En jämlik skola?

Vid sju års ålder inträder skolplikten352. Skolgången lägger grunden för framtiden och har stort inflytande både på barnens identitetsskapande och på deras kunskapsinhämtning och studiemotivation inför framtiden. Enligt skollagen ska den svenska skolan vara jämlik och kompensatorisk, alltså tillgodose samtliga barns behov av stöd, erbjuda samma möjligheter till lärande och fostra demokratiska individer utifrån individuella förutsättningar oberoende av grupptillhörighet. Skillnaden mellan att lyckas i skolan och inte är som vi sett i tidigare kapitel i många fall avgörande för framtiden, och kan för individer väga upp för andra sämre förutsättningar som att föräldrarna tillhör en utsatt socioekonomisk grupp eller andra hemförhållanden. I synnerhet i diskriminerade grupper, såsom bland kvinnor, HBT-personer eller utrikes födda, är skillnaderna mellan låg- och högutbildade större än i gynnade grupper.

Men det är också tydligt att alla inte har samma förutsättningar att lyckas. När skolan inte lever upp till kraven på jämlikhet så drabbas främst de minst gynnade. Ett exempel på hur den sociala situationen påverkar skolresultaten är att barn till separerade föräldrar över lag tenderar att klara skolan sämre än barn i kärnfamilj, i synnerhet de barn som var under fem när föräldrarna separerade353. Låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9 ökar risken för psykosociala problem i framtiden, exempelvis kriminalitet, fysisk och psykisk ohälsa och för tidig död354.

Icke desto mindre ökar skillnaderna mellan olika skolor. En forskningssammanställning från Skolverket 2009 visar på flera olika faktorer bakom den minskande likvärdigheten i skolan: för det första genomfördes ett antal reformer med nya styrdokument, kommunalisering och nytt betygssystem som minskade samordningen i undervisningen och en ökad valfrihet som bidragit till skillnaderna mellan skolor. Skillnaden mellan skolorna följer också mönstret för boendesegregation som vi såg i kapitel ”Det segregerade samhället”. För det andra finns sämre förutsättningar i befolkningen över lag med fler nyanlända, fler barn till ensamstående och stora årskullar. Detta ställer högre krav på skolans totala resurser och bidrar till minskande lärartäthet, brist på utbildade lärare och större klasser355. Bristande resurser och sämre förutsättningar i skolan påverkar mest de barn som redan från början har sämre förutsättningar, exempelvis för att de inte kan få stöd och hjälp hemifrån, på grund av psykisk ohälsa, funktionsnedsättning eller andra faktorer som gör att eleven behöver mycket stöd356. Det finns alltså många strukturella faktorer som påverkar elevernas förutsättningar att klara skolan.

Även i Halland syns betydande skillnader i hur barn och unga klarar sig genom skolåren. För de första nationella proven i årskurs tre357 ser vi att resultaten i Halland ligger något över riksgenomsnittet och att det gäller både pojkar och flickor. Flickor presterar i de flesta fall något bättre än pojkar. Skillnaderna syns i samtliga ämnen på de nationella proven men varierar. Vi har fokuserat på de två delprov per ämne (svenska/matematik) där flest elever inte nått kunskapskraven. Vad gäller matematik är det 18,2% av flickorna och 22,7% av pojkarna som inte nått kraven vad gäller skriftliga räknemetoder, alltså en femtedel totalt. För provet som handlar om tals inbördes relation och positionssystemet är det 23,6% av flickorna och 22,5% av pojkarna som inte klarar provet. Detta är det enda av delproven där större andel pojkar än flickor får godkänt. Inom ämnet svenska är könsskillnaderna stora och till flickornas fördel, särskilt avseende stavning och interpunktion. Bara 4,6% av flickorna jämfört med 12,9% av pojkarna klarade inte det provet. På provet skriva berättande text är det 4,5% av flickorna och 10,4% av pojkarna som inte klarade sig.

