En doft av 50-tal

Den mest gynnade gruppen i Halland utgörs av en medelklassfamilj med två inkomster, hans ganska god, som tillsammans möjliggör en livsstil som ofta inte är möjlig för motsvarande grupper i andra regioner. Basen för detta är en god arbetsmarknad med hög sysselsättning inom manligt dominerade branscher, och en jämförelsevis liten och sämre betald arbetsmarknad för kvinnor. Situationen i Halland visar alltså vissa likheter med en svensk folkhemsidyll i en svunnen tid där mannen var den huvudsaklige familjeförsörjaren.

Kärnfamiljen är starkare i Halland än i riket. I Halland lever 77% i kärnfamilj3 med strax under två barn jämfört med 72% i riket4. Tillsammans med en god arbetsmarknad med relativt låg arbetslöshet5, 3,7% (riket 5,0%), ger det vanligtvis två inkomster att leva på. Medelinkomsterna i Halland6 är också jämförelsevis goda, i synnerhet för män som tjänar ca 17 000 mer per år än män i riket. De halländska männen tjänar ca 80 000 kr mer än kvinnorna i Halland, som tjänar ungefär som på riksnivå.

Den genomsnittliga nettoinkomsten i åldern 20-64 år7 i Halland är 307 000 kr, jämfört med 297 000 i riket. Det är främst män som har högre inkomster än i riket: 346 000 jämfört med 329 000 i riket. Kvinnors genomsnittliga nettoinkomst är något högre än i riket: 267 000 i Halland och 263 000 kronor i riket8. För både kvinnor och män har nettoinkomsten ökat något sedan 2015, när halländska kvinnor hade 247 000 kr i och män 326 000 i nettoinkomst. Skillnaden mellan kvinnors och mäns inkomst är alltså större i Halland än i riket. Kvinnors nettoinkomst utgör ungefär 77% av mäns, jämfört med 80% i riket9.

Högst är inkomsterna i Kungsbacka, där en man tjänar i genomsnitt 461 000 kr per år och en kvinna i genomsnitt 309 000 kr per år. Lägst är inkomsterna i Hylte där män tjänar 296 000 kr per år och kvinnor 225 000 kr per år. Kungsbacka tillsammans med Varberg har de största könsskillnaderna i inkomst: kvinnor tjänar där 74% av vad männen tjänar. I Halmstad är skillnaden minst: kvinnor tjänar där 81% av vad männen tjänar. Det finns alltså inget samband mellan höga inkomster och jämställdhet. Det verkar snarare vara så att det är främst män som får de riktigt höga inomsterna, vilket drar upp både männens medellön och könsskillnaden.

Det är främst mäns högre inkomster av kapital jämfört med riket som ligger bakom den större könsskillnaden i Halland10. Också mäns löneinkomster är något högre i Halland än i riket, medan kvinnors löneinkomster är något lägre. Pensionerna är högre i Halland än i riket för både kvinnor och män men skillnaden är större för män.

Till största delen beror könsskillnaden i Halland alltså på att män har högre inkomster från lön, kapital och pensioner samt från skatt och allmänna egenavgifter. Kvinnor har i sin tur högre inkomster än män från sjukpenning och föräldrapenning samt från barnbidrag, bostadsbidrag och studiestöd. Med andra ord är kvinnors ekonomier, i Halland liksom i riket, i högre grad än mäns beroende av offentliga transfereringar för sin försörjning.

Gruppen män med förgymnasial och gymnasial utbildning är den som mest drar upp inkomstnivåerna i Halland i förhållande till riket11. Förvärvsinkomsten12 för personer mellan 30 och 65 år ligger mellan 25 och 35 000 kr per år över riksgenomsnittet. Även män i samma åldrar med gymnasial utbildning tjänar bättre än riksgenomsnittet (runt 15 000) medan män med eftergymnasial utbildning inte utmärker sig på samma sätt.

Också kvinnor med förgymnasial utbildning har högre förvärvsinkomst i Halland jämfört med riket, men skillnaden är mindre och inkomsten klart lägre än mäns – i många åldersgrupper runt 100 000 kr per år. Bland kvinnor med gymnasial utbildning motsvarar de riksgenomsnittet och för kvinnor med eftergymnasial utbildning är de snarare lägre. Det innebär att kvinnor med förgymnasial utbildning tjänar mellan 60 och 70% av vad männen tjänar. Kvinnor med gymnasial eller eftergymnasial utbildning tjänar mellan 70 och 80% av vad männen tjänar. Det är något större inkomstskillnader än i riket.

Den största orsaken till skillnader i lön mellan könen är lönestrukturen på arbetsmarknaden, där kvinnor oftare finns i lågavlönade sektorer. En del av skillnaden förklaras också av att kvinnor inte har samma tillgång till kompetensutveckling och till högre positioner, exempelvis arbetsledning och speciella uppdrag som kan bygga på lönen. Också livsstil, som vi ska se senare, och direkt diskriminering kan ligga bakom.13 Vi saknar dock siffror på i vilken mån detta gäller just denna grupp i just Halland.

Arbetsmarknaden i Halland är starkast inom manligt dominerade branscher vilket syns i mäns högre förvärvsinkomster14. Det är också fler som arbetar i manligt dominerade sektorer i Halland jämfört med rikssnittet15. Arbetslösheten16 är ungefär lika hög bland män som bland kvinnor (6,0% jämfört med 5,8%) men förvärvsfrekvensen bland män är något högre (84,5% jämfört med 82,2%). Det finns alltså en tendens där män i något högre grad än kvinnor antingen har eller söker arbete, medan kvinnor i högre grad har sin försörjning någon annanstans (tex föräldrapenning eller studier) har alltså förstärkts en aning. Jämfört med riket har Halland högre förvärvsfrekvens (totalt 83,4% jämfört med 79,5% i riket) och skillnaden gäller oavsett kön. Arbetslösheten är också någon procenenhet lägre – totalt 5,9% jämfört med 6,8% i riket, och skillnaden gäller både kvinnor och män och syns även i gruppen ungdomar.

Halländska kvinnor är i lägre grad sysselsatta trots att en betydligt större andel kvinnor än män har högskoleutbildning: 48% jämfört med 34% av männen17. En orsak till detta kan vara att det i Halland finns relativt sett få stora företag: andelen företag med mer än 50 anställda är 1,1% jämfört med 1,3% i riket.18 Det leder till färre arbetstillfällen i privat sektor inom de områden där högutbildade kvinnor ofta arbetar: administration, ekonomi, HR och liknande branscher.

