Sämre välbefinnande

Den självskattade hälsan217 är i undersökningen Hälsa på lika villkor 2018 (på nationell nivå) generellt inte sämre bland utrikes födda än bland födda i Sverige. Bland födda i övriga Norden skattar 62% sin hälsa som god, och bland födda i Europa eller världen 77%, jämfört med 74% av födda i Sverige. Detta resultat bör dock ifrågasättas: samtliga andra hälsoindikatorer där vi har statistik utifrån ursprung (värk i rygg, psykisk hälsa, stress, fetma och övervikt) visar på sämre siffror för utrikes än inrikes födda, och till det kommer kända hälsoförsämrande faktorer som dåliga socioekonomiska förhållanden, trauman från hemland och flykt, utsatthet för diskriminering mm. Undersökningen 2014 visade också att ju längre bort du är född, desto sämre är din hälsa.

Den självskattade hälsan är också avsevärt sämre bland personer med enbart förgymnasial utbildning. På riksnivå svarade ca 54% av personer med endast förgymnasial utbildning jämfört med 81% av personer med eftergymnasial utbildning att de uppskattade sin hälsa som god.

Här kan finnas ett dubbelt samband: Dels är dålig hälsa ofta en orsak till att personer inte fortsätter sin utbildning218. Dels kan en allmänt utsatt situation, som vi sett exempelvis på arbetsplatser, bidra till försämrad hälsa.

Vad det gäller tandhälsan ser vi att 80% av kvinnorna i Halland, jämfört med 74% av männen uppger sig ha god tandhälsa. Det är ett par procentenheter bättre än i riket. Vi saknar halländska aktuella data men på riksnivå ser vi att utbildningsnivå har en stor betydelse: 64% av personer med som högst förgymnasial utbildning säger sig ha god tandhälsa, jämfört med 75% av personer med eftergymnasial utbildning.

Ser vi till andelen med värk i rygg mm219 så är den på riksnivå något större bland utrikes födda än bland inrikes födda, i synnerhet är den hög bland personer födda i övriga Norden (totalt 58% jämfört med 46% bland inrikes födda och kvinnorna är extra hårt drabbade: 63% uppger sig ha värk i rygg mm). En möjlig förklaring är position på arbetsmarknaden: ryggvärk är ett vanligt förekommande problem i vård- och omsorgsyrken220, som fångar många kvinnors arbete. Eventuellt ligger den större grupp som invandrat från Finland för att ta tunga arbeten bakom den höga andelen invandrade nordbor? En rapport från Folkhälsomyndigheten 2019 visar på systematiskt sämre fysisk och psykisk hälsa för gruppen sverigefinnar221.

Kvinnor har, oftare än män arbetsrelaterade fysiska besvär222. Att kvinnor från övriga världen har mindre ryggvärk skulle till viss del kunna bero på att de helt saknar förvärvsarbete i högre grad än övriga grupper, men för detta har vi inga belägg på individnivå.

Också bland förgymnasialt utbildade är andelen med ryggvärk hög: (totalt 61%) utbildade samt bland kvinnor med gymnasial utbildning (59%), jämfört med eftergymnasialt utbildade (totalt 41%) och män med gymnasial utbildning (48%). Nationellt får fler kvinnor än män arbetsrelaterade besvär: 36% av kvinnorna och 24% av männen. I gruppen med enbart förgymnasial utbildning är könsskillnaden dock obefintlig. 31% av kvinnorna och 27% av männen har också sjukfrånvaro på grund av besvären223. En orsak till detta kan vara att många kvinnor också med lång utbildning arbetar i fysiskt tunga yrken inom exempelvis vården.

Från 2014 vet vi att något fler hallänningar med förgymnasial utbildning (13,5%) än i gruppen med eftergymnasial utbildning (10%) avstått från att söka vård trots behov 224, och att förtroendet för sjukvården överlag225 är sämre (69,2% jämfört med 80,9% bland eftergymnasialt utbildade).

Sämst är den självskattade hälsan i diskriminerade grupper. Nationella siffror visar att bland homosexuella226 uppger drygt 9% av männen och 6,3% av kvinnorna att de har ett dåligt allmänt hälsotillstånd. Bland bisexuella är det 7,1% av männen och 9% av kvinnorna som uppger detta. Bland heterosexuella är det 5,4% av kvinnorna och 4,4% av männen som uppger detsamma.