Båda ämnena är grundläggande för framtida skolresultat: matematik handlar om logiskt tänkande och ligger till grund för samtliga naturvetenskapliga ämnen. I svenska främjas förmågan till förståelse av skriftlig text liksom förmågan att uttrycka sig i tal och skrift, båda nycklar till goda skolresultat oavsett ämne under senare skoltid. Vad gäller svenska finns också en vidare funktion att kunna vara delaktig i samhället och känna till och tala för sina åsikter och rättigheter, men också att kunna ta till sig och värdera information. Den stora könsskillnaden här får alltså konsekvenser inte bara för den enskilda elevens framtida skola och yrkesval utan också för vilka som är delaktiga och deras bidrag till beslutsfattandet och i samhällsutvecklingen i stort.

I årskurs sex, när de första betygen delas ut, syns skillnaderna tydligare358. Hela 19,3% av pojkarna i Halland, jämfört med 11,9% av flickorna, klarar inte kunskapskraven i flera eller alla ämnen.

Våra data från läsåret 2015-2016 fördjupar bilden: 5,6% av flickorna jämfört med 7,3% av pojkarna når inte godkänt i ett av ämnena i årskurs 6. Detta är något lägre siffror än i riket men könsskillnaden består och fortsätter genom högstadiet. Efter årskurs nio359 är det 10,5% av flickorna som inte når gymnasiebehörighet och 19,3% av pojkarna. Räknar vi bort nyinvandrade elever och elever med okänd bakgrund så kvarstår könsskillnaden men i mycket lägre grad: 11,1% av pojkarna och 9,5% av flickorna når inte målen. Den stora könsskillnaden på totalnivå beror alltså till viss del på att just nyanlända pojkar klarar sig så mycket sämre än nyanlända flickor. Det finns också fler nyanlända pojkar än flickor i gymnasieåldern.

Samma grupper: pojkar och utrikes födda, har också svårare att klara gymnasiet360. 2019 var det totalt 21,7% av tjejerna och 28,5% av killarna som inte avslutat gymnasiet.

För utrikes födda kan det vara svårt att klara av den svenska skolan, beroende på när de kommit till Sverige. Av barn som varit mer än tio år i Sverige är det 83% som klarar gymnasiebehörighet, jämfört med 87% av samtliga. Bland unga som varit 4-9 år i Sverige är det 63% och bland dem som varit mindre än 1 år i Sverige bara 21%. Genomgående är det något fler flickor än pojkar som klarar gymnasiebehörighet.

Bakgrundsfaktorerna till detta är många. Förutom alla de ämnen där nyanlända elever måste skaffa den förförståelse som getts under tidigare skolår, och som de missat, måste de kämpa med språket. Många saknar också kontinuerlig och fungerande skolgång från hemlandet på grund av krig eller andra missförhållanden. De har också en mer eller mindre lång tid av flykt eller fysiska omplaceringar bakom sig som ibland omöjliggjort kontinuerlig skolgång och stora omställningar. Utöver detta är deras generella levnadsvillkor ofta svårare (vilket speglas i kapitel ”Sämre välbefinnande” och som vi ska återkomma till i kapitel ”Ett meningsfullt liv”) med en situation med traumatiska minnen, kulturkrockar och utmanade familjeroller361 samt praktiska svårigheter att hitta studiero då trångboddheten är större i dessa grupper362.

En vanligt angiven orsak till att pojkar inte klarar skolan lika bra som flickor är maskulinitetsnormer och deras koppling till en så kallad ”antipluggkultur”. En kille ska helt enkelt inte vara duktig i skolan, och är han det ska det vara till följd av ”naturlig begåvning” snarare än hårt arbete. I vissa sammanhang kan denna tendens också förstärkas i klassrumssituationen av lärarens agerande och attityd gentemot elever363. Det är dock viktigt att hålla i minnet att maskulinitetsnormer är olika beroende på sammanhang och att sambandet pojkar – antipluggkultur inte är en helt onyanserad bild. Socialgrupp och etnicitet är avgörande faktorer som spelar stor roll i sammanhanget364.

