Männen går till jobbet, kvinnorna…

Bilden att arbetsmarknaden är manligt dominerad förstärks av tendensen att kvinnor tar mer ansvar för hem och hushåll samt vård av barn och anhöriga än män. Kvinnors sysselsättningsgrad32 i Halland är något högre än i riket (67,6% jämfört med 66,1%) och arbetslösheten lägre (3,5% jämfört med 4,9%). Men kvinnors sysselsättningsgrad är lägre än mäns (67,6% jämfört med 76,7) vilket antyder att kvinnor gör något annat.

En faktor är att kvinnor studerar mer än män33. Nära 48% av kvinnorna i Halland, jämfört med 34% av männen har en högskoleutbildning. På Högskolan i Halland är kvinnor i majoritet, över 60%34. Andra utbildningsformer bidrar även de till skillnaden: andelen kvinnor inskrivna på Komvux35 är 60% och kvinnor går oftare än män från SFI till utbildningsinsatser än till yrke36 (som vi ska se i kapitlet ”Ekonomisk utsatthet och segregation). Att kvinnor har goda förutsättningar för akademiska studier märks tydligt när vi tittar på studieresultat redan i unga åldrar, vilket vi ska se i kapitlet ”Framtidshoppet?”.

Det är också något fler kvinnor än män i Halland, 12,1% jämfört med 10,5%, som lever i utanförskap37, alltså är långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna.

Ytterligare en skillnad är att kvinnor i Halland tar ut mer föräldrapenning än män38, 70% av dagarna vilket är ungefär detsamma som i riket, men samtidigt en minskning sedan 2016 när kvinnor tog ut 73% av dagarna. Nationella kartläggningar visar att mammans utbildningsnivå är den faktor som mest påverkar uttaget av föräldrapenning: högutbildade föräldrar, särskilt mammor, har oftare ett mer jämställt uttag.39 Utifrån det perspektivet, givet att utbildningsnivån är något lägre än i riket (också bland kvinnor) är det intressant att skillnaden inte är större än så. Något, kanske den starka arbetsmarknaden, kanske lägre andel utrikes födda (se vidare i kapitel ”Välkommen till Halland!”), kompenserar för den lägre utbildningen när det gäller uttaget av föräldrapenning.

Många som ammar länge upplever också amningen är en anledning till att vara den huvudsakliga hemmavarande. Att födande kvinnor i samkönade föräldrapar tar ut betydligt mer föräldraledighet än icke födande40 talar för att amning och andra fysiska processer relaterade till graviditet och barnafödande har avgörande betydelse. Vid sex månaders ålder är det fortfarande över 60% som fortfarande ammar barnet helt eller delvis41. Uppgifter kommunvis från 2015 för amning vid 9 månader, när mer än halva tiden för föräldrapenning gått, visar att andelen är högst i Falkenberg, Hylte och Halmstad och lägst i Kungsbacka vilket förstärker hypotesen av att tillbakagång till arbete påverkar amningen. I Falkenberg, Hylte och Halmstad är arbetslösheten, särskilt långtidsarbetslösheten, bland de högsta i länet, i Kungsbacka lägst42. Det är dock oklart i vilken mån mammor ammar för att de är hemma, eller är hemma för att underlätta amning.

Vi saknar halländska data över på vilket sätt föräldraledigheten, både betald och obetald, tas ut, men det finns ingen anledning att tro att mönstret i Halland inte ungefär följer riket. På riksnivå 2016 var kvinnor föräldralediga under sammanhängande tid i högre grad än män43. Nära tre gånger så många kvinnor som män var föräldralediga hela veckan, både bland grupperna med gymnasial och eftergymnasial utbildning.

Halländska kvinnor lönearbetar också 3,4 timmar mindre än män per vecka44, jämfört med 2,7 i riket. Sedan 2017 har det skett en minskning av både mäns och kvinnors arbetstid, större än i riket och större för kvinnor än för män.

Vi saknar åter halländska siffror men den vanligaste orsaken till kortare arbetstid är att det inte finns heltidstjänster att få. Det gäller dock män i något högre grad än kvinnor – 22% av kvinnorna och 27% av männen som uppger att de arbetar deltid söker heltid. Fler män än kvinnor arbetar också deltid på grund av studier (16% av deltidsarbetande män och 12,5% av deltidsarbetande kvinnor). De orsaker kvinnor i högre grad än män anger för att arbeta deltid är vård av barn (16% av kvinnorna jämfört med 8% av männen) och ibland även vuxna anhöriga (2% av kvinnorna, inga män). Kvinnor arbetar också oftare än män deltid för att arbetet är fysiskt och/eller psykiskt krävande (10% av kvinnorna jämfört med 4% av männen). Dessutom är det lite vanligare att män säger sig ha flera jobb (7% av männen jämfört med 6% av kvinnorna). Det finns alltså en möjlighet att de har deltidsanställningar på respektive arbetsplats men sammanlagt arbetar mer än heltid.45 Både bland män och kvinnor finns de som arbetar deltid för att de inte vill arbeta heltid (ca 12%) och för att de har en sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga (ca 10%).

