På ålderns höst…

Vacker natur, sociala relationer och trygga livsomständigheter är faktorer som ofta uppskattas av en äldre befolkning och som erbjuds i Halland427. Hallands befolkning är också i genomsnitt något äldre än i riket som helhet. 22,2% av befolkningen är över 65 år jämfört med 20,3 i övriga riket428. Medellivslängden är knappt ett år längre än i riket, för båda könen429.

Sett till det ekonomiska är det stor skillnad mellan kvinnors och mäns livsvillkor. Mäns totala pension430 är ungefär 316 000 kronor årligen, medan kvinnors är ungefär 209 000, alltså bara två tredjedelar. Det gör pensionsgapet högre än i riket, där den är 70%. Störst är pensionsgapet i Kungsbacka där kvinnor bara har 62% av männens genomsnittspension. Pensionerna är dock också betydligt högre än i riket och högst i Kungsbacka för både kvinnor och män. Mönstret från tidigare inkomster går alltså tydligt igen efter pensionen: människor i Halland, i synnerhet i Kungsbacka, har i genomsnitt högre inkomster än i riket och skillnaden är större för män än för kvinnor, vilket skapar ett större pensionsgap. Skillnaden mellan män och kvinnor har dock minskat sedan 2015, möjligen som en effekt av att andelen kvinnor som inte själva yrkesarbetat minskar med tiden.

Våra offentliga transfereringssystem, med skatter och bidrag, jämnar ut skillnaden mellan män och kvinnor något. Kvinnor över 65 år i Halland har en nettoinkomst på 204 000 kr, vilket är knappt 70% av männens 294 000 kr.

Ett liv av strukturell ojämställdhet, där kvinnor arbetat mindre och i låglöneyrken, och lagt mer tid och energi än män på hem och hushåll manifesterar sig. I de grupper där inkomstskillnaden varit större under arbetslivet – förgymnasialt utbildade och personer som lever under diskriminering – är också skillnaden i pension störst431. Skillnaden är dock mer kännbar ju lägre de totala inkomsterna är.

Att kvinnor i genomsnitt lever längre än män och ofta är lite yngre än sina manliga partners432 gör att de ofta överlever sin livskamrat och då får svårt att leva på sin egen pension. Stora grupper av kvinnor med förgymnasial eller gymnasial utbildning, som arbetat deltid och i exempelvis vård- och omsorgsyrken, tvingas exempelvis sälja sin bostad eller leva på marginalen. Även om färre äldre än yngre i Halland lever utan kontantmarginal433, så är kvinnor tydligt överrepresenterade: 8% av männen och 14% av kvinnorna över 65 år lever utan kontantmarginal.

Sannolikt gäller detsamma andra utsatta grupper, exempelvis ser vi nationellt att bland äldre (65-84 år) med funktionsnedsättning434 var det 2015 det 24% av kvinnorna och 15% av männen som saknar kontantmarginal. Det är betydligt mer än bland personer som inte har funktionsnedsättning.

Bland transpersoner i riket är andelen ekonomiskt utsatta lägre bland äldre personer än bland övriga transpersoner, men högre än i samhället som helhet. Dryga 20% i gruppen över 65 år rapporterar en månadsinkomst på under 14 000 kr, jämfört med över 70% bland personer 20-29 år435. För Homo- och bisexuella saknar vi inkomstuppgifter för gruppen över 64 år.

År 2007 visade SCB att ogifta äldre kvinnor i genomsnitt har bättre ekonomi än ogifta äldre män. En anledning kan vara utbildningsnivå: ogifta kvinnor har oftare än män högre utbildning. De har också i högre grad än gifta kvinnor kunnat satsa på yrkesliv och karriär, och har oftare inte det avbräck i karriären som barnafödandet ofta innebär. Ogifta män har i stället både lägre utbildning och lägre arbetskraftsdeltagande än gifta män436.