Det finns också genomgående tendenser att barn av båda könen klarar sig bättre om föräldrarna har högre utbildning365 och kommer från tryggare sociala förhållanden. Både social och ekonomisk utsatthet har negativ inverkan på den psykiska hälsan och i förlängningen också på utbildningsresultaten366. Vi ser att högskoleförberedande program367 domineras av elever med högutbildade föräldrar, i synnerhet inrikes födda. På naturvetarprogrammet har hela 77% högutbildade föräldrar, och på högskoleförberedande program totalt är siffran 67%, jämfört med 39% på yrkesförberedande program.

Valet av gymnasieprogram i Halland speglar arbetsmarknaden som helhet: tjejer väljer program som leder till kvinnodominerade yrken såsom barn och fritid, vård och omsorg eller hotell och turism. Killar väljer program som leder till mansdominerade yrken, exempelvis bygg och anläggning eller el och energi. Fler tjejer än killar läser högskoleförberedande program men skillnaden är mindre inom manligt kodade ämnesområden. På tekniska programmet är andelen tjejer bara 20%, medan det är 88% tjejer på humanistiskt program. Elever med utrikes bakgrund finns oftast i olika former av introduktionsprogram, hela 63% av eleverna på dessa program har utrikes bakgrund. Även på International Baccalaureate är andelen ungdomar med utrikes bakgrund stor, 55%, och på vård och omsorg, hotell och turism och naturvetenskapliga programmet är andelen med utländsk bakgrund över 20%, dvs högre än i befolkningen som helhet.

Vad eleverna gör ett år efter att de avslutat gymnasiet varierar också368. Inte oväntat leder studieförberedande program oftare till studier, medan yrkesförberedande snarare leder till yrkesetablering. Till program med hög andel som studerar räknas också vård och omsorg, naturbruk, hotell och restaurang, estetiskt, och barn och fritid, alltså program med hög andel tjejer.

Högst etableringsgrad finns i programmen bygg (84%), fordon (79,5%), VVS och fastighet (74,1%) och el (67%), program som domineras av killar. Barn och fritid, vård och omsorg, naturbruk och restaurang och livsmedel är de program som har en etableringsgrad på över 40%.

Den tendens vi såg i tidigare kapitel, där kvinnor studerar och män arbetar, syns alltså tydligt direkt efter gymnasiet: kvinnodominerade program leder vidare studier medan manligt dominerade program leder direkt ut i arbete.

Ett meningsfullt liv?

En av de vanligaste orsakerna till att elever inte klarar av skolan är psykiskt dåligt mående. Skolmisslyckanden förstärker också ofta dåligt mående, så att elever fastnar i onda spiraler369. Sambanden följer också ofta barnen från tidiga åldrar och upp i ungdomsåren, vilket visar på hur viktigt det är att en god psykisk hälsa främjas i tidiga år370.

En viktig friskfaktor för psykisk hälsa är en aktiv och berikande fritid371. Det är ett sätt att skapa relationer och bygga sociala nätverk, och att delta i strukturerade, vuxenledda aktiviteter ställer krav på koncentration, ansträngning och skapar lärande som är gynnsamt för ungdomens utveckling, i synnerhet för utsatta grupper372. Vuxna i organiserade fritidsaktiviteter kan också vara ett stöd för ungdomar som mår dåligt och som inte får, eller får otillräckligt stöd hemifrån eller från skolan373. Fritidsaktiviteter kan också erbjuda andra former av lärande och känsla av att lyckas för ungdomar som har svårigheter i skolan374. Barn med neuropsykiatriska diagnoser nämns ofta som sådana375, men även ungdomar med psykisk ohälsa eller som kanske bryter mot till exempel normer om kön och sexualitet eller av annan anledning upplever ett utanförskap i skolan.

