet uppger mellan 50 och 82% av tjejerna att de sällan eller aldrig dricker alkohol. Bara i Hylte finns en större grupp tjejer (7%) som säger sig dricka flera gånger i veckan. Mellan 25% och 67% av killarna säger sig dricka sällan eller aldrig, men både i Halmstad, Kungsbacka och Hylte finns en grupp högstadiekillar på mellan 7 och 15% som säger sig dricka flera gånger i veckan.

 

I gymnasiet är det färre som säger att de sällan eller aldrig dricker alkohol, och betydligt fler som säger att de dricker mellan någon gång i veckan och någon gång i månaden. Skillnaderna mellan könen och mellan olika kommuner är fortsatt stora.

 

Allt som allt ser vi tydligt hur mönster av utanförskap och utsatthet tar sin början redan i tidiga år. Barn är också en extra utsatt grupp eftersom de är beroende av vuxnas beskydd och har begränsade möjligheter att utöva sin egen vilja och välja sitt eget liv.

Noter

308. Tabell C 2020

309. Barnhälsovårdsenheten i Region Halland, 2014, SCB:s statistikdatabas

310. Tabell 67.2, 2016

311. Tabell 67.1, 2016

312. Lundström & Nyman, 2015

313. Berg & Hjern, 2016, sid 3

314. Tabell 68, 2015

315. Almquist-Tangen m fl, 2013

316. Tabell 13.2, 2017

317. Socialstyrelsen 2013, sid 33

318. Amningshjälpen

319. Socialstyrelsen 2013, sid 33

320. Se tex Högskolan i Borås, 2015

321. Barnhälsovårdsenheten i Region Halland, 2014, sid. 8

322. Övervikt/fetma utgår ifrån barnets BMI utifrån flexibla gränser beroende på ålde

323. Almquist-Tangen m fl, 2013

324. Socialstyrelsen 2013, sid 40

325. Socialstyrelsen 2013, sid 53

326. Tabell 43.1, 2016

327. Socialstyrelsen 2013, sid 53

328. Socialstyrelsen 2013, sid 53

329. Socialstyrelsen 2013, sid 53

330. Lunds Universitet, 20201216

331. Barnhälsovårdsenheten i Region Halland, 2014, sid 21

332. Sveriges kommuner och landsting, 2017, sid 22-23

333. Tabell 94, 2014

334. Nayeb & Westerlund, 2014, sid. 3-4

335. Rydsjö, 2012, sid 38

336. Denna enkät definierar funktionsnedsättning hos barn som: fysiska, neuropsykiatriska och allergisjukdomar. De delar också in utifrån om besvären, oavsett typ, är lindriga, måttliga eller svåra. (Källa: Statens folkhälsoinstitut, 2012 (1), sid. 22-26.