För halländska män å andra sidan ”räcker” det i många fall med gymnasieutbildning. Etableringsgraden19 bland dem som går ut gymnasiet från mansdominerade gymnasieprogram är hög. Exempelvis har fordonsprogrammet en etableringsgrad 1 år efter gymnasiet på 67,6% jämfört med rikets 54,5% och bygg har en etableringsgrad på 65,6% jämfört med rikets 53,7%. De program där etableringsgraden är lägre i Halland än i riket är de som är mer kvinnodominerade: Barn och fritid, Restaurang och livsmedel och Vård och omsorg.

Halland har också en lite större andel med enbart gymnasieutbildning20 än riket som helhet – 51% bland män och 43% bland kvinnor (riksgenomsnittet är 47% respektive 39%). 17% av kvinnorna och 15% av männen har också en kortare eftergymnasial utbildning (mindre än tre år). Fler kvinnor har högre akademisk utbildning, men siffrorna för båda könen är lägre än i riket: 30% av kvinnorna och 18% av männen (jämfört med 33% respektive 21% i riket). De högre utbildade grupperna finns främst i Kungsbacka samt i någon mån i städerna längs kusten21. Många, särskilt män i länets norra delar (främst Kungsbacka men även Varberg), pendlar också till Göteborg.

Att kvinnodominerade sektorer är relativt mindre i Halland än i Sverige som helhet22 kan vara en förklaring till att kvinnodominansen i dessa yrken ofta är större än i riket23. Andelen kvinnor är högre än i riket inom offentlig förvaltning (64% jämfört med 57%), vård och omsorg (85% jämfört med 79%), utbildning (74% jämfört med 72%) och hotell och restaurang (63% jämfört med 51%). Det kan också vara en förklaring till högutbildade kvinnors lägre lön i Halland: kvinnodominerade yrken som kräver högskolekompetens i offentlig sektor (inom vård, omsorg, utbildning och handläggning) har ofta lägre lön än kvinnodominerade yrken som kräver högskolekompetens i privat sektor.

Samtidigt finns också en något högre andel kvinnor än i riket i flera manligt kodade näringsgrenar, exempelvis tillverkning och utvinning (27% jämfört med 23%) och transport (30% jämfört med 23%). Undantaget från kvinnodominansen är den relativt stora byggbranschen, där andelen kvinnor är lägre än i riket: bara 3,4% jämfört med 9,9% i riket.

De näringsgrenar i Halland som når könsbalans (40/60) är finansiell verksamhet inom företag (43% kvinnor) och handel (45% kvinnor). Ca 28% av hallänningarna totalt, (26% kvinnor och 31% män) arbetar därmed i ”jämställda” branscher. Näringsgrenar där kvinnor är i majoritet ger över lag sämre betalt i förhållande till utbildningsnivå än manligt dominerade24. Det är också branscher där arbetsvillkoren över lag ofta är dåliga med låg känsla av kontroll, stress, hög både fysisk och emotionell belastning 25 och där utbildning och stöd för att utföra arbetsuppgifterna ofta inte tillhandahålls26. Detta gäller i högre grad än i manligt dominerade yrken där hjälpmedel och förebyggande arbete är mer utvecklad, visar Arbetsmiljöverkets utredning om kvinnors arbetsmiljö27. Detta är en bidragande faktor till kvinnors sämre både fysiska och psykiska hälsa, vilket vi tittar närmare på i kapitlet ”Det köpta välmåendet”.

Trots att kvinnors arbetsmiljö är sämre är det oftare män som råkar riktigt illa ut i arbetet. Under 2019 var det totalt 36 personer i riket som dog till följd av en olycka i arbetet, av dem var enbart fem kvinnor28. Över ett par decennier ser vi att dödsfall bland män minskat, medan de bland kvinnor ligger på ungefär samma nivå29. Normer och föreställningar relaterade till kön är en viktig faktor bakom mäns överrepresentation bland dödsfall, enligt forskning sammanställd av Arbetsmiljöverket. Män oftare har farliga arbetsuppgifter, en konsekvens av könsmärkning av både arbetsplatser och arbetsuppgifter. Män söker sig till yrken som uppfattas maskulina, ofta ”tuffa” och ”aktiva”. Män är också mer benägna till risktagande, och tävlingsinriktade, vilket vi också ser i kapitlet ”Framtidshoppet?”. Dessa normer präglar männen från början men riskerar dessutom förstärkas i homogent maskulina miljöer30. Detta är studier på nationell och internationell nivå men det finns ingen anledning att tro att Halland avviker särskilt mycket. En annan orsak är att arbetsplatsolyckor är vanligast i mansdominerade sektorer som jordbruk, skogsbruk och fiske31, sektorer som också är jämförelsevis stora i Halland. Den könssegregerade arbetsmarknaden och dess konsekvenser drabbar alltså inte enbart kvinnor, utan får även negativa konsekvenser för män.

Männen går till jobbet, kvinnorna...

Bilden att arbetsmarknaden är manligt dominerad förstärks av tendensen att kvinnor tar mer ansvar för hem och hushåll samt vård av barn och anhöriga än män. Kvinnors sysselsättningsgrad32 i Halland är något högre än i riket (67,6% jämfört med 66,1%) och arbetslösheten lägre (3,5% jämfört med 4,9%). Men kvinnors sysselsättningsgrad är lägre än mäns (67,6% jämfört med 76,7) vilket antyder att kvinnor gör något annat.

En faktor är att kvinnor studerar mer än män33. Nära 48% av kvinnorna i Halland, jämfört med 34% av männen har en högskoleutbildning. På Högskolan i Halland är kvinnor i majoritet, över 60%34. Andra utbildningsformer bidrar även de till skillnaden: andelen kvinnor inskrivna på Komvux35 är 60% och kvinnor går oftare än män från SFI till utbildningsinsatser än till yrke36 (som vi ska se i kapitlet ”Ekonomisk utsatthet och segregation). Att kvinnor har goda förutsättningar för akademiska studier märks tydligt när vi tittar på studieresultat redan i unga åldrar, vilket vi ska se i kapitlet ”Framtidshoppet?”.