Vad en meningsfull fritid mer exakt innebär varierar utifrån olika individer men för de flesta innebär det någon form av social samvaro med andra. Många umgås med vänner. Flickor träffar dem oftare hemma hos sig själva eller andra (67% jämfört med 54% av pojkarna har vänner hemma minst en dag i veckan). Oavsett kön träffar många vänner på andra platser än i hemmet, 81% gör det minst en dag i veckan. 20% oavsett kön brukar också vara på aktivitet med en vuxen ledare (utöver sporter). Knappt 60% oavsett kön idrottar i en förening/klubb och knappt hälften läser böcker minst en dag i veckan. 14% oavsett kön tittar mycket på tv-program eller film, minst 3 timmar per vardag, och 59% är ute på internet minst 3 timmar per vardag. Pojkar spelar dock mer dataspel (28% jämfört med 6% av flickorna) och umgås (fysiskt) något mer med kompisar på internet (92% jämfört med 87% av flickorna). I gengäld pratar flickor något mer i telefon och sms:ar med kompisar dagligen (73% jämfört med 66% av pojkarna)376.

Det syns en tydlig skillnad mellan barn från olika typer av familjer, där barn med sammanboende föräldrar, barn med eftergymnasialt utbildade föräldrar och barn med inrikes bakgrund i högre grad än andra ägnar sig åt idrott i förening eller klubb, och aktiviteter med vuxen ledare. En förklaring till detta kan vara att sådana aktiviteter ofta kostar pengar (avgifter eller utrustning), eller underlättas om föräldrar har tid att engagera sig i till exempel skjutsande eller organiserande. Ungdomar i grupper som är mindre föreningsaktiva är i stället oftare än andra med kompisar och mer sällan i hemmet, mer ofta ute377.

Ungdomar med utländsk bakgrund umgås något mindre med kompisar (på internet, i telefon eller fysiskt hemma) och är mindre ute på internet (46% jämfört med 64%), men läser i gengäld oftare böcker (64% jämfört med 42% bland unga med inrikes bakgrund)378.

Tidigare undersökningar visar tydliga könsmönster i typ av föreningsengagemang bland barn, där exempelvis pojkar i högre grad ägnar sig åt idrott, och då oftare lagsporter och oftare på idrottsanläggningar, jämfört med flickor som i högre grad ägnar sig åt andra hobbyer, och de som idrottar oftare gör det i individuella sporter såsom dans379.

Förutom att föräldrarnas resurser påverkar barns fritidsaktiviteter ser vi också hur mönster för delaktighet i äldre åldrar går igen även för barn. De grupper som mindre deltar i politik och föreningsliv som vuxna (se nedan) deltar mindre i fritidsaktiviteter redan som barn. Barn som redan har en mer utsatt situation får också i lägre grad tillgång till vuxna stödnätverk i fritidsaktiviteter. Det finns alltså ett förstärkande samband mellan delaktighet och resurser som tar sin början redan i barndomen.

Det är svårt att avgöra hur stor inverkan på den psykiska hälsan dessa ojämlikheter har. En meningsfull fritid är förvisso en friskfaktor men inte den enda: många andra faktorer påverkar också. Som vi ska se är det i många fall snarare de grupper som har en aktiv fritid som är de som mår sämst. Kan det ibland vara så att organiserade fritidsaktiviteter, som är de vi kan mäta, snarare bidrar till känslor av stress och otillräcklighet? Det finns också visst forskningsstöd för att den verkligt meningsfulla fritiden är den som inte är styrd utifrån, av vuxna380.

Avsaknaden av uppstyrda sysselsättningar på fritiden kan medföra risker, i synnerhet i kombination med andra riskfaktorer. Det är på fritiden barn och unga är som mest utan vuxennärvaro och det är då de konfronteras med tobak, alkohol och andra droger, sexualitet, destruktivt spelande, våld, brott och andra potentiella faror381. Fritiden erbjuder som nämnts ovan möjligheter till kompensation och att bryta mönster. Men om detta inte sker tenderar ungdomars mönster att förstärkas – goda spiraler förstärks, men också negativa382.