Den psykiska hälsan hos äldre är bra jämfört med hos yngre. Bara 3% av männen och 6% av kvinnorna känner sig stressade437 jämfört med minst 10% i yngre grupper. 7% av männen och 11% av kvinnorna har nedsatt psykiskt välbefinnande438, jämfört med minst 11% bland männen och minst 16% av kvinnorna i yngre grupper. Det finns dock ett ökat antal självmord439 bland halländska män i åldrarna 65-74 år som inte har någon motsvarighet i riket. Forskning visar att män har en ökad benägenhet till självmord i samband med pensionen, i synnerhet i grupper med förgymnasial utbildning440. Det absoluta antalet är så litet att det inte går att dra några säkra slutsatser, men samma samband syns över tid. Bakgrunden till självmord är ofta depression och avsaknad av social samvaro i kombination med stressande händelser av olika slag441. En rimlig hypotes är att den starka familjeförsörjarmodellen gör arbetslivet till en viktig faktor i männens liv och förlusten både av den sociala samvaron och yrkesaktiviteten efter pensionen skapar extra psykisk utsatthet hos just män. Det är också samma grupper, män, äldre (i någon mån) och förgymnasialt utbildade som uppger sig sakna praktiskt stöd i vardagen.

Den fysiska hälsan försämras inte oväntat med åldern. Ålderdomen förknippas i hög grad med försämrad syn, hörsel, rörlighet och mycket annat, och förekomsten av funktionsnedsättningar ökar snabbt i äldre år. I gruppen 65-84 år är det ca 65% av hallänningarna (oavsett kön) som säger sig ha ett bra eller mycket bra allmänt hälsotillstånd442. Samma siffra i årsgruppen 45-64 år är 78% för män och 73% för kvinnor.

Andelen som lider av ryggvärk443 ökar upp till över hälften i gruppen 65-84 år. För kvinnor ökar ryggvärken redan tidigare, i åldersgruppen 45-64 år, medan mäns stora ökning kommer i åldern 65-84 år.

Äldre söker dock både vård444 och tandvård445 vid behov mer än övriga grupper, 8,6% jämfört med totalt 13,7% har avstått från att söka vård trots behov, och motsvarande siffra för tandvård är 6,2% jämfört med 11,5% totalt.

I gruppen äldre (65-84 år) är det färre som motionerar minst 30 minuter per dag446 (47% av männen och 44% av kvinnorna jämfört med 59% av männen och 54% av kvinnorna i åldersgruppen under). Men 2014 kunde vi också se att även om fler äldre inte motionerade alls, fanns det också något fler som motionerar mycket, mer än 5 timmar per vecka (32,2% jämfört med totalt 30,2% för hela befolkningen). Sannolikt är kombinationen mer tid efter pensioneringen och sämre fysiska förutsättningar för vissa en orsak till den ökade polariseringen.

Också kostvanorna är något annorlunda bland äldre: något färre äter riktigt mycket frukt och grönsaker (minst 5 gånger per dag) men något färre äter också riktigt lite (högst 3 gånger per dag)447. Liksom i andra åldersgrupper äter kvinnor mer frukt och grönsaker per dag än män. Forskning visar också att socioekonomiska faktorer har större betydelse hos män än hos kvinnor448.

Vad gäller fetma449 skiljer sig gruppen 65-84 år inte mycket från åldersgruppen under (45-64 år). Det är dock oklart om detta ska ses som positivt eller negativt. Förekomst av övervikt/fetma är i gruppen äldre inte en självklar negativ indikator. Bland de äldre är det vanligare att ha problem med undernäring, om inte övervikten är så stor att den inverkar negativt på livsstilen, exempelvis genom att försvåra rörelse450. Samtidigt kan vikten fortsatt vara livsstilsrelaterad och därmed ha negativa hälsoeffekter. Traditionellt ökar många män i vikt efter pensionen, då de minskar i fysisk aktivitet medan kvinnor fortsätter göra hushållsarbete som förut451. Skillnaden mellan könen minskar dock från generation till generation, då allt fler kvinnor också yrkesarbetar och den totala tiden som läggs på hemarbete minskar.

Fortsatt är det dock i första hand kvinnor som utför hushållsarbete452. Den totala tiden en person lägger på hushållsarbete ökar med åldern, och det är kvinnornas del av det som ökar mest. Nationella siffror från 2010 visar att i gruppen 65-84 år lägger kvinnor i genomsnitt 2 timmar och 43 minuter på hemarbete, jämfört med männens 1 timme och 20 minuter. I gruppen i yrkesarbetande ålder (20-64 år) lägger kvinnor 1 timme och 46 minuter och män 1 timme och 2 minuter (nationella siffror). Orsaken är sannolikt en kombination av generationskultur, där betydelsen av hemarbete och ett rent hem varit större i tidigare generationer, och mer tid att upprätthålla detta efter pensionen i kombination med könsnormer som styr hushållsarbetet till kvinnan.

