En doft av 50-tal

Den mest gynnade gruppen i Halland utgörs av en medelklassfamilj med två inkomster, hans ganska god, som tillsammans möjliggör en livsstil som ofta inte är möjlig för motsvarande grupper i andra regioner. Basen för detta är en god arbetsmarknad med hög sysselsättning inom manligt dominerade branscher, och en jämförelsevis liten och sämre betald arbetsmarknad för kvinnor. Situationen i Halland visar alltså vissa likheter med en svensk folkhemsidyll i en svunnen tid där mannen var den huvudsaklige familjeförsörjaren.

Kärnfamiljen är starkare i Halland än i riket. I Halland lever 77% i kärnfamilj3 med strax under två barn jämfört med 72% i riket4. Tillsammans med en god arbetsmarknad med relativt låg arbetslöshet5, 3,7% (riket 5,0%), ger det vanligtvis två inkomster att leva på. Medelinkomsterna i Halland6 är också jämförelsevis goda, i synnerhet för män som tjänar ca 17 000 mer per år än män i riket. De halländska männen tjänar ca 80 000 kr mer än kvinnorna i Halland, som tjänar ungefär som på riksnivå.

Den genomsnittliga nettoinkomsten i åldern 20-64 år7 i Halland är 307 000 kr, jämfört med 297 000 i riket. Det är främst män som har högre inkomster än i riket: 346 000 jämfört med 329 000 i riket. Kvinnors genomsnittliga nettoinkomst är något högre än i riket: 267 000 i Halland och 263 000 kronor i riket8. För både kvinnor och män har nettoinkomsten ökat något sedan 2015, när halländska kvinnor hade 247 000 kr i och män 326 000 i nettoinkomst. Skillnaden mellan kvinnors och mäns inkomst är alltså större i Halland än i riket. Kvinnors nettoinkomst utgör ungefär 77% av mäns, jämfört med 80% i riket9.

Högst är inkomsterna i Kungsbacka, där en man tjänar i genomsnitt 461 000 kr per år och en kvinna i genomsnitt 309 000 kr per år. Lägst är inkomsterna i Hylte där män tjänar 296 000 kr per år och kvinnor 225 000 kr per år. Kungsbacka tillsammans med Varberg har de största könsskillnaderna i inkomst: kvinnor tjänar där 74% av vad männen tjänar. I Halmstad är skillnaden minst: kvinnor tjänar där 81% av vad männen tjänar. Det finns alltså inget samband mellan höga inkomster och jämställdhet. Det verkar snarare vara så att det är främst män som får de riktigt höga inomsterna, vilket drar upp både männens medellön och könsskillnaden.

Det är främst mäns högre inkomster av kapital jämfört med riket som ligger bakom den större könsskillnaden i Halland10. Också mäns löneinkomster är något högre i Halland än i riket, medan kvinnors löneinkomster är något lägre. Pensionerna är högre i Halland än i riket för både kvinnor och män men skillnaden är större för män.

Till största delen beror könsskillnaden i Halland alltså på att män har högre inkomster från lön, kapital och pensioner samt från skatt och allmänna egenavgifter. Kvinnor har i sin tur högre inkomster än män från sjukpenning och föräldrapenning samt från barnbidrag, bostadsbidrag och studiestöd. Med andra ord är kvinnors ekonomier, i Halland liksom i riket, i högre grad än mäns beroende av offentliga transfereringar för sin försörjning.

Gruppen män med förgymnasial och gymnasial utbildning är den som mest drar upp inkomstnivåerna i Halland i förhållande till riket11. Förvärvsinkomsten12 för personer mellan 30 och 65 år ligger mellan 25 och 35 000 kr per år över riksgenomsnittet. Även män i samma åldrar med gymnasial utbildning tjänar bättre än riksgenomsnittet (runt 15 000) medan män med eftergymnasial utbildning inte utmärker sig på samma sätt.

Också kvinnor med förgymnasial utbildning har högre förvärvsinkomst i Halland jämfört med riket, men skillnaden är mindre och inkomsten klart lägre än mäns – i många åldersgrupper runt 100 000 kr per år. Bland kvinnor med gymnasial utbildning motsvarar de riksgenomsnittet och för kvinnor med eftergymnasial utbildning är de snarare lägre. Det innebär att kvinnor med förgymnasial utbildning tjänar mellan 60 och 70% av vad männen tjänar. Kvinnor med gymnasial eller eftergymnasial utbildning tjänar mellan 70 och 80% av vad männen tjänar. Det är något större inkomstskillnader än i riket.

Den största orsaken till skillnader i lön mellan könen är lönestrukturen på arbetsmarknaden, där kvinnor oftare finns i lågavlönade sektorer. En del av skillnaden förklaras också av att kvinnor inte har samma tillgång till kompetensutveckling och till högre positioner, exempelvis arbetsledning och speciella uppdrag som kan bygga på lönen. Också livsstil, som vi ska se senare, och direkt diskriminering kan ligga bakom.13 Vi saknar dock siffror på i vilken mån detta gäller just denna grupp i just Halland.

Arbetsmarknaden i Halland är starkast inom manligt dominerade branscher vilket syns i mäns högre förvärvsinkomster14. Det är också fler som arbetar i manligt dominerade sektorer i Halland jämfört med rikssnittet15. Arbetslösheten16 är ungefär lika hög bland män som bland kvinnor (6,0% jämfört med 5,8%) men förvärvsfrekvensen bland män är något högre (84,5% jämfört med 82,2%). Det finns alltså en tendens där män i något högre grad än kvinnor antingen har eller söker arbete, medan kvinnor i högre grad har sin försörjning någon annanstans (tex föräldrapenning eller studier) har alltså förstärkts en aning. Jämfört med riket har Halland högre förvärvsfrekvens (totalt 83,4% jämfört med 79,5% i riket) och skillnaden gäller oavsett kön. Arbetslösheten är också någon procenenhet lägre – totalt 5,9% jämfört med 6,8% i riket, och skillnaden gäller både kvinnor och män och syns även i gruppen ungdomar.