Bland de unga som inte har en organiserad fritid finns det kanske alltså både de som mår bra av friheten från press och vuxeninflytande, med positiva effekter på hälsan, men också de som hade behövt mer vuxenstöd för att inte hamna i svårigheter som kan sätta sin prägel på livet under lång tid framöver? De som fastnar i brottslighet i vuxna år har ofta utvecklat de beteendena redan i ungdomen, även om de flesta som begår brott tidigt gör det vid enstaka tillfällen eller en kort period 383. Det kan alltså vara så att de som minst deltar i organiserade fritidsaktiviteter, som tillhör socialt eller ekonomiskt utsatta grupper, som är mest benägna att inte delta i eller hoppa av organiserade aktiviteter, också är de som bäst skulle behöva dem384.

Ekonomisk utsatthet i familjen är en riskfaktor för psykisk utsatthet. Dels kan ekonomin påverka föräldrarnas förmåga att ge barnen goda uppväxtvillkor både materiellt och socialt, både i skolan och på fritiden. Föräldrars utbildningsnivå och ekonomi kan också påverka förmågan att ta till sig kunskap om hur barns hälsa och utveckling främjas och att tillämpa den (så kallad hälsoliteracitet, se kapitel (”Valen som påverkar hälsan”), och föräldrarnas eget mående och ekonomiska stress kan påverka barnen385. Barn med föräldrar som har ekonomiskt bistånd från kommunen löper nästan tre gånger så stor risk att bli inskrivna på sjukhus på grund av psykisk ohälsa under barndomsåren386.

I Halland lever färre barn i ekonomiskt utsatta familjer än i riket387, 6,3% jämfört med 10,2%. Siffrorna för Halland totalt är de lägsta för hela Sverige. De allra flesta i denna grupp är barn med utrikes bakgrund: 18% av dem lever i barnfattigdom i Halland jämfört med 2,1% av barn med inrikes bakgrund388. Den regionala uppföljningen av Tillväxtstrategin 2017 visade att flest barn lever i ekonomisk utsatthet i Hylte (drygt 20%), vilket till stor del förklaras av den höga andelen nyanlända där. I Laholm, Falkenberg och Halmstad är siffran runt 10% och i Varberg och Kungsbacka under 5%389. Detta följer alltså samma genomgripande mönster som i övrigt: ett gynnat norr med goda livsvillkor, och ett söder och framför allt inland där situationen är svårare. Sannolikt är också barn till ensamstående överrepresenterade i gruppen barn i ekonomiskt utsatta hushåll, eftersom familjen med bara en vuxen endast har en inkomst att leva på390.

Unga är den grupp som mår absolut sämst av alla grupper, oavsett indikator som används och i synnerhet tjejer. Det gäller i Halland såväl som i riket. Runt 15% av flickor i högstadiet och 25% av kvinnliga gymnasieelever känner sig stressade391 en gång i veckan eller oftare. Bland killar är samma siffror mellan 5 och 10%. Nedsatt psykiskt välbefinnande392 drabbar också unga mer än äldre (siffror från 16 år och uppåt). Från nationella studier vet vi att detta gäller ännu mer i redan diskriminerade grupper, exempelvis bland homo- och bisexuella393 och transpersoner394 samt i någon mån också för personer med funktionsnedsättning395.

I en nationell studie från Folkhälsomyndigheten visas ett samband mellan att vara stressad eller mycket stressad av skolarbetet och psykosomatiska symtom. Bland de 13- och 15-åringar som säger sig vara stressade av skolan har de psykosomatiska symptomen ökat de senaste åren396.

Från nationella undersökningar vet vi också att barn till separerade föräldrar har över lag lägre nivåer av psykiskt välbefinnande och högre nivåer av psykosomatiska och psykiatriska symptom än barn till föräldrar som lever tillsammans397. En större social och ekonomisk utsatthet är en möjlig orsak, liksom familjesituationen över lag: konflikter mellan föräldrarna är vanligare i familjer med separerade föräldrar, både före och efter separation, och har negativ inverkan på barnets psykiska mående398.