I takt med den sämre hälsan är det allt fler äldre som behöver hjälp i vardagen. Denna hjälp kommer främst från två håll: nära anhöriga och kommunalt finansierad äldreomsorg. Över lag utför kvinnor mer vård av anhörig än män, 2014 var det 10% av kvinnorna jämfört med 8% av männen som uppgav att de tog hand om någon sjuk, gammal eller närstående. I de flesta fall rör detta dock 45-64-åringar som då sannolikt i första hand vårdar föräldrar.

Behovet av stöd från anhöriga har ökat i takt med att samhällets stöd minskat, och enligt SCB 2008 är det i första hand döttrar (och svärdöttrar) som står för skillnaden, i synnerhet i grupper med låg socioekonomisk status453. Siffror för Halland visar att skillnaden i utbildningsnivå är liten vad gäller hur stor andel som tar hand om en anhörig454 – det gör mellan 8,8% och 9,8%. Det kan dock finnas stora skillnader i hur mycket tid som läggs på detta. Av dem som i Sverige som helhet gick ned i deltid för att vårda anhörig eller vårda barn och anhörig 455 2019 var 14 700 kvinnor och antalet män för lågt för att uppmätas, och det är svårt att hitta orsaker till att det mönstret skulle vara annorlunda i Halland.

År 2014 vårdade 8,6% i åldersgruppen 65-84 anhöriga456 och i denna åldersgrupp är det sannolikt oftare vård av makar/partners. Vad gäller vård av partner i det egna hemmet är det vanligare att kvinnor vårdar män än tvärt om457. Troligen är en orsak att kvinnan är yngre och därmed friskare, men det finns sannolikt också en koppling till könsnormer. Kvinnan i högre grad än mannen har redan en ”omsorgsroll” i hemmet – hon har arbetat mindre, skött det praktiska och vårdat barn och eventuellt andra anhöriga. Att bli änka kan därför i många fall innebära, förutom sorgen efter en förlorad livskamrat och betydligt sämre ekonomi, en stor befrielse från ett omsorgsansvar som förklarar att änkor i många fall har bättre hälsa än gifta äldre kvinnor458.

Män får däremot mindre hemtjänst beviljat än kvinnor459. I gruppen 65-79 år är skillnaden liten: dryga 3,7% av kvinnorna har hemtjänst och 2,7% av männen460. I gruppen över 80 år är skillnaden större: 28,5% av kvinnorna men bara 19% av männen har beviljad hemtjänst. Det är oklart om detta beror på olika behov i de olika grupperna, om det är en konsekvens av att män i högre grad än kvinnor får hjälp av partner i sin vardag, eller om det är så att hjälpbehövande män blir utan. Hur många timmar hemtjänst som beviljas461 är mer lika. En tendens finns att större andel män i åldersgruppen 65-79 som beviljats hemtjänst får riktigt många timmar beviljade, över 50 timmar i veckan. Något fler av männen 80+ får dock bara lägsta nivån av hemtjänst, upp till 9 timmar i veckan.

En bra indikator på om äldre får det vardagsstöd de behöver är antal fallolyckor462. Fallolyckor kan lätt förebyggas dels genom träning och korrigering av medicinering, dels genom att den äldre får stöd i vardagen för att undvika risker, allt från behövliga tillgänglighetshjälpmedel (rullator, undanröjande av trösklar mm), dels hjälp att utföra högriskuppgifter (exempelvis byte av glödlampor). Fallolyckor hos äldre leder också ofta till komplicerade läkeprocesser med komplikationer som kan få allvarliga konsekvenser för det framtida livet. Dessutom leder själva rädslan för fallolyckor ofta till begränsningar av vardagslivet463.

Förutom bland de yngsta äldre, 65-69-åringarna, där halländska kvinnor utmärker sig med låga siffror jämfört med riket, råkar kvinnor oftare än män ut för fallolyckor. Bidragande orsaker till detta är att kvinnor oftare blir äldre, och att kvinnor oftare lider av benskörhet464. Risken ökar med åldern, och för kvinnor mer än för män. Över lag är såväl siffror som könsskillnader något lägre i Halland än i riket vilket tyder på en i jämförelse god äldreomsorg och ett bra förebyggande arbete i Halland. Vi har dock inga data över exempelvis socioekonomiska faktorer eller etnicitet, som vi vet brukar ha ett nära samband med tillgång till vård och service i samhället465, och där mer gynnade grupper är överrepresenterade i Halland. Därför är det svårt att skilja ut vad som beror på vårdkvalitet och vad som beror på befolkningssammansättning.