Det är också något fler kvinnor än män i Halland, 12,1% jämfört med 10,5%, som lever i utanförskap37, alltså är långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna.

Ytterligare en skillnad är att kvinnor i Halland tar ut mer föräldrapenning än män38, 70% av dagarna vilket är ungefär detsamma som i riket, men samtidigt en minskning sedan 2016 när kvinnor tog ut 73% av dagarna. Nationella kartläggningar visar att mammans utbildningsnivå är den faktor som mest påverkar uttaget av föräldrapenning: högutbildade föräldrar, särskilt mammor, har oftare ett mer jämställt uttag.39 Utifrån det perspektivet, givet att utbildningsnivån är något lägre än i riket (också bland kvinnor) är det intressant att skillnaden inte är större än så. Något, kanske den starka arbetsmarknaden, kanske lägre andel utrikes födda (se vidare i kapitel ”Välkommen till Halland!”), kompenserar för den lägre utbildningen när det gäller uttaget av föräldrapenning.

Många som ammar länge upplever också amningen är en anledning till att vara den huvudsakliga hemmavarande. Att födande kvinnor i samkönade föräldrapar tar ut betydligt mer föräldraledighet än icke födande40 talar för att amning och andra fysiska processer relaterade till graviditet och barnafödande har avgörande betydelse. Vid sex månaders ålder är det fortfarande över 60% som fortfarande ammar barnet helt eller delvis41. Uppgifter kommunvis från 2015 för amning vid 9 månader, när mer än halva tiden för föräldrapenning gått, visar att andelen är högst i Falkenberg, Hylte och Halmstad och lägst i Kungsbacka vilket förstärker hypotesen av att tillbakagång till arbete påverkar amningen. I Falkenberg, Hylte och Halmstad är arbetslösheten, särskilt långtidsarbetslösheten, bland de högsta i länet, i Kungsbacka lägst42. Det är dock oklart i vilken mån mammor ammar för att de är hemma, eller är hemma för att underlätta amning.

Vi saknar halländska data över på vilket sätt föräldraledigheten, både betald och obetald, tas ut, men det finns ingen anledning att tro att mönstret i Halland inte ungefär följer riket. På riksnivå 2016 var kvinnor föräldralediga under sammanhängande tid i högre grad än män43. Nära tre gånger så många kvinnor som män var föräldralediga hela veckan, både bland grupperna med gymnasial och eftergymnasial utbildning.

Halländska kvinnor lönearbetar också 3,4 timmar mindre än män per vecka44, jämfört med 2,7 i riket. Sedan 2017 har det skett en minskning av både mäns och kvinnors arbetstid, större än i riket och större för kvinnor än för män.

Vi saknar åter halländska siffror men den vanligaste orsaken till kortare arbetstid är att det inte finns heltidstjänster att få. Det gäller dock män i något högre grad än kvinnor – 22% av kvinnorna och 27% av männen som uppger att de arbetar deltid söker heltid. Fler män än kvinnor arbetar också deltid på grund av studier (16% av deltidsarbetande män och 12,5% av deltidsarbetande kvinnor). De orsaker kvinnor i högre grad än män anger för att arbeta deltid är vård av barn (16% av kvinnorna jämfört med 8% av männen) och ibland även vuxna anhöriga (2% av kvinnorna, inga män). Kvinnor arbetar också oftare än män deltid för att arbetet är fysiskt och/eller psykiskt krävande (10% av kvinnorna jämfört med 4% av männen). Dessutom är det lite vanligare att män säger sig ha flera jobb (7% av männen jämfört med 6% av kvinnorna). Det finns alltså en möjlighet att de har deltidsanställningar på respektive arbetsplats men sammanlagt arbetar mer än heltid.45 Både bland män och kvinnor finns de som arbetar deltid för att de inte vill arbeta heltid (ca 12%) och för att de har en sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga (ca 10%).

Även andra nationella siffror visar att kvinnor tar mer ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet än män. Exempelvis ser vi på riksnivå att endast 12,5% av dem som går ner i arbetstid för att vårda barn eller anhörig är män.

Detta speglar hur det obetalda hemarbetet fördelas i heterosexuella par46: Den senaste tidsvaneundersökningen från SCB genomfördes 201047. Siffrorna är alltså gamla och det är svårt att dra några specifika slutsatser om nuläget, men de generella mönstren och utvecklingen sedan tidigare kan antas fortsätta. Kvinnor i Västsverige (i gruppen 20-64 år) lade 2010 37 minuter mer än män per dag på hushållsarbete, vilket är en mindre skillnad än i riket som helhet (44 min). Eftersom männen lägger lika mycket tid på hushållsarbete i Västsverige som i riket väcks också frågan om det är någon annan som utför arbetet (exempelvis köpta hushållstjänster) eller om det helt enkelt läggs mindre tid på hushållsarbete totalt i Västsverige jämfört med riket.

Skillnaden mellan könen var (på nationell nivå, halländska data per åldersgrupp saknas) betydligt större i gruppen 65-84 år (1 timme och 23 minuter) och mindre bland 15-29 åringarna (12 min). Skillnaden kan delvis men inte helt förklaras av att det totala antalet timmar som ägnas åt hushållsarbete ökar med åldern. Bland de yngsta lade pojkarna 31 minuter och flickorna 43 minuter på hushållsarbetet. I gruppen 20-64 år lade männen 62 minuter medan kvinnor lägger 106 minuter på hushållsarbetet per dag. I den äldsta gruppen (65-84 år) har skillnaderna ökat ytterligare (männen är 80 minuter och kvinnorna 163 minuter. Vi ser alltså att när hushållsarbetet ökar i de åldrar när de flesta bildar familj så är det kvinnor mer än män som lägger den tiden. Detsamma sker när tiden för hushållsarbete ökar efter pensionen, tiden kvinnor lägger på hushållsarbete ökar mer än för män.

