Familjebildaråren

Strax före 30 år har de flesta hunnit etablera sig på arbets- och bostadsmarknaden och är i färd med att bilda familj. Många väljer då att återvända till Halland, till en livssituation där trygghet, natur och närhet till familjen har större betydelse än urbana värden som krog- och kulturliv. Inkomsterna blir högre efter de utsatta ungdomsåren men även försörjningsbördan.

Genomsnittsåldern för när halländska kvinnor får sitt första barn är 29 år och för män är det vid 31 år. Inom länet varierar dessa siffror med ett par år, där genomsnittsåldern är lägre i Hylte och högre i Kungsbacka. Halländska par håller ihop i något högre grad än i riket, fler barn växer upp med båda sina ursprungsföräldrar.

Kvinnor arbetar oftare än män i offentlig sektor, vård och omsorg. Män arbetar inom privat sektor, i tillverknings- eller byggnadsindustrin. Både kvinnor och män arbetar också i stor utsträckning inom handel och finansiell verksamhet. Detta är en direkt spegling av hur det såg ut under utbildningstiden: hallänningarna får jobb inom de områden de utbildat sig.

Halland har totalt sett något högre förvärvsfrekvens och lägre arbetslöshet än i riket. Sysselsättningsgraden är lägre bland kvinnor än bland män, men arbetslösheten är också något lägre, vilket kan vara en avspegling av att kvinnor inte i samma grad som män finns i arbetskraften, exempelvis är de oftare studenter eller tar ett större ansvar för att var hemma med sina barn. Kvinnor är något oftare än män långtidsarbetslösa. Kvinnor som yrkesarbetar jobbar också 3,4 timmar mindre per vecka än män, mer än i riket där skillnaden är 2,4 timmar. Detta är ett generellt mönster i riket som speglar en arbetsmarknad där många kvinnodominerade jobb bygger på deltidsarbete, samtidigt som många kvinnor önskar deltid för att klara ett större ansvar för hem och familj. Vi ser också hur kvinnodominerade yrken är än mer kvinnodominerade i Halland än i riket, samtidigt som mansdominerade yrken med några undantag också har högre andel kvinnor. Detta är sannolikt en effekt av att de kvinnodominerade yrkena är en mindre andel av den halländska arbetsmarknaden jämfört med riket.

Utmärkande för Halland är också att förvärvsfrekvensen är högre än i riket i grupper som har kortare utbildning, i synnerhet män. Också ungdomsarbetslösheten är lägre. Sammantaget visar detta att den halländska arbetsmarknaden tydligt gynnar män, i synnerhet män med kortare utbildning.

I familjebildande ålder köper många hus, företrädesvis i kustregionerna. Möjligheterna att bo rymligt och med tillgång till vacker natur, men ändå i närheten av både tätorter och större städer i norr och söder, är en av Hallands största attraktionskrafter. Alla har dock inte möjlighet att köpa sitt boende. Bostadspriserna i Halland är höga vilket spär på boendesegregationen. Låginkomsttagare, ofta utrikes födda, samlas generellt i mindre attraktiva områden där priserna är lägre – samma områden där tillgången till jobb ofta är lägre. Det skapar en ond spiral där påfrestningarna på samhällsfunktioner som skola och socialtjänst i sig minskar livschanserna inte bara för föräldrarna utan också för de barn som växer upp här.

Samma grupper som inte kan köpa hus har mer sällan tillgång till bil vilket minskar möjligheten till en bredare arbetsmarknad där jobb kan sökas, vilket också kan bidra till inlåsningseffekten. Områden med lägre priser och större andel hyresrätter – som inte kräver några investeringar – finns i de större städerna. Men i Halland syns också ett tydligt mönster där kustnära och stadsnära områden har högre boendepriser än inlandet och längre från tätorterna. Hylte har länets lägsta huspriser, medan kustnära samhällen i och runt Kungsbacka, Varberg och Halmstad har de högsta. Hallands vackra natur och fina livsmiljö är alltså mer tillgänglig för personer med höga inkomster.

Småbarnsåren innebär en förändrad livssituation för alla, men mer för kvinnor än för män. I denna ålder växer det obetalda hem- och omsorgsarbetet och den största delen utförs av kvinnor. Kvinnor tar ut ungefär 70% av föräldraledigheten, och går ner i arbetstid mer än män. Kvinnor lägger också mer tid på hushållsarbete, omsorg och anhörigvård oavsett yrkesgrupp. Detta gäller något mer i Halland än i riket. Vi vet också från riksnivån att detta ofta gäller utrikes födda mer än inrikes födda.

I familjebildande åldrar vi ser inkomstklyftorna mellan könen växa. Från att kvinnor tjänar 81% av mannens lön under de första åren på arbetsmarknaden, ökar gapet så att kvinnor tjänar 76% av mannens lön efter att de fyllt trettio. Konsekvenserna av detta finns kvar genom hela livet: kvinnors inkomster återhämtar sig inte och inkomstskillnaden blir än mer kännbar efter pensionen I gruppen 70-75 år tjänar kvinnorbara 65% av vad männen tjänar, en skillnad på ungefär 95000 kr per år. Skillnaderna är också större i Halland än i riket.

Den andra sidan av detta mynt är att hallänningar i denna ålder mår bättre än i riket. De skattar sin hälsa bättre, har mindre ont i ryggen, motionerar mer, äter mer frukt och grönt och är i lägre grad feta än på riksnivå, och de stressar mindre.

Detta gäller oavsett grupptillhörighet, men de skillnader mellan grupper som finns på riksnivå finns även i Halland: kvinnor lever nyttigare men mår sämre än män. Utrikes födda mår sämre än inrikes födda: att de har nyttigare matvanor verkar inte väga upp för sämre motionsvanor, mer stress, mer riskbruk av alkohol och större ekonomisk utsatthet. På riksnivå vet vi också att HBT-personer, inte minst transpersoner, mår sämre, och bland homo- och bisexuella utmärker sig bisexuella kvinnor som en utsatt grupp. Detsamma gäller personer med funktionsnedsättning.