En riskfaktor för både psykisk ohälsa399 och för att leva med separerade föräldrar400 är funktionsnedsättningar, i synnerhet neuropsykiatriska. Många funktionsnedsättningar är genetiskt betingade och risken är hög att också en av föräldrarna har en sådan, vilket i vissa fall kan påverka förälderns förmåga att ge en god hemmiljö för barnet401.

En särskilt utsatt grupp är unga tjejer: 39% av tjejer 16-18 år känner sig stressade jämfört med 10% av killarna, något lägre än i riket. Stress är också vanligare i de större städerna: 25% av samtliga unga i Kungsbacka och 26% i Halmstad känner sig stressade, jämfört med 19% i Hylte och 18% i Laholm402. 2014 var unga tjejer i Kungsbacka en grupp som stack ut extra403. Detta visar att de socioekonomiska sambanden vad gäller stress, mående och skolgång inte är enkelriktade, utan att även annars mycket gynnade grupper kan må väldigt dåligt. En orsak till stress och dåligt mående kan vara just de många livsmöjligheter som ligger framför dessa ungdomar. Det är i grunden positivt, men ställer också krav på unga att de själva ska välja sin framtid – val de kanske inte har kunskap och kompetens nog att hantera404. På motsvarande sätt kan ungdomar i gynnade grupper känna höga prestationskrav både från omgivningen och från sig själva405. Sociala medier och reklam lägger en press på att vara vacker, lycklig och framgångsrik utöver de mer formella skolkraven406. Många undersökningar visar på hur just tjejer drabbas extra hårt av denna press407 och att utseendeideal och balansgången mellan att vara sexuellt attraktiv utan att vara lösaktig är en stor källa till dåligt mående för tjejer408.

Unga tjejer i Kungsbacka är dock inte ensamma om att må dåligt. Samtliga ungdomar drabbas i olika grad av oro inför det framtida vuxenlivet: ekonomi, bostad och liknande frågor. Arbetsmarknaden förändras och det blir svårare att få arbete, i synnerhet för unga. Fast anställning är än svårare att få, i synnerhet för den som saknar erfarenhet, och lågkonjunkturer tenderar drabba unga mer än äldre. Det i sin tur gör det än svårare att ta sig in på en alltmer pressad bostadsmarknad där möjligheten att ta större lån kan vara avgörande för att skaffa ett boende409. Denna typ av framtidsstress är också högre i mer socioekonomiskt utsatta grupper410.

Också bland unga killar kan oro att inte passa in och leva upp till samhällets förväntningar vara en källa till stress, om än på ett något annat sätt än för tjejer. Killar mår ofta sämst under pressen av en stark maskulinitetsnorm, ofta kopplad till en heteronorm411. Detta drabbar i synnerhet personer som på ett tydligt sätt bryter mot maskulinitetsnormer, exempelvis unga som inte är vita och homo- och bisexuella412.

Olika grupper kan också ha olika bakgrunder till dåligt mående. För personer som systematiskt utsätts för diskriminering är den i sig en självklar faktor, liksom minoritetsstress413. Den kan också ta sig uttryck i trakasserier eller mobbing eller ”bara” avsaknad av social gemenskap. I Kungsbacka, Hylte, Halmstad och Laholm är det mellan 30% och 40% på högstadiet som uppger sig blivit utsatta för mobbing eller utfrysning det senaste halvåret414, och betydligt fler tjejer än killar. I gymnasiet har siffrorna sjunkit avsevärt i alla kommuner men i samtliga kommuner är tjejer mer mobbade och utfrusna än killar.

Bland ungdomar i Halland som uppgett ”annan könsidentitet” är det över lag fler som utsatts för mobbing, men det är svårt att dra slutsatser på grund av små svarsgrupper. På nationell nivå 2014 var skillnaden både tydlig och stor: på gymnasiet blev 11% av tjejerna och 8% av killarna utsatta för mobbing eller utfrysning det senaste halvåret men över 30% av personer med annan könsidentitet.