Även andra nationella siffror visar att kvinnor tar mer ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet än män. Exempelvis ser vi på riksnivå att endast 12,5% av dem som går ner i arbetstid för att vårda barn eller anhörig är män.

Detta speglar hur det obetalda hemarbetet fördelas i heterosexuella par46: Den senaste tidsvaneundersökningen från SCB genomfördes 201047. Siffrorna är alltså gamla och det är svårt att dra några specifika slutsatser om nuläget, men de generella mönstren och utvecklingen sedan tidigare kan antas fortsätta. Kvinnor i Västsverige (i gruppen 20-64 år) lade 2010 37 minuter mer än män per dag på hushållsarbete, vilket är en mindre skillnad än i riket som helhet (44 min). Eftersom männen lägger lika mycket tid på hushållsarbete i Västsverige som i riket väcks också frågan om det är någon annan som utför arbetet (exempelvis köpta hushållstjänster) eller om det helt enkelt läggs mindre tid på hushållsarbete totalt i Västsverige jämfört med riket.

Skillnaden mellan könen var (på nationell nivå, halländska data per åldersgrupp saknas) betydligt större i gruppen 65-84 år (1 timme och 23 minuter) och mindre bland 15-29 åringarna (12 min). Skillnaden kan delvis men inte helt förklaras av att det totala antalet timmar som ägnas åt hushållsarbete ökar med åldern. Bland de yngsta lade pojkarna 31 minuter och flickorna 43 minuter på hushållsarbetet. I gruppen 20-64 år lade männen 62 minuter medan kvinnor lägger 106 minuter på hushållsarbetet per dag. I den äldsta gruppen (65-84 år) har skillnaderna ökat ytterligare (männen är 80 minuter och kvinnorna 163 minuter. Vi ser alltså att när hushållsarbetet ökar i de åldrar när de flesta bildar familj så är det kvinnor mer än män som lägger den tiden. Detsamma sker när tiden för hushållsarbete ökar efter pensionen, tiden kvinnor lägger på hushållsarbete ökar mer än för män.

När olika åldersgrupper studeras vid samma tidpunkt finns också alltid möjligheten att det inte bara är skillnaden i livssituation i olika åldrar som påverkar, utan att det också finns en generationsskillnad. Det är alltså väldigt svårt att veta i vilken mån de som var 15-19 år 2010 när studien genomfördes, kommer att följa samma mönster som sina föräldrar när de själva blir äldre. Förändringar över tid visar också att den totala tid som läggs på hushållsarbetet minskar. Dock är det kvinnor som står för den minskningen, medan männens timmar är relativt konstanta48. Den ökade jämställdheten har alltså tidigare snarare utgjorts av att gruppen kvinnor minskar sitt hushållsarbete, än av att männen över lag gör mer. Huruvida 2010-talet gjort någon skillnad i denna trend återstår att se. Den stora debatten om jämställdhet i privata relationer och det faktum att exempelvis mäns andel av föräldrapenningsuttag ökar antyder att en generationsskillnad ändå finns men ingen forskning belägger detta.

Utöver det vi redan visat, att kvinnor lägger mer tid på hushållsarbetet, vet vi att kvinnor i högre grad tar ”projektledarrollen” – samordningsansvaret, ansvaret att planera, koordinera, se till att saker blir gjorda. Detta ansvarsbärande innebär utöver arbetet också den psykiska påfrestningen att bära ansvaret för eventuella misslyckanden: skulden för att gympapåsen glömts hemma eller frukostbrödet är slut. Föreställningar i samhället förstärker detta: kvinnan skuldbeläggs inte bara av barnet som saknade gympapåse, utan också av lärare och andra som också de ser kvinnan som ansvarig för denna typ av frågor49. Dessutom bär kvinnor i relationer ofta det emotionella ansvaret: hon tar på sig uppgiften att se till att alla mår bra och att sociala relationer fungerar både inom och utanför familjen.