En orsak till skillnaderna mellan olika grupper av homo- och bisexuella kvinnor skulle kunna vara tillgången till sociala nätverk och trygga rum för gruppen, en faktor som fungerar skyddande för utsatta grupper227. En annan möjlig faktor kan vara utsatthet för våld generellt och i nära relationer. I kapitel ”Otrygghet, utsatthet och delaktighet” ser vi att ungefär samma grupper som har nedsatt hälsa också är mer utsatta för olika former av våld och sexuella övergrepp. Ytterligare en möjlighet är att det finns mättekniska faktorer bakom, i Folkhälsomyndighetens undersökning som dessa siffror hämtats från är gruppen bisexuella kvinnor yngre än övriga grupper.

För transpersoner är måendet ännu sämre228. Enbart hälften uppger att de har ett gott allmänt mående. 15% uppger att deras allmänna mående var dåligt. Yngre transpersoner uppgav oftare dåligt allmänt hälsotillstånd, och mer sällan ett gott sådant. En bakomliggande orsak till de stora åldersskillnaderna i gruppen kan vara att ungdomens identitetssökande slår hårdare mot individer när identiteten så starkt bryter mot normer. Fler av de äldre har tagit sig igenom den påfrestande perioden av att hitta sin identitet, hantera eventuell könsdysfori229, att komma ut inför familj och vänner, juridiska och fysiska korrigeringar och bekräftande behandlingar, som kan påverka såväl fysisk som psykisk hälsa. En annan bidragande faktor kan vara att fler äldre transpersoner hunnit bygga stödstrukturer i sin vardag, exempelvis söka sig till föreningar och andra nätverk av personer i likartad situation.

Nordiska rådets forskningsöversikt över forskning om unga HBTQ-personer230 visar också på unga som en särskilt utsatt grupp inom HBTQ-spektrat 231.

Personer med funktionsnedsättning är en annan grupp där det allmänna hälsotillståndet är sämre än i majoritetsbefolkningen, visar nationella siffror232. Av personer över 16 år med funktionsnedsättning var det 59% som skattade sin hälsa som god 2018-19, jämfört med 86,5% i övriga befolkningen. Bland personer med minst två funktionsnedsättningar var andelen 34%. Lägst skattades hälsan av dem som har i hög grad nedsatt aktivitetsförmåga, nedsatt eller i hög grad nedsatt rörelseförmåga, där under 20% skattar sin hälsa som god. Kvinnor med funktionsnedsättning skattar genomgående sin hälsa lägre än män och personer med funktionsnedsättning med utländsk bakgrund skattar sin hälsa lägre än personer med inrikes bakgrund233.

Utrikes födda har också de sämre psykiskt välbefinnande234. På riksnivå är det 16-18% bland födda utanför Norden som har ett nedsatt psykiskt välbefinnande jämfört med 13% bland inrikes födda. En orsak kan vara personernas bakgrund: migration i sig kan liknas vid en livskris, en stor omställning som ofta inte är frivillig. Processen präglas av saknad över det gamla: släkt och vänner, sociala sammanhang, platser, språk och kultur, hela identiteten, rädsla och oro inför framtiden, ilska och frustration både över det som varit och över situationen i det nya landet och mycket annat235.

I många fall kan det sämre måendet också ha sin rot både i händelser som orsakat flykten från hemlandet, under flykten och under väntan på uppehållstillstånd och etablering i Sverige och i livet här236. Exempelvis vet vi att frekvensen av PTSD är betydligt högre i gruppen utrikesfödda237. Upplevelsen av ett trauma påverkar individen på många plan: från förmågan att alls känna trygghet och säkerhet, till sociala relationer, och inte minst föräldrarollen och förmågan att fungera i olika situationer i samhället238. Överlag är detta en grupp med mycket stort behov både av goda livsvillkor överlag, och av specifika insatser. Samtidigt är detta en grupp som i Sverige lever under pressade omständigheter.

Personer födda i Norden har till och med ett bättre psykiskt mående än inrikes födda239, visar siffror på nationell nivå. Detta hänger sannolikt samman med den generella positionen i samhället. Personer med nordiskt ursprung utsätts inte för rasism i lika hög grad som övriga och de har ofta en bättre position på arbetsmarknaden240 och ekonomi.

Det psykiska måendet över lag har, till skillnad från det fysiska, endast en svag koppling till utbildningsnivå241. Något färre med eftergymnasial utbildning har nedsatt psykiskt välbefinnande men skillnaden är liten. En förklaring är att orsakerna bakom nedsatt psykiskt välbefinnande kan vara så olika, så att tydliga effekter av den socioekonomiska positionen uteblir.