Liknande nationella siffror finns hos barn med funktionsnedsättning415. Föräldrar till barn utan funktionsnedsättning uppgav i 6%416 av fallen att barnen blivit mobbade417. Samma siffra för barn med måttlig/svår funktionsnedsättning är 16%. Värst utsatta var barn med fysisk (17%) eller neuropsykiatrisk (19%) funktionsnedsättning.

Många studier visar att utsatthet för kränkningar i skolan påverkar självkänslan negativt och att detta kan integreras i elevens identitetsskapande. Om kränkningarna dessutom hänger samman med faktorer som är en viktig del av individens identitet, såsom sexuell läggning eller könsidentitet är risken än större att det påverkar självkänslan och att omgivningens negativa attityder internaliseras418. Sannolikt gäller motsvarande andra normbrytande identiteter, exempelvis en funktionsnedsättning, religion, hudfärg eller liknande419. Flickor tenderar också drabbas hårdare än pojkar av detta. Pojkars reaktion är i högre grad ilska, som inte på samma sätt påverkar självkänslan negativt420.

Särskilt utsatta är också unga som bryter mot familjens uppfattning om vad som är ett korrekt sätt att leva. Det gäller exempelvis HBT-personer som inte får stöd från familjen men är också vanligt i vissa grupper med utrikes bakgrund, där en så kallad hederskontext råder. En hederskontext utgörs av föreställningar och beteenderegler kring kön och sexualitet där respektabilitet, oskuldsnormer och liknande påverkar vad både tjejer och killar får göra men medan killar ofta ges alltmer frihet med åldern lever tjejerna oftare kvar under familjens kontroll421. Det kan röra allt från vad de får göra, vem de får träffa till hur de får klä sig, även inom ramen för skolaktiviteter. Killarna i sin tur kan tvingas utöva kontroll över tjejerna422. De unga som utsätts tvingas dessutom att leva i ett gränsland där de ska förhålla sig till olika normsystem som ofta står i konflikt med varandra, ofta kallat mellanförskap. En del av dem tvingas avstå från sådant som deras vänner ser som en självklar del av sitt liv. Hur utbrett mellanförskapet och hedersproblematiken är, hur många som drabbas och hur hårt, är inte systematiskt kartlagt. Det finns dock allt fler vittnesmål kring att detta är ett växande problem, i synnerhet i vissa segregerade områden423. HBT-personer i dessa sammanhang är en ytterligare mer utsatt grupp eftersom deras läggning/identitet ofta inte alls accepteras av familjen424.

Det psykiska måendet hänger också nära samman med alkoholkonsumtion, i synnerhet för pojkar425. Mönstren för alkoholkonsumtion varierar mycket mellan kommunerna i Halland men genomgående dricker pojkar tidigare och oftare än flickor.

Vi ser också att även om tjejer dricker sig berusade av alkohol tidigare än killar så dricker killar mer och oftare426. På högstadiet uppger mellan 50 och 82% av tjejerna att de sällan eller aldrig dricker alkohol. Bara i Hylte finns en större grupp tjejer (7%) som säger sig dricka flera gånger i veckan. Mellan 25% och 67% av killarna säger sig dricka sällan eller aldrig, men både i Halmstad, Kungsbacka och Hylte finns en grupp högstadiekillar på mellan 7 och 15% som säger sig dricka flera gånger i veckan.

I gymnasiet är det färre som säger att de sällan eller aldrig dricker alkohol, och betydligt fler som säger att de dricker mellan någon gång i veckan och någon gång i månaden. Skillnaderna mellan könen och mellan olika kommuner är fortsatt stora.

Allt som allt ser vi tydligt hur mönster av utanförskap och utsatthet tar sin början redan i tidiga år. Barn är också en extra utsatt grupp eftersom de är beroende av vuxnas beskydd och har begränsade möjligheter att utöva sin egen vilja och välja sitt eget liv.