Gruppen äldre är lika heterogen som samtliga andra åldersgrupper. Förutom att äldre diskriminerade grupper utsätts för samma typer av exkludering och diskriminering som andra, ökar deras beroende av samhällsinstitutioner vilket ökar deras utsatthet. På senare år har det riktats alltmer uppmärksamhet mot de utmaningar som allt fler utrikes födda äldre innebär för äldrevården, med såväl språkliga som kulturella skillnader. Exempelvis visar studier på att personer med annat modersmål än svenska i lägre grad känner sig delaktiga, informerade och respekterade än personer med svenska som modersmål466.

HBT-kompentensen är ofta låg inom äldrevården vilket innebär en särskild utsatthet för såväl homo- och bisexuella som transpersoner. En kartläggning gjord av Socialstyrelsen 2013 visar att det finns stora brister vad gäller såväl kunskap och rutiner vad gäller HBT och äldre, som hur boende tilldelas (för exempelvis samkönade par) men också gällande våld i nära relationer och omsorg om HIV-positiva äldre467.

Vad gäller äldre med funktionsnedsättning kan det i vissa fall finnas en minskad skillnad mot gruppen utan funktionsnedsättning. Exempelvis ser vi hur andelen personer med funktionsnedsättning som känner sig stressade468 sjunker från 15% till 6,2% bland kvinnor och från 11% till 3% bland männen efter 64 års ålder. En orsak kan vara, i synnerhet vad gäller fysiska funktionsnedsättningar, att gruppens andel i befolkningen växer med åldern, vilket innebär att svårigheterna normaliseras. Kraven på t ex deltagande i yrkeslivet minskar också vilket innebär färre stressmoment i vardagen. Det blir över lag lättare att leva ett ”vanligt liv” när fler utsätts för samma vardagsbekymmer som de egna.

De äldre som är drabbade av psykisk ohälsa är en grupp som fått alltmer uppmärksamhet på senare år. Det gäller både de som sedan tidigare har en psykiatrisk diagnos och de som insjuknar på äldre dagar. Depression är den vanligaste formen av psykisk ohälsa bland äldre. Den kan utlösas både av sociala och identitetsmässiga faktorer som förluster av förmågor och sociala sammanhang, men kan också uppstå som en biverkning av medicinering469. I synnerhet kvinnor är drabbade av felmedicinering eller medicinering som påverkar det psykiska måendet470.

Äldres symptombild vid depression kan skilja sig från yngres vilket gör det svårare att ställa diagnos. Psykiskt dåligt mående kan också, i än högre grad än bland yngre, vara stigmatiserat och skambelagt, så att de äldre inte söker stöd471. Obehandlade depressioner leder ofta till stort onödigt lidande under de sista levnadsåren.

Vad gäller missbruk sjunker siffrorna både för riskbruk av alkohol påtagligt472 och för rökning något473 efter 65 år. Bara ett par procentenheter har någon gång använt hasch eller marijuana474. Å andra sidan kan effekterna av missbruk bli större, när de kommer ovanpå andra åldersrelaterade krämpor.

Äldre kvinnor dricker betydligt mindre än äldre män, men den totala alkoholkonsumtionen ökar, liksom könsskillnaden. Det syns tydligt i antal vårdtillfällen för alkoholrelaterade sjukdomar475. Detta kan vara en effekt av ett generationsskifte bland de äldre: de som var unga under 60- och 70-talets liberala kultur kan antas behålla det förhållningssättet. Även ökad köpkraft och tillgänglighet är sannolika faktorer bakom den ökade konsumtionen476.

Konsekvenserna av den ökade konsumtionen är blandade. För dem vars konsumtion är låg kan effekterna vara positiva – eller åtminstone inte negativa – med bättre hälsa och livskvalitet som följd. Samtidigt förändras kroppens ämnesomsättning och funktionsförmåga, så att konsekvenserna vid hög konsumtion blir allt större. I synnerhet gäller detta i kombination med viss typ av medicinering477.

Sammantaget ser vi hur ålderdomen i Halland är god – i synnerhet för dem vars förutsättningar är goda redan från början. Samtidigt finns en tendens att förhållandena polariseras: för grupper som varit utsatta redan under tidigare livsskeden accentueras detta under ålderdomen. Det gäller så väl ekonomiska förhållanden som hälsomässiga och livsstilsrelaterade. Det finns alltså goda anledningar att fortsätta reflektera över såväl individuella val som strukturella förutsättningar just utifrån de långsiktiga konsekvenserna för människors livsvillkor.