Halländska kvinnor är i lägre grad sysselsatta trots att en betydligt större andel kvinnor än män har högskoleutbildning: 48% jämfört med 34% av männen17. En orsak till detta kan vara att det i Halland finns relativt sett få stora företag: andelen företag med mer än 50 anställda är 1,1% jämfört med 1,3% i riket.18 Det leder till färre arbetstillfällen i privat sektor inom de områden där högutbildade kvinnor ofta arbetar: administration, ekonomi, HR och liknande branscher.

För halländska män å andra sidan ”räcker” det i många fall med gymnasieutbildning. Etableringsgraden19 bland dem som går ut gymnasiet från mansdominerade gymnasieprogram är hög. Exempelvis har fordonsprogrammet en etableringsgrad 1 år efter gymnasiet på 67,6% jämfört med rikets 54,5% och bygg har en etableringsgrad på 65,6% jämfört med rikets 53,7%. De program där etableringsgraden är lägre i Halland än i riket är de som är mer kvinnodominerade: Barn och fritid, Restaurang och livsmedel och Vård och omsorg.

Halland har också en lite större andel med enbart gymnasieutbildning20 än riket som helhet – 51% bland män och 43% bland kvinnor (riksgenomsnittet är 47% respektive 39%). 17% av kvinnorna och 15% av männen har också en kortare eftergymnasial utbildning (mindre än tre år). Fler kvinnor har högre akademisk utbildning, men siffrorna för båda könen är lägre än i riket: 30% av kvinnorna och 18% av männen (jämfört med 33% respektive 21% i riket). De högre utbildade grupperna finns främst i Kungsbacka samt i någon mån i städerna längs kusten21. Många, särskilt män i länets norra delar (främst Kungsbacka men även Varberg), pendlar också till Göteborg.

Att kvinnodominerade sektorer är relativt mindre i Halland än i Sverige som helhet22 kan vara en förklaring till att kvinnodominansen i dessa yrken ofta är större än i riket23. Andelen kvinnor är högre än i riket inom offentlig förvaltning (64% jämfört med 57%), vård och omsorg (85% jämfört med 79%), utbildning (74% jämfört med 72%) och hotell och restaurang (63% jämfört med 51%). Det kan också vara en förklaring till högutbildade kvinnors lägre lön i Halland: kvinnodominerade yrken som kräver högskolekompetens i offentlig sektor (inom vård, omsorg, utbildning och handläggning) har ofta lägre lön än kvinnodominerade yrken som kräver högskolekompetens i privat sektor.

Samtidigt finns också en något högre andel kvinnor än i riket i flera manligt kodade näringsgrenar, exempelvis tillverkning och utvinning (27% jämfört med 23%) och transport (30% jämfört med 23%). Undantaget från kvinnodominansen är den relativt stora byggbranschen, där andelen kvinnor är lägre än i riket: bara 3,4% jämfört med 9,9% i riket.

De näringsgrenar i Halland som når könsbalans (40/60) är finansiell verksamhet inom företag (43% kvinnor) och handel (45% kvinnor). Ca 28% av hallänningarna totalt, (26% kvinnor och 31% män) arbetar därmed i ”jämställda” branscher.
Näringsgrenar där kvinnor är i majoritet ger över lag sämre betalt i förhållande till utbildningsnivå än manligt dominerade24. Det är också branscher där arbetsvillkoren över lag ofta är dåliga med låg känsla av kontroll, stress, hög både fysisk och emotionell belastning
25 och där utbildning och stöd för att utföra arbetsuppgifterna ofta inte tillhandahålls26. Detta gäller i högre grad än i manligt dominerade yrken där hjälpmedel och förebyggande arbete är mer utvecklad, visar Arbetsmiljöverkets utredning om kvinnors arbetsmiljö27. Detta är en bidragande faktor till kvinnors sämre både fysiska och psykiska hälsa, vilket vi tittar närmare på i kapitlet ”Det köpta välmåendet”.

Trots att kvinnors arbetsmiljö är sämre är det oftare män som råkar riktigt illa ut i arbetet. Under 2019 var det totalt 36 personer i riket som dog till följd av en olycka i arbetet, av dem var enbart fem kvinnor28. Över ett par decennier ser vi att dödsfall bland män minskat, medan de bland kvinnor ligger på ungefär samma nivå29. Normer och föreställningar relaterade till kön är en viktig faktor bakom mäns överrepresentation bland dödsfall, enligt forskning sammanställd av Arbetsmiljöverket. Män oftare har farliga arbetsuppgifter, en konsekvens av könsmärkning av både arbetsplatser och arbetsuppgifter. Män söker sig till yrken som uppfattas maskulina, ofta ”tuffa” och ”aktiva”. Män är också mer benägna till risktagande, och tävlingsinriktade, vilket vi också ser i kapitlet ”Framtidshoppet?”. Dessa normer präglar männen från början men riskerar dessutom förstärkas i homogent maskulina miljöer30. Detta är studier på nationell och internationell nivå men det finns ingen anledning att tro att Halland avviker särskilt mycket. En annan orsak är att arbetsplatsolyckor är vanligast i mansdominerade sektorer som jordbruk, skogsbruk och fiske31, sektorer som också är jämförelsevis stora i Halland. Den könssegregerade arbetsmarknaden och dess konsekvenser drabbar alltså inte enbart kvinnor, utan får även negativa konsekvenser för män.