Den genomsnittliga hallänningen…

Den genomsnittliga hallänningen har det ganska bra. Halland har en stabil arbetsmarknad och en medelinkomst i åldern 16-64 år på 307 000 kronor per år, vilket är något över riksgenomsnittet. Hallänningarna mår ganska bra: de stressar mindre än riksgenomsnittet, 13% är stressade (riket 16%) och 74% (riket 71%) upplever sin hälsa som god.

Hallänningen har gymnasieutbildning (77%) och jobbar i något mindre företag, eller har högre utbildning (40%) och pendlar till Göteborg (framför allt från Varberg och Kungsbacka). I Hylte och Laholm är hallänningen ofta anställd inom industrin. Arbetslösheten är låg. Boendet är oftare än i riket en villa, i naturskönt läge, men med korta resor till storstads-regionerna i norr och i söder. Hallänningen känner sig ganska trygg (ca 22% jämfört med riket 28% är rädda att gå ut ensamma), litar på andra (25% jämfört med 28% litar inte på andra) och är också något mindre utsatt för våld än riksgenomsnittet (2,5% jämfört med riket 4%).

Hallänningen har 1,9 barn och lever i kärnfamilj (77% jämfört med riket 73%). Levnadsförhållandena är städade, med aningen lägre användning av berusningsmedel (alkohol, narkotika, tobak) än i riket och en aktiv fritid (ca 57% är fysiskt aktiva 30 min dagligen). Den politiska aktiviteten är jämförelsevis hög. Valdeltagandet är överlag högre än i riket, särskilt i Kungsbacka.

För den genomsnittliga hallänningen är livet alltså ganska gott att leva, vilket gång på gång visas i statistik och rapporter. Men den mest gynnade hallänningen är sannolikt en inrikesfödd, heterosexuell cisman utan funktionsnedsättning och som lägst gymnasieutbildning och anställning. I denna rapport ska vi tränga bakom fasaden och visa hur livet ser ut också för andra grupper av hallänningar.