337. Statens folkhälsoinstitut, 2012 (1), sid 29

338. Statens folkhälsoinstitut, 2012 (1), sid 30

339. Tabell 52, 2018

340. SOU 2003:127, sid 114

341. Myndigheten för trafikanalys

342. Tabell 8, 2019

343. Tabell 71, 2015

344. Socialstyrelsen (2016) ”Tandhälsa bland unga vuxna som varit placerade”

345. Diskrimineringsombudsmannen 2021, Sid 7

346. Diskrimineringsombudsmannen 2021, Sid 8

347. Tabell 95, 2010-2020

348. Folkhälsomyndigheten, 2017, sid 18-19

349. Folkhälsomyndigheten, 2017, sid 66

350. Folkhälsomyndigheten, 2017, sid 34

351. Se tex ”Förskoleupproret” på Facebook och Hemmaföräldrars nätverk

352. Analysen baseras på förhållanden innan lagändringen som gör även förskoleklass obligatorisk

353. Berg & Hjern, 2001, sid 19-22

354. Sveriges kommuner och landsting, 2017, sid 23

355. Skolverket 2009, sid 31-34

356. Skolverket, 2009, sid 180ff

357. Tabell 100, 2018-19

358. Tabell 101, 2016

359. Tabell 102, 2016

360. Tabell 104, 2015

361. Bäärnheim m fl, sid 36-61

362. Evidens, 2016, sid 27

363. Heikkilä, 2016, sid 7

364. Jonvallen, 2017, sid. 16

365. SCB

366. Sveriges kommuner och landsting, 2017, sid 26

367. Tabell 103, 2016

368. Tabell 105, 2015/16

369. Heikkilä, 2016, sid 8

370. Sveriges kommuner och landsting, 2017, sid 24

371. Isaksson, 2010(?), Sid 32

372. Ungdomsstyrelsen, 2007, sid 14

373. Ungdomsstyrelsen, 2007, sid 18-20

374. Ungdomsstyrelsen, 2007, sid 19-20

375. Se tex Centrum för idrottsforskning, 2013

376. Tabell b

377. Tabell b

378. Tabell B

379. SCB, 2009, sid 15

380. Ungdomsstyrelsen, 2007, sid 9

381. Ungdomsstyrelsen, 2007, sid. 11

382. Ungdomsstyrelsen, 2007, sid. 20

383. Ungdomsstyrelsen, 2007, sid.11

384. Ungdomsstyrelsen, 2007, sid. 24

385. Folkhälsomyndigheten, 2015 (2)

386. MUCF, 2015, sid 41

387. Tabell 9, 2015

388. Region Halland, en uppföljning av tillväxtstrategin, 2017

389. Region Halland, en uppföljning av tillväxtstrategin, 2017

390. Berg & Hjern, 2016 sid 5

391. Tabell 46, 2011-2014

392. Tabell 47.3, 2014

393. Folkhälsomyndigheten, 2014 (1), sid 86

394. Folkhälsomyndigheten, 2015 (1), sid 39-40

395. Folkhälsomyndigheten 2015 (3), sid. 64

396. Folkhälsomyndigheten, 2018 varför ökar ungas psykiska ohälsa, sid 23

397. Berg & Hjern, 2016m sid 29

398. Berg & Hjern, 2016, sid 5

399. Berg & Hjern, 2016, sid 29

400. Statens folkhälsoinstitut, 2012 (1), sid. 28, Berg & Hjern, 2016, sid 30

401. Berg & Hjern, 2016, sid 30

402. Tabell 46, 2018

403. Baigi m fl, 2014, sid 102

404. Isaksson, 2010(?), sid 16

405. Isaksson, 2010(?), sid 18

406. Isaksson, 2010(?), sid 24

407. Heikkilä, 2016

408. MUCF, 2015, sid 35

409. Isaksson, 2010(?), sid 20

410. MUCF, 2015, sid 46

411. MUCF, 2015, sid 34

412. MUCF, 2015, sid 37

413. Statens folkhälsoinstitut, 2005, Sid 39-40

414. Tabell 28, 2011-2014

415. Denna enkät definierar funktionsnedsättning hos barn som: fysiska, neuropsykiatriska och allergisjukdomar. De delar också in utifrån om besvären, oavsett typ, är lindriga, måttliga eller svåra. (Källa: Statens folkhälsoinstitut, 2012 (1), sid. 22-26.)

416. Att siffrorna skiljer sig från stycket ovan beror på att de kommer från olika undersökningar med helt eller delvis olika metod. Det viktiga i sammanhanget är att lyfta fram skillnaden.

417. Tabell 28.1, 2012

418. Heikkilä, 2016, sid 8-9

419. Statens folkhälsoinstitut, 2005, sid 38

420. Heikkilä, 2016, sid 8

421. MUCF, 2015, sid 37

422. www.hedersförtryck.se

423. se tex Kakabaweh, 2106

424. MUCF, 2015, sid.38

425. Isaksson, 2010(?), sid 22

426. Tabell 77, 2017-18