När olika åldersgrupper studeras vid samma tidpunkt finns också alltid möjligheten att det inte bara är skillnaden i livssituation i olika åldrar som påverkar, utan att det också finns en generationsskillnad. Det är alltså väldigt svårt att veta i vilken mån de som var 15-19 år 2010 när studien genomfördes, kommer att följa samma mönster som sina föräldrar när de själva blir äldre. Förändringar över tid visar också att den totala tid som läggs på hushållsarbetet minskar. Dock är det kvinnor som står för den minskningen, medan männens timmar är relativt konstanta48. Den ökade jämställdheten har alltså tidigare snarare utgjorts av att gruppen kvinnor minskar sitt hushållsarbete, än av att männen över lag gör mer. Huruvida 2010-talet gjort någon skillnad i denna trend återstår att se. Den stora debatten om jämställdhet i privata relationer och det faktum att exempelvis mäns andel av föräldrapenningsuttag ökar antyder att en generationsskillnad ändå finns men ingen forskning belägger detta.

Utöver det vi redan visat, att kvinnor lägger mer tid på hushållsarbetet, vet vi att kvinnor i högre grad tar ”projektledarrollen” – samordningsansvaret, ansvaret att planera, koordinera, se till att saker blir gjorda. Detta ansvarsbärande innebär utöver arbetet också den psykiska påfrestningen att bära ansvaret för eventuella misslyckanden: skulden för att gympapåsen glömts hemma eller frukostbrödet är slut. Föreställningar i samhället förstärker detta: kvinnan skuldbeläggs inte bara av barnet som saknade gympapåse, utan också av lärare och andra som också de ser kvinnan som ansvarig för denna typ av frågor49. Dessutom bär kvinnor i relationer ofta det emotionella ansvaret: hon tar på sig uppgiften att se till att alla mår bra och att sociala relationer fungerar både inom och utanför familjen.

Ur barnens perspektiv innebär detta genom hela uppväxten en mer närvarande mamma som tar huvudansvaret för hemmet och en mer frånvarande pappa som försörjer familjen. Risken är stor att de inte har lika stor tillgång till båda föräldrarna utan att en förälder blir betydligt viktigare än den andra. SCB:s nationella undersökning av levnadsförhållanden riktad till barn på motsäger delvis bilden: över 80% oavsett ålder, kön och andra grupptillhörigheter uppger att de har en god relation med både mamma och pappa, och att både mamma och pappa har ofta eller alltid tid med mig om jag vill prata. Dock är det fortfarande genomgående att något fler har en bra relation med mamma än med pappa, i synnerhet bland äldre flickor (16-18 år) och bland flickor med eftergymnasialt utbildade föräldrar. Något färre barn med ensamstående föräldrar (mammor – för pappor saknas data) har en god relation med sina föräldrar, och något fler barn med svensk än med utländsk bakgrund.50

Ju större skillnaden är mellan mammors och pappors roll i barnens liv desto viktigare blir den förälder som barnet vänder sig till i första hand. Det skapar en större utsatthet, om den primära föräldern av någon anledning, tillfälligt eller långsiktigt, inte fungerar som den ska. I förlängningen kan det också tänkas påverka barnens identitet och forma deras bild av vad de själva kan göra och bli i framtiden, alltså att de själva väljer mer traditionella könsroller.51

Kvinnornas sämre arbetsmarknad och större hemansvar får också långsiktiga konsekvenser för deras yrkeskarriär. Det återspeglas i att bara 38% av alla chefer i Halland är kvinnor52. I samtliga näringsgrenar är andelen kvinnliga chefer också lägre än andelen anställda. Det gäller även i de branscher, såsom den offentliga sektorn, där de kvinnliga cheferna är i majoritet. I kommuner och landsting där andelen kvinnliga chefer är över två tredjedelar är också andelen kvinnliga anställda i många fall ännu högre53. Även om kvinnor är i majoritet är det alltså fortfarande män som styr över kvinnor oftare än kvinnor som styr över män.

Motsvarande syns inom bolagsstyrelser i Halland, där män är i stor majoritet – upp emot tre fjärdedelar enligt en mätning från Bisnode54. Siffrorna är osäkra men de tyder på större mansdominans än på riksplanet, om vi jämför med Allbrightstiftelsens rapport från 2017, där 33% av styrelseledamöterna är kvinnor55. Allbrightrapporten pekar också på ojämställdheter inom företagsledningarna som helhet, där kvinnor mer sällan sitter på ordförandeposten.56

Att kvinnor är så underrepresenterade i chefsleden är en viktig orsak till underrepresentationen i bolagsstyrelserna, eftersom ledande ansvarspositioner i företag är meriterande till styrelsepositioner i ett senare skede. Det finns också en branschdimension. Allbrightrapporten nämner energi, kraftförsörjning, material och teknologi som mest mansdominerade57. Representationen av kvinnor på chefsnivå är också över lag mindre i små och medelstora bolag än i större, vilket kan vara en orsak till att siffrorna är lägre i Halland än rikssnittet58.

Förutom att det innebär att kvinnor har mindre makt än män riskerar detta få en självförstärkande effekt av flera anledningar. För det första är valberedningarna ofta mycket mansdominerade, 88% män på nationell nivå59, och det ett vanligt fenomen att ”män rekryterar män” medan kvinnor rekryterar båda könen60. För det andra blir det svårare för en kvinna att anta ett styrelseuppdrag när få gör det. Att vara i minoritet innebär en utsatt position. Det blir också svårare att se sig själv på en viss position när förebilder saknas61.

Att mannen (i den heterosexuella relationen) gör karriär, medan kvinnan står tillbaka och tar huvudansvaret för hem och barn, avspeglas också i deras inkomster långsiktigt, där skillnaden mellan kvinnors och mäns inkomster ökar med åldern62. Detta blir i synnerhet kännbart i samband med pensionen, när inkomsterna överlag minskar. Den genomsnittliga nettoinkomsten63 per år är för kvinnor över 65 år i Halland ungefär 204 000 kronor medan den för män är ungefär 294 000. Kvinnor i pensionsålder har alltså knappt 70% av vad män har att leva för. Skillnaden är något större än i riket, där nettoinkomsten för kvinnor över 65 är 207 000, och för män lägre, 286 000.

Halländska Kvinnors nettoinkomst64 sjunker från drygt 267 000 kronor i gruppen 20-64 år, till 204 000 i gruppen 65+. Detta inkomstfall på ungefär en fjärdedel kan få stora konsekvenser för livsstil. Särskilt kännbart blir inkomstminskningen för ogifta kvinnor som lever på endast en inkomst, och i synnerhet för nyblivna änkor som förutom den egna inkomstminskningen förlorar fördelen med att vara ett tvåfamiljshushåll där den andra ofta har högre inkomst.

