En jämlik skola?

Vid sju års ålder inträder skolplikten352. Skolgången lägger grunden för framtiden och har stort inflytande både på barnens identitetsskapande och på deras kunskapsinhämtning och studiemotivation inför framtiden. Enligt skollagen ska den svenska skolan vara jämlik och kompensatorisk, alltså tillgodose samtliga barns behov av stöd, erbjuda samma möjligheter till lärande och fostra demokratiska individer utifrån individuella förutsättningar oberoende av grupptillhörighet. Skillnaden mellan att lyckas i skolan och inte är som vi sett i tidigare kapitel i många fall avgörande för framtiden, och kan för individer väga upp för andra sämre förutsättningar som att föräldrarna tillhör en utsatt socioekonomisk grupp eller andra hemförhållanden. I synnerhet i diskriminerade grupper, såsom bland kvinnor, HBT-personer eller utrikes födda, är skillnaderna mellan låg- och högutbildade större än i gynnade grupper.

Men det är också tydligt att alla inte har samma förutsättningar att lyckas. När skolan inte lever upp till kraven på jämlikhet så drabbas främst de minst gynnade. Ett exempel på hur den sociala situationen påverkar skolresultaten är att barn till separerade föräldrar över lag tenderar att klara skolan sämre än barn i kärnfamilj, i synnerhet de barn som var under fem när föräldrarna separerade353. Låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9 ökar risken för psykosociala problem i framtiden, exempelvis kriminalitet, fysisk och psykisk ohälsa och för tidig död354.

Icke desto mindre ökar skillnaderna mellan olika skolor. En forskningssammanställning från Skolverket 2009 visar på flera olika faktorer bakom den minskande likvärdigheten i skolan: för det första genomfördes ett antal reformer med nya styrdokument, kommunalisering och nytt betygssystem som minskade samordningen i undervisningen och en ökad valfrihet som bidragit till skillnaderna mellan skolor. Skillnaden mellan skolorna följer också mönstret för boendesegregation som vi såg i kapitel ”Det segregerade samhället”. För det andra finns sämre förutsättningar i befolkningen över lag med fler nyanlända, fler barn till ensamstående och stora årskullar. Detta ställer högre krav på skolans totala resurser och bidrar till minskande lärartäthet, brist på utbildade lärare och större klasser355. Bristande resurser och sämre förutsättningar i skolan påverkar mest de barn som redan från början har sämre förutsättningar, exempelvis för att de inte kan få stöd och hjälp hemifrån, på grund av psykisk ohälsa, funktionsnedsättning eller andra faktorer som gör att eleven behöver mycket stöd356. Det finns alltså många strukturella faktorer som påverkar elevernas förutsättningar att klara skolan.

Även i Halland syns betydande skillnader i hur barn och unga klarar sig genom skolåren. För de första nationella proven i årskurs tre357 ser vi att resultaten i Halland ligger något över riksgenomsnittet och att det gäller både pojkar och flickor. Flickor presterar i de flesta fall något bättre än pojkar. Skillnaderna syns i samtliga ämnen på de nationella proven men varierar. Vi har fokuserat på de två delprov per ämne (svenska/matematik) där flest elever inte nått kunskapskraven. Vad gäller matematik är det 18,2% av flickorna och 22,7% av pojkarna som inte nått kraven vad gäller skriftliga räknemetoder, alltså en femtedel totalt. För provet som handlar om tals inbördes relation och positionssystemet är det 23,6% av flickorna och 22,5% av pojkarna som inte klarar provet. Detta är det enda av delproven där större andel pojkar än flickor får godkänt. Inom ämnet svenska är könsskillnaderna stora och till flickornas fördel, särskilt avseende stavning och interpunktion. Bara 4,6% av flickorna jämfört med 12,9% av pojkarna klarade inte det provet. På provet skriva berättande text är det 4,5% av flickorna och 10,4% av pojkarna som inte klarade sig.

Båda ämnena är grundläggande för framtida skolresultat: matematik handlar om logiskt tänkande och ligger till grund för samtliga naturvetenskapliga ämnen. I svenska främjas förmågan till förståelse av skriftlig text liksom förmågan att uttrycka sig i tal och skrift, båda nycklar till goda skolresultat oavsett ämne under senare skoltid. Vad gäller svenska finns också en vidare funktion att kunna vara delaktig i samhället och känna till och tala för sina åsikter och rättigheter, men också att kunna ta till sig och värdera information. Den stora könsskillnaden här får alltså konsekvenser inte bara för den enskilda elevens framtida skola och yrkesval utan också för vilka som är delaktiga och deras bidrag till beslutsfattandet och i samhällsutvecklingen i stort.

I årskurs sex, när de första betygen delas ut, syns skillnaderna tydligare358. Hela 19,3% av pojkarna i Halland, jämfört med 11,9% av flickorna, klarar inte kunskapskraven i flera eller alla ämnen.