Sämst psykiskt mående har dock de uttalat diskriminerade grupperna, enligt undersökningar på nationell nivå. Det gäller både homo- och bisexuella, transpersoner och personer med funktionsnedsättning242.

Bland homo- och bisexuella243 kvinnor visar nationella siffror att det är hela 27% respektive 34% som har ett nedsatt psykiskt välbefinnande. Bland män är samma siffror 24% respektive 25% – alltså lägre än kvinnor men avsevärt högre än bland heterosexuella män som ligger på 13%. Vi har ingen data över nedsatt psykiskt välbefinnande hos transpersoner men samtliga relaterade siffror för gruppen över lag visar att det psykiska måendet är mycket dåligt. Som exempel kan nämnas att totalt 36% av respondenterna på Folkhälsomyndighetens enkät riktad till transpersoner säger sig ha allvarligt övervägt att ta sitt liv minst en gång under de senaste 12 månaderna. I synnerhet gäller detta yngre transpersoner244. Motsvarande siffra i befolkningen som helhet (nationell nivå) är 6%245.

Även personer med funktionsnedsättning, i synnerhet kvinnor och äldre män mår psykiskt sämre än övriga246, enligt nationella siffror. Bland kvinnor med funktionsnedsättning i åldern 16-64 år är det 38% som mår dåligt, i gruppen 65-84 år är det 24%. Bland männen är det 29% av 30-64 åringarna och 18% av dem som är äldre och yngre (16-29 år och 65-84 år) som har nedsatt psykiskt välbefinnande. I samtliga grupper är det avsevärt högre än för personer utan funktionsnedsättning. En möjlig förklaring till de höga siffrorna i gruppen 30-64 år kan vara att det är i yrkesverksamma och barnafödande åldrar som funktionsnedsättningen blir som mest påtaglig och ställer till mest i vardagen. Det gäller både emotionellt i känslan av utanförskap men också rent praktiskt, med väntan på färdtjänst, icke fungerande assistans mm.

Värt att notera är att även om äldre med funktionsnedsättning mer sällan än yngre har nedsatt psykiskt välbefinnande, så är siffrorna betydligt högre än för personer utan funktionsnedsättning. Hela 24% av kvinnorna och 18% av männen över 65 år har nedsatt psykiskt välbefinnande, jämfört med 7% respektive 4% i gruppen utan funktionsnedsättning.

Också vad gäller upplevelse av stress är det främst andra grupptillhörigheter än utbildningsnivå som spelar roll. Vi saknar aktuella siffror men 2014 hade utrikes födda personer i Halland247 betydligt högre stressnivåer än inrikes födda, 16,8% jämfört med 11,1%. På nationell nivå ser vi att 2018 var motsvarande siffror 12% för inrikes födda och 13-14% för personer födda i Europa utom Norden och övriga världen. Liksom vad gäller psykisk ohälsa rapporterar personer födda i Norden utanför Sverige mindre stress än genomsnittet: 7%. Oavsett grupptillhörighet rapporterar kvinnor mer stress än män.

På riksnivå säger sig transpersoner248 vara mer stressade än övriga grupper, 15% jämfört med 3% i den totala befolkningen säger sig ha känt sig mycket stressade under de senaste veckorna249. Bland personer med funktionsnedsättning250, också på riksnivå, är såväl kvinnor som män i samtliga åldersgrupper betydligt mer stressade än bland övriga. I åldersgruppen 30 till 64 år är exempelvis 15% av kvinnorna i åldersgruppen 30-64 år ganska eller mycket stressade, jämfört med 2,8% av kvinnor utan funktionsnedsättning i samma åldersgrupp, och 11% av män med funktionsnedsättning jämfört med 1,9% av män utan funktionsnedsättning.

En sannolik förklaring till det systematiskt sämre fysiska och psykiska måendet i diskriminerade grupper är det som kallas minoritetsstress, alltså den ökade påfrestning som grupper i minoritet utsätts för på grund av fördomar, stigman och diskriminering. Stresseffektens konkreta orsaker ser olika ut beroende på vilken grupp den utsatta tillhör men det gemensamma är att den uppkommer av att individen inte har kapacitet att uppfylla de krav som ställs från omgivningen, både explicit och underförstått. Det skapar både psykiska och fysiologiska reaktioner som på sikt påverkar hälsotillståndet, på samma sätt som sker vid exempelvis långvariga ekonomiska problem251. Det tycks alltså finnas en direkt effekt mellan diskriminering och såväl psykisk som fysisk hälsa.