Ett hus vid havet

Betydligt fler hallänningar bor i äganderätt (oftast småhus) jämfört med riket65 – hela 58,9% jämfört med rikets 46,7%. Sedan 2016 har andelen boende i äganderätt sjunkit något från 62,5% i Halland och från 48% i riket.

Färre än i riket bor i hyresrätt (drygt 31,4% jämfört med 34,6 i riket), och där är trenden motsatt äganderätt: sedan 2016 har andelen i Halland ökat från 28,4% medan ökningen i riket är endast någon procentenhet.

Andelen som bor i bostadsrätt har inte förändrats särskilt mycket sedan 2016. Väldigt många färre i Halland än i riket bor i bostadsrätt, bara drygt 9% jämfört med drygt 19% i riket, vilket sannolikt har att göra med den relativa avsaknaden av storstäder.

De överlag högre inkomstnivåerna66 är sannolikt en delanledning till att så många bor i äganderätt eftersom detta för de flesta finansieras med lån, och lån kräver stabila inkomster. Andra faktorer kan vara att det saknas storstadsmiljöer där lägenhet, alltså hyres- eller bostadsrätt, är den dominerande boendeformen. Mindre städer och samhällen domineras ofta mer av villor som normalt är äganderätter. Halland lockar också människor i familjebildande ålder, den livsfas då större boende efterfrågas67.

Det havsnära läget längs kusten innebär också många fritidsboenden som i vissa fall omvandlas till permanentboenden efter pensionen68.

Utvecklingen på bostadsmarknaden drivs i första hand av individer med stark ekonomi tenderar söka sig mot attraktiva områden och därmed lämna de mindre attraktiva, som då ytterligare förlorar i attraktivitet.69 I mindre attraktiva områden är andelen hyresrätter ofta hög och förhållandena över lag svårare både avseende samhällsservice och befolkningens sociala situation.70 Mer attraktiva områden präglas av bättre kommunikationer, större köpkraft i befolkningen och mer trygghet71.

Den segregerade bostadsmarknaden har också starka etniska förtecken, där de attraktiva områdena domineras av vita personer med inrikes bakgrund.72 Den forskning som skett på området gäller i första hand storstäder, men även i Halmstad finns en tydlig bostadssegregation – plats nr 14 av samtliga kommuner i Sverige enligt en granskning av Dagens Samhälle73.

Resonemanget kan i någon mån också tillämpas på Halland som helhet, som präglas av en resursstark befolkning längs kusten, i norr och i städerna, och ett inland, syd och landsbygd där befolkningen har lägre utbildning och inkomster. Landsbygdens mindre attraktiva områden (mätt i bostadspriser) domineras dock av villor/hus och inte hyresrätter. Segregationen på landsbygden inte heller etnifierad i lika hög grad som i tätorterna. De flesta områden domineras av en befolkning med inrikes bakgrund, med reservation för att främst Hylte stod för det största mottagandet av nyanlända flyktingar per capita åren runt 201574.

Enligt statistiken från 2016 var det främst unga (under 24 år) som bodde i hyresrätt75 och i första hand pensionärer (65+ år) som bodde i bostadsrätt, vilket visar på ett tydligt samband med livscykeln och dess behov: mindre, billig och mer flexibel bostad i ungdomen, större och mer bofast under barnafödande år, och efter pensionen åter mindre och mer lättskött, men också mer bofast. Till det kommer ekonomin, som oftare är starkast under yrkeslivet76.

Vi ser också en skillnad utifrån kön, där halländska män mer än kvinnor bor i äganderätt (63% av männen 54,6% av kvinnorna), medan kvinnor oftare bor i hyresrätt (35,6% av kvinnorna och 27,5% av männen. Nationella siffror från 2016 visar också att kvinnor bor i bostadsrätt i lägre ålder än män, vilket jämnas ut först efter pensionen. Kvinnor bor också tidigare i villa, i åldern 25-34 år är det 27,8% av kvinnorna och 23,6% av männen som bor i äganderätt77. Den ojämställda ekonomin i samverkan med relationsstrukturer – där kvinnor över lag är yngre än sina manliga partners – ligger sannolikt bakom detta. Kvinnor bildar exempelvis familj tidigare än män, förstagångsmamman är 29 år i Halland jämfört med 31 år för förstagångspappan78, bidrar till att de också bor i villa tidigare.

Resandet för invånarna i Halland styrs i hög grad av utbildningens längd och yrke. Eftersom arbetsmarknaden i stora delar är könsuppdelad skiljer sig resandet åt mellan könen. Det finns en rad karakteristika utifrån kön, utbildning och yrke:

I Sverige som helhet reser ungefär dubbelt så långt som män med kollektiva färdsätt: 14 km jämfört med 7 km för män79, eller runt 359 000 resor per år jämfört med 275 000 för män80. Män åker i gengäld mer bil: 1 137 000 resor per år 1 050 000 resor per år för kvinnor81, eller 28 km per dag jämfört med 26 km för kvinnor82.

Kvinnor reser nationellt totalt något längre än män per år till sitt arbete, 36 000 km jämfört med 32 000 km för män. Ändå reser män större del av den sträckan med bil, medan kvinnor oftare cyklar, reser kollektivt eller ”övriga färdsätt”83. Motsvarande gäller resor för service och inköp: kvinnor reser ca 9 000 km per år, varav 7 700 med bil och 900 kollektivt, medan män reser totalt 5 800 km per år, varav 5 200 med bil och bara 200 kollektivt. En väl utbyggd kollektivtrafik kan därför både underlätta kvinnors vardag och underlätta för män att välja bort bilen.

Personer med eftergymnasial utbildning eller längre reser längre sträckor än personer med gymnasial utbildning. Kortast sträckor reser personer med förgymnasial utbildning84.

Det största resandet sker i åldrarna 25-64 år, alltså under de yrkesverksamma åren85. I praktiken innebär alltså de ojämställda resmönstren att en lågutbildad lågavlönad kvinna har en geografiskt betydligt mindre arbetsmarknadsregion än en högutbildad högavlönad man. Kollektivtrafik nyttjades mest av unga 15-19 år (52%), men även av unga 20-25 år (53%). Över 45 år är det bara runt 20 % som åker kollektivt86. Kollektivtrafikbarometern visar också att över hälften av Sveriges invånare övervägt att nyttja kollektivtrafiken mer jämfört med bil: drygt 20% har redan praktisk möjlighet att göra det och drygt 30% har övervägt det men har inte praktisk möjlighet just nu87. Den vanligaste orsaken att välja bil framför kollektivtrafik är helt enkelt att man föredrar bil, följt av att avgångarna inte passar och att restiden är för lång88. Vi vet också att kvinnor över lag gör fler korta resor med flera stopp på vägen och flera ärenden, medan män gör en längre, sammanhållen resa89.