Våra data från läsåret 2015-2016 fördjupar bilden: 5,6% av flickorna jämfört med 7,3% av pojkarna når inte godkänt i ett av ämnena i årskurs 6. Detta är något lägre siffror än i riket men könsskillnaden består och fortsätter genom högstadiet. Efter årskurs nio359 är det 10,5% av flickorna som inte når gymnasiebehörighet och 19,3% av pojkarna. Räknar vi bort nyinvandrade elever och elever med okänd bakgrund så kvarstår könsskillnaden men i mycket lägre grad: 11,1% av pojkarna och 9,5% av flickorna når inte målen. Den stora könsskillnaden på totalnivå beror alltså till viss del på att just nyanlända pojkar klarar sig så mycket sämre än nyanlända flickor. Det finns också fler nyanlända pojkar än flickor i gymnasieåldern.

Samma grupper: pojkar och utrikes födda, har också svårare att klara gymnasiet360. 2019 var det totalt 21,7% av tjejerna och 28,5% av killarna som inte avslutat gymnasiet.

För utrikes födda kan det vara svårt att klara av den svenska skolan, beroende på när de kommit till Sverige. Av barn som varit mer än tio år i Sverige är det 83% som klarar gymnasiebehörighet, jämfört med 87% av samtliga. Bland unga som varit 4-9 år i Sverige är det 63% och bland dem som varit mindre än 1 år i Sverige bara 21%. Genomgående är det något fler flickor än pojkar som klarar gymnasiebehörighet.

Bakgrundsfaktorerna till detta är många. Förutom alla de ämnen där nyanlända elever måste skaffa den förförståelse som getts under tidigare skolår, och som de missat, måste de kämpa med språket. Många saknar också kontinuerlig och fungerande skolgång från hemlandet på grund av krig eller andra missförhållanden. De har också en mer eller mindre lång tid av flykt eller fysiska omplaceringar bakom sig som ibland omöjliggjort kontinuerlig skolgång och stora omställningar. Utöver detta är deras generella levnadsvillkor ofta svårare (vilket speglas i kapitel ”Sämre välbefinnande” och som vi ska återkomma till i kapitel ”Ett meningsfullt liv”) med en situation med traumatiska minnen, kulturkrockar och utmanade familjeroller361 samt praktiska svårigheter att hitta studiero då trångboddheten är större i dessa grupper362.

En vanligt angiven orsak till att pojkar inte klarar skolan lika bra som flickor är maskulinitetsnormer och deras koppling till en så kallad ”antipluggkultur”. En kille ska helt enkelt inte vara duktig i skolan, och är han det ska det vara till följd av ”naturlig begåvning” snarare än hårt arbete. I vissa sammanhang kan denna tendens också förstärkas i klassrumssituationen av lärarens agerande och attityd gentemot elever363. Det är dock viktigt att hålla i minnet att maskulinitetsnormer är olika beroende på sammanhang och att sambandet pojkar – antipluggkultur inte är en helt onyanserad bild. Socialgrupp och etnicitet är avgörande faktorer som spelar stor roll i sammanhanget364.

Det finns också genomgående tendenser att barn av båda könen klarar sig bättre om föräldrarna har högre utbildning365 och kommer från tryggare sociala förhållanden. Både social och ekonomisk utsatthet har negativ inverkan på den psykiska hälsan och i förlängningen också på utbildningsresultaten366. Vi ser att högskoleförberedande program367 domineras av elever med högutbildade föräldrar, i synnerhet inrikes födda. På naturvetarprogrammet har hela 77% högutbildade föräldrar, och på högskoleförberedande program totalt är siffran 67%, jämfört med 39% på yrkesförberedande program.

Valet av gymnasieprogram i Halland speglar arbetsmarknaden som helhet: tjejer väljer program som leder till kvinnodominerade yrken såsom barn och fritid, vård och omsorg eller hotell och turism. Killar väljer program som leder till mansdominerade yrken, exempelvis bygg och anläggning eller el och energi. Fler tjejer än killar läser högskoleförberedande program men skillnaden är mindre inom manligt kodade ämnesområden. På tekniska programmet är andelen tjejer bara 20%, medan det är 88% tjejer på humanistiskt program. Elever med utrikes bakgrund finns oftast i olika former av introduktionsprogram, hela 63% av eleverna på dessa program har utrikes bakgrund. Även på International Baccalaureate är andelen ungdomar med utrikes bakgrund stor, 55%, och på vård och omsorg, hotell och turism och naturvetenskapliga programmet är andelen med utländsk bakgrund över 20%, dvs högre än i befolkningen som helhet.

Vad eleverna gör ett år efter att de avslutat gymnasiet varierar också368. Inte oväntat leder studieförberedande program oftare till studier, medan yrkesförberedande snarare leder till yrkesetablering. Till program med hög andel som studerar räknas också vård och omsorg, naturbruk, hotell och restaurang, estetiskt, och barn och fritid, alltså program med hög andel tjejer.

Högst etableringsgrad finns i programmen bygg (84%), fordon (79,5%), VVS och fastighet (74,1%) och el (67%), program som domineras av killar. Barn och fritid, vård och omsorg, naturbruk och restaurang och livsmedel är de program som har en etableringsgrad på över 40%.

Den tendens vi såg i tidigare kapitel, där kvinnor studerar och män arbetar, syns alltså tydligt direkt efter gymnasiet: kvinnodominerade program leder vidare studier medan manligt dominerade program leder direkt ut i arbete.