När barnen blir större

I 40–50 årsåldern har de flesta klarat av småbarnsåren och har mer utrymme för annat i sitt liv. Vi ser hur den ekonomiska utsattheten, uttryckt som avsaknad av att ha en kontantmarginal, alltså en summa på 11000 kr tillgänglig, minskar efter 45 år, dock mer för män än för kvinnor. Nettoinkomsten är ungefär densamma som i det tidigare arbetslivet, vilket betyder att det med största sannolikhet är försörjningsbördan som minskar när barnen flyttar ut. Mönstren är dock samma som tidigare; det inkomstgap som växt mellan kvinnor och män sluts inte och utrikes födda tjänar mindre än inrikes födda, i synnerhet utomnordiskt födda och de som varit kort tid i Sverige. Utbildningsnivå är fortsatt en faktor som kompenserar för detta.

Den ekonomiska utsattheten är större för ensamstående, särskilt föräldrar. Ensamstående med barn har en betydligt lägre disponibel inkomst (pengar att leva på, både lön efter skatt och diverse bidrag) än genomsnittet, och är den ensamstående föräldern kvinna är inkomstskillnaden ännu större. En hushåll med sammanboende och barn 0-19 år har en disponibel inkomst på ungefär 744 000 kr, medan om hushållet består av en ensamstående mamma med barn 0-19 år har en inkomst på ungefär 363 000, alltså knappt hälften. Även om försörjningsbördan är lägre med bara en vuxen är många hushållsutgifter oberoende av antal vuxna i hemmet, såsom boende, försäkringar, el och internet.

Mycket tyder på att ekonomi är en betydande faktor för om kvinnor ska våga lämna dysfunktionella relationer, till och med om partnern (oftast en man) är våldsam. Kvinnors och ensamstående kvinnors ekonomiska utsatthet omvandlas alltså också till fysisk utsatthet, för både henne och barnen som inte kan lämna destruktiva miljöer.

Män avancerar till chefer i högre grad än kvinnor. Knappt en fjärdedel av samtliga chefer i Halland är kvinnor. Detta gäller oavsett sektor, undantaget kommunal- och landstingsverksamhet där två tredjedelar av cheferna är kvinnor. Det bör dock noteras att andelen kvinnliga anställda i kommuner och landsting är runt 80%, så fortfarande är andelen manliga chefer betydligt högre än manliga anställda.

För dem som driver företag blomstrar dessa när ägarna är i medelåldern: företagare över 31 år har både högre omsättning och fler anställda än yngre. Det gäller i synnerhet svenskfödda och män; samma grupper som är överrepresenterade bland nystartade företagare.

Att män i högre grad än kvinnor gör karriär, både som chefer och företagare, beror sannolikt till stor del på att kvinnor tar större del av hushållsarbetet. Genom de familjebildande åren satsar kvinnor mer på hemmet, medan män satsar på karriären, vilket betalar sig i bättre positioner på arbetsmarknaden.

I övre medelåldern finns som mest utrymme för att ha ett stimulerande arbetsliv. Trots detta – eller kanske just för att förväntningarna är högre – är en högre andel missnöjda med sitt arbete i just denna ålder. Skillnaden är särskilt markant för män, men gäller även kvinnor. Utrikes födda är mer missnöjda än inrikes födda men till skillnad mot andra arbetsrelaterade områden är det inga större skillnader utifrån utbildningsnivå.

I denna ålder börjar också kroppen åldras och ett flertal krämpor ökar. Sjukskrivningstalen ökar än mer och skillnaden i sjukskrivning mellan könen minskar efter 50 år. Under de sista åren i arbetslivet går personer med utrikes bakgrund också om personer med inrikes bakgrund: från något färre sjukskrivningsdagar till något fler. På motsvarande sätt minskar könsskillnaden vad gäller exempelvis ryggont – ökningen för kvinnor var störst mellan ungdomsåren och det tidiga arbetslivet, för män mellan det tidiga och det sena arbetslivet. Detta är sannolikt en konsekvens både av yrkesvalen – där kvinnor oftare arbetar i tunga och repetitiva arbeten som sliter ut kroppen, och av att kvinnor bär mer av ansvaret för barnen under de påfrestande småbarnsåren.

Vad gäller livsstilsrelaterade faktorer märks det att livet blir lugnare under denna period. Stressen minskar något – dock mindre i Halland än i riket eftersom nivån från början var lägre. Andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande minskar stadigt. Andelen som motionerar ökar något, men det gör också andelen feta något – sannolikt inte samma personer. Dessutom ökar andelen som söker vård eller tandvård vid behov – sannolikt en effekt av både mer tid och utrymme att tänka på sig själv, och bättre ekonomisk standard. Dock är det nu tidigare års livsstil med dåliga matvanor och låg fysisk aktivitet börjar få konsekvenser för hjärtat: det är efter 50 som allt fler, främst män, drabbas av hjärtinfarkt.

I övre medelåldern är också den politiska aktiviteten som störst: fler deltar i val, fler nomineras och väljs till (exempelvis) kommunfullmäktige och deltagandet i politiska diskussioner är som störst. Fler är partimedlemmar i övre medelåldern, och nivån är ytterligare högre bland pensionärer. Detta kan vara ett resultat av att äldre har mer tid för politiskt engagemang men är sannolikt också en ren generationsfråga, då vi vet att unga ofta väljer andra, mindre stabilt organiserade påverkansformer. Engagemang mätt som intresse och deltagande i politiska organisationer ökar inte med åldern.

Utsattheten för våld är lägre i högre åldrar och rädslan för våld är som lägst i övre medelåldern. Samtidigt är det i denna ålder som fler upplever sig sakna praktiskt stöd i vardagen. Liksom annan form av utsatthet är detta mindre vanligt i Halland än i riket, men vanligare bland mer utsatta personer såsom personer med funktionsnedsättning, HBT-personer och utrikesfödda. Till skillnad från det mesta andra tycks dock män vara något mer drabbade än kvinnor. Kanske är detta baksidan av att män genom livet har satsat på sin karriär, medan kvinnor har tagit hand om de sociala relationerna i vardagen, och därför har ett större nätverk av människor omkring sig? Att självmordsfrekvensen bland män ökar tydligt efter 65 år är en indikation på hur viktigt lönearbetet är för män, inte bara ekonomiskt utan också på andra plan i livet.