Skillnaderna mellan kvinnors och mäns resande beror inte enbart på yttre faktorer eller olika uppgifter i hemmet, utan även på värderingar. Till exempel spenderar singelmän mer pengar på bilanvändning än kvinnor i motsvarande hushåll. Det finns kartläggningar också som visar att skillnaderna är större i städer jämfört med på landsbygden där fler alternativ är tillgängliga. Över tid verkar dessa skillnader dock minska90. Transportsystemet som det är uppbyggt idag är enligt en Vinnovarapport starkt kopplat till maskulinitet: där transport och teknik är tydligt framställt som ett maskulint område både vad gäller hur mycket och hur man använder det – där risktagande och hastighet framställs som manligt91. Kvinnor har också en större förmåga att anpassa sitt agerande utifrån hållbarhetskrav än män och är mer positiva till trafiksäkerhetsåtgärder92.

Högkvalificerade arbeten finns å andra sidan i högre utsträckning koncentrerade till ett fåtal platser, medan enklare arbeten är vanliga även i mindre geografier. Utvidgning av arbetsmarknadsregioner exempel genom mer tågtrafik gynnar män i högre utsträckning än kvinnor. Förkortning av restid i intervallet 20-35 minuter gynnar kvinnor mer än män.

Män i Halland har också större tillgång till bil än kvinnor, oavsett ålder93. I åldern 20-25 år har 18% av männen bil, medan 11% av kvinnorna har det. I åldern 51-65 år är samma siffra 74% av männen och 54% av kvinnorna. Viss reservation måste läggas på siffrorna eftersom de mäter vem bilen står registrerad på och inte vem som faktiskt kör den.

Resandemönstren är alltså en tydlig spegling av livsförhållandena över lag: män yrkesarbetar i första hand. Kvinnor har förutom sitt arbete ett flertal andra uppgifter och ansvarsområden att ta sig an: handla, hämta barn på förskolan, gå förbi biblioteket… Därför är det kanske inte så konstigt att pendling tycks ge en högre påfrestning på kvinnor. Studier visar till exempel att som långpendlare har kvinnor en högre dödsrisk än män94.

Tillgång till bil innebär en större geografisk rörlighet och flexibilitet vilket vidgar männens arbetsmarknad. Det blir då enklare att resa till arbeten till platser och på tider där kollektivtrafiken inte är optimal.

Skillnaderna i resmönster är alltså sannolikt i första hand en effekt av hur kvinnors och mäns arbets- samt privatliv ser ut. De ekonomiska förutsättningarna, tillgång till bil och andra ansvarsområden är avgörande för vilken arbets- och studiemarknad som befolkningen har tillgång till. Kvinnor och lågutbildade har därmed i regel tillgång till en mindre arbets- och studiemarknad, även om kollektivtrafiken och infrastrukturen är densamma. Människor med funktionsnedsättning har en ännu mindre arbetsmarknad då de i många fall saknar tillgång till bil och inte alltid kan åka i den allmänna kollektivtrafiken utan är beroende av färdtjänst. Samtidigt planeras kollektivtrafiken i hög grad utifrån befintliga behov, vilket bidrar till att förstärka de mönster som redan är etablerade.

Situationen på den halländska arbetsmarknaden och i genomsnittsfamiljen är alltså en man med höga inkomster och en kvinna i ett jämförelsevis lågavlönat yrke som dessutom går ned i arbetstid och tar merparten av ansvaret för hemmet. Detta visar att familjeförsörjarmodellen med en man som står för försörjningen och en kvinna som blir försörjd och sköter hemmet och barnuppfostran, fortfarande lever vidare, även i tvåförsörjarfamiljer. Detta kan också vara en (av flera) bidragande orsaker till att kärnfamiljen är vanligare i Halland än i riket som helhet (se kapitel ”En doft av 50-tal”).

Kvinnor i Halland tjänar i genomsnitt inte mycket mindre än i riket, men männen tjänar mer. Det gör ofta kvinnor ekonomiskt beroende av männen, eftersom deras livsstil och vanor inte kan upprätthållas med den egna inkomsten. Kvinnan är alltså i viss mån ekonomiskt beroende av mannen, vilket skapar en ökad utsatthet i relationen. I situationer av våld mot kvinnor och våld i nära relation är ekonomin och andra materiella ting också ett maktmedel som mannen95 använder för att utöva våld96. Givet bristen på bostäder i Halland97 kanske det till och med kan upplevas som omöjligt att lämna hemmet och relationen. Situationen på bostadsmarknaden ihop med privatekonomin generellt försvårar alltså ytterligare kvinnors uppbrott från våldsamma eller på andra sätt destruktiva relationer98.

Det köpta välmåendet

Det finns ett väl etablerat samband mellan goda socioekonomiska förhållanden, som dem beskrivna i kapitlet ovan, och såväl fysiskt som psykiskt välmående99. Så är också medellivslängden runt ett år längre i Halland än i riket som helhet, 85,1 år för kvinnor och 82,1 år för män (riket: 84,3 respektive 80,8 år)100. Ser vi till den självskattade hälsan skattar 72% av kvinnorna och 76% av männen i Halland sitt allmänna hälsotillstånd som gott, jämfört med 69% av kvinnorna och 74% av männen i riket101.

Att kvinnor har lägre självskattad hälsa än män pekar på deras över lag tyngre situation med mer ansvar för familjen påverkar. Detta gäller även om kvinnor i genomsnitt har längre medellivslängd (85 år) än män (82 år)102. I övriga hälsofaktorer ser vi ett mönster som går: kvinnorna i Halland har sämre siffror än männen, men ändå bättre än i riket. Både män och kvinnor ligger lite bättre till än på riksnivå och könsskillnaden är mindre i Halland än på riksnivå. Halland har alltså ett större gap än i riket mellan kvinnor och män vad gäller ekonomi och arbetsmarknad, men ett mindre vad gäller hälsa.