Ur barnens perspektiv innebär detta genom hela uppväxten en mer närvarande mamma som tar huvudansvaret för hemmet och en mer frånvarande pappa som försörjer familjen. Risken är stor att de inte har lika stor tillgång till båda föräldrarna utan att en förälder blir betydligt viktigare än den andra. SCB:s nationella undersökning av levnadsförhållanden riktad till barn på motsäger delvis bilden: över 80% oavsett ålder, kön och andra grupptillhörigheter uppger att de har en god relation med både mamma och pappa, och att både mamma och pappa har ofta eller alltid tid med mig om jag vill prata. Dock är det fortfarande genomgående att något fler har en bra relation med mamma än med pappa, i synnerhet bland äldre flickor (16-18 år) och bland flickor med eftergymnasialt utbildade föräldrar. Något färre barn med ensamstående föräldrar (mammor – för pappor saknas data) har en god relation med sina föräldrar, och något fler barn med svensk än med utländsk bakgrund.50

Ju större skillnaden är mellan mammors och pappors roll i barnens liv desto viktigare blir den förälder som barnet vänder sig till i första hand. Det skapar en större utsatthet, om den primära föräldern av någon anledning, tillfälligt eller långsiktigt, inte fungerar som den ska. I förlängningen kan det också tänkas påverka barnens identitet och forma deras bild av vad de själva kan göra och bli i framtiden, alltså att de själva väljer mer traditionella könsroller.51

Kvinnornas sämre arbetsmarknad och större hemansvar får också långsiktiga konsekvenser för deras yrkeskarriär. Det återspeglas i att bara 38% av alla chefer i Halland är kvinnor52. I samtliga näringsgrenar är andelen kvinnliga chefer också lägre än andelen anställda. Det gäller även i de branscher, såsom den offentliga sektorn, där de kvinnliga cheferna är i majoritet. I kommuner och landsting där andelen kvinnliga chefer är över två tredjedelar är också andelen kvinnliga anställda i många fall ännu högre53. Även om kvinnor är i majoritet är det alltså fortfarande män som styr över kvinnor oftare än kvinnor som styr över män.

Motsvarande syns inom bolagsstyrelser i Halland, där män är i stor majoritet – upp emot tre fjärdedelar enligt en mätning från Bisnode54. Siffrorna är osäkra men de tyder på större mansdominans än på riksplanet, om vi jämför med Allbrightstiftelsens rapport från 2017, där 33% av styrelseledamöterna är kvinnor55. Allbrightrapporten pekar också på ojämställdheter inom företagsledningarna som helhet, där kvinnor mer sällan sitter på ordförandeposten.56

Att kvinnor är så underrepresenterade i chefsleden är en viktig orsak till underrepresentationen i bolagsstyrelserna, eftersom ledande ansvarspositioner i företag är meriterande till styrelsepositioner i ett senare skede. Det finns också en branschdimension. Allbrightrapporten nämner energi, kraftförsörjning, material och teknologi som mest mansdominerade57. Representationen av kvinnor på chefsnivå är också över lag mindre i små och medelstora bolag än i större, vilket kan vara en orsak till att siffrorna är lägre i Halland än rikssnittet58.

Förutom att det innebär att kvinnor har mindre makt än män riskerar detta få en självförstärkande effekt av flera anledningar. För det första är valberedningarna ofta mycket mansdominerade, 88% män på nationell nivå59, och det ett vanligt fenomen att ”män rekryterar män” medan kvinnor rekryterar båda könen60. För det andra blir det svårare för en kvinna att anta ett styrelseuppdrag när få gör det. Att vara i minoritet innebär en utsatt position. Det blir också svårare att se sig själv på en viss position när förebilder saknas61.

Att mannen (i den heterosexuella relationen) gör karriär, medan kvinnan står tillbaka och tar huvudansvaret för hem och barn, avspeglas också i deras inkomster långsiktigt, där skillnaden mellan kvinnors och mäns inkomster ökar med åldern62. Detta blir i synnerhet kännbart i samband med pensionen, när inkomsterna överlag minskar. Den genomsnittliga nettoinkomsten63 per år är för kvinnor över 65 år i Halland ungefär 204 000 kronor medan den för män är ungefär 294 000. Kvinnor i pensionsålder har alltså knappt 70% av vad män har att leva för. Skillnaden är något större än i riket, där nettoinkomsten för kvinnor över 65 är 207 000, och för män lägre, 286 000.

Halländska Kvinnors nettoinkomst64 sjunker från drygt 267 000 kronor i gruppen 20-64 år, till 204 000 i gruppen 65+. Detta inkomstfall på ungefär en fjärdedel kan få stora konsekvenser för livsstil. Särskilt kännbart blir inkomstminskningen för ogifta kvinnor som lever på endast en inkomst, och i synnerhet för nyblivna änkor som förutom den egna inkomstminskningen förlorar fördelen med att vara ett tvåfamiljshushåll där den andra ofta har högre inkomst.