Nästa hälsoindikator som visar samma mönster är värk i rygg m.m103: något högre andel kvinnor än kvinnor än män i Halland har värk i rygg (51% kvinnor jämfört med 47% män), men könsskillnaden är mindre än i riket (52% kvinnor och 42% män). Andelen hallänningar som har värk i ryggen ökar med åldern, från 33% av männen och 41% av kvinnorna i åldrarna 18-29 år, till 53% av männen och 58% av kvinnorna i åldern 65-84 år. Ökningen är alltså större bland män än bland kvinnor, vilket gör att könsskillnaden minskar med åren. Bland äldre (45-64 och 65-84 år) är andelen med värk i ryggen något lägre i Halland än i riket. I yngre åldrar är det påtagligt att hallänningarna, särskilt män oftare har ryggvärk än i riket som helhet: Bland män 18-29 år är det 33% av hallänningarna och 26% i riket som har ryggvärk. Detta skulle kunna bero på att många män i Halland arbetar inom råvaruproduktion och förädling, arbeten som sliter på kroppen.

På riksnivå ser vi också hur både kvinnor och män med kortare utbildning har mer ryggvärk än med längre utbildning. Totalt 61% av alla med förgymnasial utbildning har ryggvärk, 54% av dem med gymnasial utbildning och 41% av dem med eftergymnasial utbildning. Könsskillnaden är genomgående: kvinnor drabbas mindre än män och oavsett utbildningsnivå är skillnaden ca 10 procentenheter.

Även det psykiska välbefinnandet104 är bättre i Halland än i riket. Totalt är det runt 15% jämfört med rikets 17% som har ett nedsatt psykiskt välbefinnande. Könsskillnaden finns kvar: 17% av kvinnorna har ett nedsatt psykiskt välbefinnande, jämfört med drygt 12% av männen.

Skillnaderna är också stora inom regionen. På kommunnivå varierar andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande bland kvinnor från 18% i Halmstad till 15% i Hylte, Laholm och Falkenberg och bland män från 15% i Kungsbacka till 11% i Varberg. Det psykiska välbefinnandet ökar tydligt med åren. Bland ungdomar 18-19 år är andelen som har psykisk ohälsa 22%, vilket är mer än dubbelt så mycket som bland 65-84-åringarna (9%).

I synnerhet unga tjejer mår dåligt: 24% av flickor 16-18 år jämfört med 13% pojkarna105. Det är dock lägre siffror än i riket där 32% av unga tjejer har ett nedsatt psykiskt välbefinnande. För pojkarna är siffrorna i Halland och i riket desamma. Dåligt mående kan ta sig väldigt olika uttryck för pojkar respektive flickor: pojkar vänder sig snarare utåt och blir utåtagerande, och upplever fysiska symptom som huvudvärk, medan flickor vänder sig inåt och upplever sig må psykiskt dåligt106. Vi återkommer till detta i kapitel ”Ett meningsfullt liv?”.

Antalet självmord var i Halland 2016 ca 2 färre per 100 000 invånare än i riket107, 11,4 jämfört med 13,2. Eftersom det totala antalet är så lågt är det svårt att dra säkra slutsatser kring skillnaden. Runt två tredjedelar av självmorden begås av män, i synnerhet i åldrarna 25-29 år och omkring 65 år108. Här kan vi fundera på om det finns ett samband med den genomsnittliga mannens arbetsliv. I åldrarna 25-29 år har många ännu inte riktigt ”kommit igång” med karriären, och efter 65 år är de flesta mäns yrkesliv slut, vilket sammanfaller med självmordstalen. Att mäns psykiska mående hänger samman med föreställningen om mannen som familjeförsörjare har även belagts med kvalitativa studier109. Kvinnors självmord ökar något i samma åldrar men inte alls i samma utsträckning, ett tecken på att kvinnor både har ett större socialt skyddsnät, och också sin vardag och identitet förankrad även utanför arbetsplatsen, så att omställningen blir mindre tydlig. Däremot är antalet självmord högre bland riktigt unga kvinnor i Halland (15-19 år).

Hallänningarna upplever något mindre stress110 än i riket, 10% av männen och 16% av kvinnorna jämfört med 12% av männen och 19% av kvinnorna i riket. Skillnaden mellan Halland och riket har minskat något sedan 2014 när senaste mätningen gjordes, särskilt för kvinnor. Då var det 14% av de halländska kvinnorna som upplevde sig ganska eller mycket stressade, jämfört med 20% i riket. Även här ser vi stora skillnader mellan kommunerna, där män i Hylte är minst stressade (9%) medan kvinnor i Halmstad är mest stressade (18%).

Den grupp hallänningar som mest skiljer sig från riksgenomsnittet vad gäller stress är gruppen kvinnor 30-44 år. På riksnivå är det 24% av i denna grupp som är ganska eller mycket stressade. I Halland ligger den enbart på 18%. Möjligtvis – men det är inte statistiskt belagt – är det främst i denna grupp som halländska kvinnor arbetar färre timmar än riksgenomsnittet, vilket ger en lägre total arbetsbörda under de ofta tuffa småbarnsåren och därmed mindre stress. Skillnaden har dock minskat sedan förra mätningen 2014, vilket antyder att utvecklingen i Halland går mot mer genomsnittliga nivåer.

En priviligerad livsstil

Också andra hälso- och livsstilsfaktorer stärker bilden av ett välmående samhälle där det finns utrymme att må bra men där köns- och andra strukturer skapar skillnader utifrån kön. Livsstilsfaktorer som kost- och motionsvanor hör till de vanligast nämnda vad gäller risk för allvarliga sjukdomar som cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. På populationsnivå111 finns också starka samband med fetma, som ofta orsakas av en ohälsosam livsstil, vilket gör det till en vanligt använd hälsoindikator. Inom samtliga områden är siffrorna för Halland mer hälsosamma än för riket som helhet, och vi ser också att hallänningar lever knappt ett år längre än riksgenomsnittet.

Kvinnor i Halland lever mer sällan med övervikt och fetma än halländska män (44% jämfört med 58%). Intressant ur ett långsiktigt perspektiv är att flickor i Halland, oftare än pojkar är överviktiga och feta vilket väcker frågor om hur det kommer att se ut i framtiden. Intressant ur ett långsiktigt perspektiv är att flickor i Halland, oftare än pojkar är överviktiga och feta (se vidare i kapitel ”Framtidshoppet?”), vilket väcker frågor om hur det kommer att se ut i framtiden.

Kvinnor äter också mer frukt och grönt än i riket112 Siffrorna är från 2013-16 men det finns ingen större anledning att tro att de förändrats nämnvärt. 15% av kvinnorna i Halland jämfört med 18% i riket äter bara en gång om dagen, och 44% i Halland jämfört med 43% i riket äter mer än 3 gånger dagligen. Kvinnor äter frukt och grönt väldigt mycket mer än män. 18% av halländska män äter frukt och grönt mer än 3 gånger dagligen, och 31% äter bara en gång dagligen. Halländska män äter dock något mer frukt och grönt än riksgenomsnittet, där 35% bara äter som mest en gång per dag.

Vad gäller fysisk aktivitet minst 30 min dagligen113 har män och kvinnor i Halland ungefär lika höga siffror: 58% av männen och 56% av kvinnorna når denna nivå. Vi saknar jämförbara siffror för riket.

För att leva hälsosamt krävs förutom praktiska förutsättningar också vad som kallas hälsoliteracitet. Det innefattar tillgång till information men också kognitiva och sociala förutsättningar att följa den114. I det ingår både att förstå den information som ges på ett djupare plan, men också att ha personliga förutsättningar, motivation och mod nog att agera utefter den, och genomföra behövliga förändringar i livsstil115. Kvinnor kan i högre grad än män förväntas sakna praktiska förutsättningar för att följa råd: har ofta sämre ekonomi, sämre boende, mer ansvar för hem och barn osv.

Hälsoliteraciteten tycks dock väga upp för detta: kvinnor har, som vi ska se i kapitel ”En jämlik skola?”, bättre utbildning116 och bättre resultat i läsförståelse117, vilket ger dem bättre möjligheter att fullt ut förstå hälsoinformation från myndigheter. Kvinnor kan också tänkas ha större incitament att leva ”nyttigt”: dels finns starka normer kring utseende och kropp, som kräver disciplin att leva upp till. Föraktet och förtrycket av till exempel feta personer är mer påtagligt för kvinnor än för män118. Å andra sidan finns starka normer kring manlighet och kostvanor som lägger tyngd i andra vågskålen: köttet och ölen är viktiga delar i maskulinitetskonstruktionen, grönsakssoppan ingår inte där119. Detta ger tillsammans en god förklaringsmodell till varför kvinnors livsstil är så mycket mer hälsosam.

Vad gäller bruk/missbruk av alkohol, narkotika och tobak konsumerar hallänningar över lag något mindre än i riket som helhet (se siffror nedan). Låg konsumtion av alkohol och andra berusningsmedel är både kända friskfaktorer för psykisk hälsa och en konsekvens av god psykisk hälsa120.

Kvinnor i Halland röker mer än män men skillnaden är liten121, 8% av kvinnorna och drygt 5% av männen röker dagligen, jämfört med 7% oavsett kön i riket. Mest röker 45-64-åringar: 9% av kvinnorna och 7% av männen. Sedan 2014 har andelen rökare i Halland sjunkit tydligt: från 10% till 8% bland kvinnorna och från 9% till 5% bland männen och förändringen verkar gälla oavsett åldersgrupp.

Rökningen minskar alltså, men alkoholkonsumtionen ökar122. 2018 hade 14% av kvinnorna och 19% av männen i Halland ett riskbruk av alkohol, jämfört med 8% av kvinnorna och 15% av männen 2014. Könsskillnaden har också minskat något. Siffrorna är ungefär desamma som i riket, undantaget i gruppen 18-29 år där framför allt kvinnor i Halland har ett riskbruk i högre grad än i riket: 25% jämfört med 20%.

Riskkonsumtionen123 av alkohol bland unga kvinnor är också betydligt vanligare än i andra grupper: runt en fjärdedel, jämfört med ungefär en tiondel i övriga grupper. Cannabisanvändningen124 är lägre bland kvinnor än bland män, 7% respektive 10% har använt hasch eller marijuana. Den är också något lägre än i riket totalt, oavsett kön. Det är främst yngre som konsumerar cannabis, andelen som någon gång använt hasch eller marijuana sjunker från en 26%/16% (män/kvinnor) i åldern 18-29 år, till 3%/1% (män/kvinnor) i åldern 65-84 år.

En hypotes till den lägre konsumtionen av alkohol, tobak och narkotika i Halland är den bättre socioekonomiska situationen125. Rapporten Folkhälsan i Halland126 visar dock att de kommuner i Halland som har god socioekonomisk status, Kungsbacka, Varberg och Halmstad, konsumerar något mer av både alkohol127 och cannabis128 än de med lägre socioekonomisk status, Hylte och Laholm. I Halmstad konsumeras mer cannabis, i de övriga två nämnda mer alkohol. Detta antyder att det är ett stad-land-fenomen snarare än ett rent socio-ekonomiskt, vilket också ligger i linje med nationell forskning: En avsaknad av urbana miljöer innebär också lägre konsumtion av alkohol och cannabis som kopplas till en urban livsstil129. Rökning följer inte detta mönster, utan följer det socioekonomiska mönstret med något lägre konsumtion i Kungsbacka och Varberg. Skillnaderna är dock så små att det är svårt att dra några säkra slutsatser av detta.

Sammanfattningsvis...

Över Halland (liksom Sverige) vilar en doft av 50-tal i 2000-talstappning. Mycket har förändrats sedan 50-talet, men vi lever fortfarande i ett samhälle där männen yrkesarbetar mest och kvinnorna har huvudansvaret för hemmet och barnen. Men Halland är också en region där ekonomin är god och kvinnorna har därför möjligen utrymme att köpa sig fria från den stress som präglar samtiden. De arbetar något mindre, och gör i lägre grad karriär än i riket och löneskillnaden mellan könen är större. I gengäld mår hallänningarna bättre, stressar mindre och har utrymme att leva mer hälsosamt. Detta spiller över på hela familjen, så att också män får del av den lägre stressen. Är det så att priset för välmåendet betalas av kvinnorna, i form av ekonomiskt beroende av mannen, och sämre ekonomi livet ut, i synnerhet efter pensionen och om något rubbar kärnfamiljsidyllen?